När Accept tuffade genom Europa och i Sverige med Sister Sin som förband kunde man inte annat än bli glad och packa sig till konsert illa kvickt. Båda banden bjöd på toppframträdanden och fixade både allsång och headbangingmuskelsträningspass på Valhall i Skövde! En toppkväll!
SISTER SIN
2015 upptäckte jag Sister Sin via Ginzas hårdrockslistor och tog mig an deras briljanta release Black Lotus som verkligen var en ramla-av-stolen-platta. Tyvärr visade det sig att de hade lagt ner, eller iallafall pausat, just som jag hittade dem så det fanns just då ingen chans att se dem live. Dock dök det upp nytt hopp då de 2019 utannonserade att de var sugna att spela ihop igen och att det skulle bli gig inom kort, men pandemin satte käppar i hjulen och förutom en livestream 2020 så fick vi vänta till 2022 innan de återigen stod på scenen. Oturligt nog passade speldatumen inte alls min kalenderplanering så jag fick vackert bita i gräset och hoppas på att de skulle dyka upp igen någon gång. Till min lycka såg jag att de skulle spela förband till Accept på deras 2024 Europaturné på den avslutande svängen i Sverige och håren på armarna ställde sig upp i förväntan inför detta gig.
Lite efter utsatt tid drog de så igång och med Liv Jagrells starka stämma fick Sister Sin ordentligt med fart på publiken. Livs band Liv Sin är sköna live men Sister Sin utstrålar mer kraft och energi på något vis. De många milen och timmarna Sister Sin har kört tillsammans back in the day verkar verkligen sitta i och det kändes heltryggt när de brände av rockrökare efter rockrökare. Att alla i bandet utstrålade en härlig vilja och spelglädje bättrade bara på publikens gensvar. De monitorproblem som Liv uppmärksammade ljudteknikern på mellan låtarna i början av spelningen märktes inte alls i hennes sång och visade bara på vilket fullblodsproffs hon är på scenen. Det enda att anmärka på var väl att det saknades lite dynamik i setlistan, det var liksom nästan 90-100% ös hela tiden, hade man knackat in t ex någon lugnare eller midtempo-låt i mitten till exempel The Jinx eller dundersköna Desert Queen så hade de vunnit lite på det. Visst fanns klassiska avslutaren Fight Song med och huvudfokus hade placerats på True Sound of the Underground-plattan, vilket inte är fel, men jag hade gärna sett att lite fler spår från Black Lotus hade luftats istället för blott bara två spår. Var var Food For Worms t ex? De där små grejerna var dock petitesser i sammanhanget för att få se hela Sister Sin röja på scenen samt få höra guldkorn från deras diskografi live var fan en ynnest. Och när jag skriver hela Sister Sin så menar jag verkligen att hela bandet visade på stor energi och grymt röj – verkligen helfränt! Jag vet att det är önsketänkande, men kanske kan de fixa till lite tid och få ut nåt nytt material nu när spelglädjen och energin bevisligen finns där samt framgången med adderingen av deras Fight Song till Peacemaker-tv-seriens soundtrack ligger där och puttrar som har ingett ett nytt internationellt intresse för bandet. Hoppas hoppas… håller tummarna.
ACCEPT
Accept som är en av grundbultarna i heavy metal genren och som återges som influenser av många band inom allsorts heavy-metal-förgreningsgenrer har sedan återbildandet 2009 fortsatt leverera på hög nivå med Mark Tornillo bakom mikrofonen. Trots att det numer är bara riffmaskinen Wolf Hoffmann från den klassiska sättningen av Accept från 80- och 90-talet har 2000-tals versionen av Accept verkligen hittat sin sättning. Det blev dessutom tydligt i och med med deras 3-gitarrsattack som verkligen fixade till det feta ljudet live. Dessutom kändes det inte som att det var “en vanlig dag på jobbet” för bandet utan spelglädjen och lekfullheten var ständigt närvarande, speciellt från Wolf och Mark, men Christopher Williams, Uwe Lulis och Philip Shouse var inte alls långt efter alls. Eventuellt skulle väl basisten Martin Motnik kunnat rört lite mer på sig och kanske till och med visa lite mer känslor på scenen, men det var helt klart godkänt. Och visst var uppblåsbara hajen som kastades ut i publiken under Fast as a Shark lite smårolig men drog ner stämningen något speciellt när någon bestämde sig för att ta död på det momentet i publiken.
Deras blandning mellan de odödliga klassikerna och nya materialet på setlistan funkade helt ok. Trots att de har en stor hög klassiker i sin diskografi så tyckte jag att de fick med ett helt OK urval på kvällens setlist, men jag måste skälla lite för däremot var jag inte alls lika tillfreds med de nyare låtarna. T ex fattas massa bra alster från Blind Rage, The Rise of Chaos och Too Mean to Die plattorna – jag hade ju iaf ha fått några av låtarna Wanna be free, Stampede, From the Ashes We Rise, Dark Side Of My Heart, The Curse, The Rise of Chaos, Worlds Colliding, The Best is yet to Come, Overnight Sensation, Symphony of Pain, eller Samson and Delilah – men visst, fattar grejen, den här svängen fokuserades på Humanoid. Men det jag inte fattar är hur de kan skippa Man Up som hands down var bästa spåret på senaste plattan! Lägg genast till på setlistan mr setlist-ansvarig! Trots detta var det rakt igenom tok-stabilt av Accept som gav allt till en lycklig publik. Att de har valt mestadels rätt när det gäller klassikerna märktes på publikens allsång och engagemang som verkligen var på topp under de spåren. Princess of the Dawn, Balls to the Wall, Metal Heart samt avslutande I’m a Rebel drog fram det absolut bästa i Skövde-publiken och bandet!
TEXT: Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se)
FOTO: Mobilkamera – Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se)
KONSERT: Accept och Sister Sin
PLATS: Valhall, Skövde
DATUM: 2024-11-28
- Ett stabilt ACCEPT och ett energiskt SISTER SIN på VALHALL I SKÖVDE - 2024-12-07
- The Rising Four på SURR ARENA i Göteborg - 2024-11-29
- Tungt och ösigt med Black Stone Cherry - 2024-06-14
