Riffdyrkande när Truckfighters Fuzz Festival firade 5 upplagor

Truckfighters Fuzz Festival fyller fem upplagor och gruppens fjärde album Universe tio år. Det sistnämnda skulle bandet uppmärksamma genom att spela det i sin helhet sist ut på den avslutande lördagen. Men innan dess fick vi möjlighet att avnjuta 13 band till inom stoner, doom och psych. Tungt, fuzzigt och ett ständigt dyrkande av riffet således.

Domkraft hade tyvärr tvingats ställa in sin medverkan på grund av en bilolycka där två av medlemmarna skadades. Nu lär det, efter omständigheterna ha gått bra och bandet kommer spela på nästa års festival istället. Ersättaren har hållits hemlig och satte såklart igång spekulationerna där bland andra Skraeckoedlan och Greenleaf nämndes. Jag höll tummarna för Stockholmexklusiva Dozer.

DAG 1

10,000 Years
Festivalöppnare blir inga mindre än Västerås finest med initiativtagaren till Västerås Doomfest, Alex Risberg, i spetsen. Jag har trots många chanser misslyckats med att se bandet live tidigare så ett “Äntligen!” är på sin plats. Trion har tajmat in släppet av sitt fjärde album, All Quiet On The Final Frontier, dagen till ära. Bandnamnet förpliktar att röra sig i ett sludgigt High On Fire-land och visst finns det en del av Matt Pikes skapelse i det här men också något eget. En rejäl käftsmäll som är hög, hård och snabb.

Carson
När vi står och väntar in norska Håndgemeng på Bar Brooklyn så låter Dango meddela att Carsons flyg från Schweiz dessvärre har ställts in och det blir en lucka i spelschemat. Håndgemäng tar därmed Carson plats senare på kvällen och vi får nu runt en halvtimme utan livemusik. Tråkigt såklart men samtidigt skönt att få möjlighet att prata med folk i lugn och ro en stund utan att behöva hasta vidare till nästa gig.

Steak
London-ensembeln spelade på Fuzz Festival #2 2021 men då på lilla scenen inne på Bar Brooklyn. I år är man uppgraderade till Debaser stora scen och det är vid det här laget smockfullt i lokalen. Grungigt, snyggt och proffsigt men en aning trögstartat i år. Det lyfter vid rulltunga sköningen Overthrow där publiken går igång på allvar.

Håndgemeng
“Kvelertak goes stoner” står det i mina anteckningar och det finns absolut musikaliska släktdrag till landsmännen tillika hardcore/black ‘n’ roll-giganterna. Det är bikerlook, växelsång och massor av “Hail Satan!”. Ett band som vet precis hur man får igång en publik och med den norska fancluben på plats mitt framför scenen blir det ett gött röj under hela giget. Klart mest underhållande under fredagen.

Skraeckoedlan
Det blir, som några förutspått, Skraeckoedlan som tar Domkrafts plats ikväll. Ödlan gör därmed sin fjärde Fuzz Festival och cementerar sin position som festivalens husband jämte arrangörerna Truckfighters. Fullt manskap på scen i år (basisten Erik Berggren saknades förra året då han precis blivit pappa) innebär fullt fläsk och rivning av stället. Synd att vi inte får fler låtar från senaste, AOTY-kandidaten Vermillion Sky. Det blir istället de som alltid spelas plus hyfsat ovanliga Doomedag, vilken är en positiv överraskning. Av publikresponsen att döma verkar dock ingen direkt lida av låtvalen.

Besvärjelsen
Besvärjelsen har hunnit byta bassist och släppa sitt tredje album, fantastiska Atlas, sedan man spelade här förra gången för tre år sedan. Då led man av tekniska problem och dåligt ljud så jag hoppas innerligt på storstilad revansch i år. Tyvärr blir det inte riktigt så då Lea Amling Alazams sång inte hörs alls under första delen av konserten. Efter rop från publiken åtgärdas det och då kan inget hindra Clouds från att bli Fuzz Festivals absoluta låtpeak.

1000mods
Ett grekiskt band på Fuzz Festival kanske kan kännas exotiskt för den utomstående men den grekiska stoner/doom-scenen är stark och 1000mods ett av Greklands absolut största rockband idag. Senaste albumet Cheat Death släpptes för två veckor sedan och representeras med fyra låtar. Drivet och groovet är klanderfritt men dessvärre har både fredags- och festivaltröttheten slagit till skoningslöst på undertecknad så jag är inte helt mottaglig.

DAG 2

Goddess
Goddess är en förlängning av nedlagda Goatess och spelar lagom arg doom med lite inslag av death. Ljudet har steppat upp rejält på Bar Brooklyn jämfört med gårdagen och det låter kanon under hela spelningen. Jag såg bandet för första gången på Majestic Mountains Label Nights som hölls på Gamla Enskede Bryggeri i september. Det var helt ok men ikväll blir det bra mycket mer tryck och bett med den här ljudbilden, underbart!

Witchrider
Festivalens ungtuppar kommer från Graz i Österrike och ligger på arrangörernas skivbolag Fuzzorama. Det låter modernt, piggt och fräscht. Inte riktigt min pilsner men större delen av den övriga publiken låter sig väl hänges åt de här poppigare tongångarna, En frisk fläkt som återigen visar på Fuzz Festivals bredd inom en relativt smal genre.

Grand Atomic
Kontrasterna blir stora när vi efter Witchrider kliver in i Bar Brooklyn, som under lördagen kunde döpts om till doom-rummet. Blytungt och släpigt à la OM och Sleep med sparsmakad sång. Gitarristen och sångaren Fredrik Bäckstrøm har samma hypnotiserade blick som Al Cisneros när han svävar iväg i de meditativa riffen som skapar sprickor i betonggolvet.

Slomosa
Slomosa blir årets tredje band från vårat grannland i väst. En hypad snackis innan och kvartetten har fort blivit stora ute i Europa, blott andra albumet kom tidigare i höst. En groovig och melodiös stoner som bandet själva benämner som tundra rock, vilket också är namnet på senaste albumet. Spelglädjen är enorm och hela bandet ger sig hän fullt ut i vad som blir festivalen allra bästa gig. Frontmannen Benjamin Berdous är en hybrid av Carlos Santana som ung och mister Wolfmother Andrew Stockdale. Att han har Norges svar på Tommy Holappa (Tor Erik Bye) respektive Gina Gleason (Marie Moe) på sidorna om sig gör absolut inte saken sämre. All hype är befogad och det här första Stockholms-framförandet sorteras in under kategorin jag-var-där-gig.

Daevar
Tillbaka i doom-rummet ger Daevar mig Windhand-vibbar och det är i min lilla låda enbart positivt. Ljudet är LoFi-grumligt, vilket det också ska vara, och trion tar oss vidare på den sköna mindfulness-resan som inleddes av Grand Atomic tidigare. Trots den gravmolla musiken spricker basisten och sångerskan Pardis upp i smittande leenden. Lite kul att bandets två album benämns som EP:s på Spotify, trots 33 respektive 44 minuters speltid. Så kan det bli när låtarna är få men långa.

Siena Root
Ett av Sveriges bästa band består av ultrakompetenta hantverkare som alltid levererar. De ständiga medlemmarna Sam Riffer och Love Forsberg i musikkollektivet Roten har nu haft med gitarrvirtuosen Johan Borgström och sångerskan/organisten Zubaida Solid (vilken pipa!) i några år och det låter otroligt tight. En något udda fågel på Fuzz Festival kan tyckas men jag tycker definitivt bandets psykedeliska roots rock hör hemma här. Publiken är lite avvaktande men bangandet vaknar till när vi får tillbe riffet under mäktiga Rasayana från debutplattan A New Day Drawing. Efteråt konstaterar flera med mig att det borde vara mer orgel på Fuzz Festival, jisses vad det färgar.

Bottenhavet
Stockholmsbandet har tagit många kliv sedan de öppnade på lilla scenen under förra årets Fuzz Festival. Nu får de äran att avsluta på densamma och det är välförtjänt. Med både finfint debutalbum, Ljud I Tysta Rum, och flitigt turnerande i ryggen har man blivit mer sammansvetsade. Sångaren Kim Minkkinens uppdragna, vita tubisar utan skor på scengolvet är inte annat än världsklass och det är knökafullt med bra tryck inne på Bar Brooklyn.

Truckfighters
Universe håller jag nog som Truckfighters näst bästa album efter Gravity X så det är en ynnest att få uppleva det live i sin helhet. Ozo och Dango har samma frenesi (minst!) som när jag såg dem första gången för drygt 9 år sedan, ingen mattning med åren där inte. Bästa Universe-godiset kommer sist i form av 14 minuters eposet Mastodont, magiskt bra! Av någon anledning är jag betydligt piggare under lördagens slutspurt och har fokus till sista fuzzen från ångvältarnas ångvält, Desert Cruiser, har klingat ut i novembernatten.

Ännu en lyckad Fuzz Festival kan läggas till handlingarna och trots några sena avhopp blev det en välkomponerad fuzzgryta med bra band rakt igenom. Nästa år är vi flera som gärna skulle se något längre pauser mellan banden, kanske 10-15 minuter. Då finns det mer tid för mingel, merch och förfriskningar utan att behöva missa något av gigen. Tack för i år och vi ses på #6!

Rockbladets fem favoritgig (utan inbördes ordning)
Slomosa
Truckfighters
Siena Root
Håndgemäng
Goddess

En rimlig önskelineup till Fuzz Festival #6 (16 band)
Witchcraft (SE)
El Perro (US)
Maidavale (SE)
Guenna (SE)
Orange Goblin (UK)
delving (GE)
Conan (UK)
Domkraft (SE)
Truckfighters (SE)
Dozer (SE)
Electric Citizen (US)
Doomherre (SE)
Gudars Skymning (SE)
Kryptograf (NO)
Volcanova (IS)
Blackwater Holylight (US)

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAFER: John Karlsson (john@picturesofsound.se)
KONSERT: Fuzz Festival #5
ARENA: Debaser + Bar Brooklyn / Stockholm
DATUM: 2024-11-22–23

Alla band som spelat på Fuzz Festival sedan starten 2019:
Truckfighters (2019, 2021, 2022, 2023, 2024)
Skraeckoedlan (2019, 2021, 2023, 2024)
Greenleaf (2019, 2022)
Swan Valley Heights (2021, 2022)
Deville (2019, 2023)
Enigma Experience (2021, 2022)
Lowrider (2021, 2023)
Witchrider (2019, 2024)
Steak (2021, 2024)
Besvärjelsen (2021, 2024)
Bottenhavet (2023, 2024)
Parasol Caravan (2019)
Motorowl (2019)
Electric Hydra (2019)
The Gristle (2021)
RoadKillSoda (2021)
Spiral Skies (2021)
Asteroid (2021)
Stoned Jesus (2021)
Vokonis (2021)
Dunes (2021)
Elden (2021)
Craneium (2021)
Firestone (2022)
Astroqueen (2022)
Kal-El (2022)
Colour Haze (2022)
Kings Destroy (2022)
Dozer (2022)
Mammonaut (2022)
Gaupa (2022)
Death Ray Boot (2022)
High Desert Queen (2022)
Dark Ocean Circle (2023)
Saint Karloff (2023)
Khan (2023)
Hästspark (2023)
Tidal Wave (2023)
Kaiser (2023)
Black Rainbows (2023)
I Are Droid (2023)
Valley Of The Sun (2023)
Stonewall Noise Orchestra (2023)
10,000 Years (2024)
Håndgemeng (2024)
1000Mods (2024)
Goddess (2024)
Grand Atomic (2024)
Slomosa (2024)
Daevar (2024)
Siena Root (2024)