INTERVJU: Mikael Stanne, The Halo Effect

År 2025 hann knappt börja förrän dödsmetallarna The Halo Effect slog till, med nya skivan “March Of The Unheard” och pågående turné. Inför bandets nu andra album så konstaterar sångaren Mikael Stanne (Dark Tranquillity etc) att bandet hela tiden har vetat hur de nya alstren ska låta och man har litat på sina instinkter under arbetsprocessen. Rockbladets reporter André pratade mer med Stanne om allt detta.

Frågan som nästan alla ställer sig till dig som är med i så många olika band, hur får du tiden att räcka till?

– Det är mycket men äsch, vi brukar kunna lösa det! Vi har satt ganska tydliga parametrar för hur vi ska lägga upp all tid, oavsett om det handlar om turnéer eller inspelningar. Vi har ju bra folk runtom oss så för det mesta är det ok, men det har varit några galna år och 2025 blir likadant. Men nu har de band jag är med i nyligen släppt skivor så då kan jag mest njuta av turné det här året, vilket ska bli väldigt skönt. Nu får man göra det man verkligen gillar, att uppträda och möta fansen, så att säga. Det här livet är ju självvalt dessutom så vore dumt av mig att klaga.

Hur känner du inför det här nya skivsläppet med The Halo Effect?

– Vi har varit ganska säkra på var vi vill gå och hur det ska låta. Man litar på sin 30-åriga erfarenhet och det här bandet startade vi egentligen bara för att vi kände för det, så det har egentligen inte funnits några större förväntningar eller yttre press på oss som vi upplever det. Kanske lite mer nu på den andra skivan i och för sig men vi har haft många låtar med oss och har vetat att vi kommer vara nöjda i slutändan.

När du säger att ni inte upplevt det som att det finns några förväntningar för er att ta hänsyn till så reagerar jag lite, för mitt intryck har varit att det ute bland allmänheten faktiskt funnits rätt stora förväntningar på just The Halo Effect.

– Jo, så är det väl. Men när vi satte igång handlade det mest om att vi ville göra något kul tillsammans, skriva låtar och spela ihop. Det har exempelvis aldrig jag och Peter (Iwers) gjort trots att vi känt varann sen vi var 15. Så när vi skriver ihop och går in i studion är det med en skön känsla, jag personligen har inget ok på mina axlar för detta har jag inte investerat hela mitt liv i, vilket jag gjort med Dark Tranquillity. Så därför blir det här lite lättare, skulle det uppstå för många krav så är det inte kul längre och då är det som det är. Vi gör helt enkelt detta för oss själva, sen är det bara lyxigt att andra gillar det vi gör och att vi får spela live och sådär.

Det faktum att ni alla känner varandra så bra sen tidigare, är det nyckeln till att ni fått till ett så bra flow, så som du beskriver?

– Självklart är det så. Genom åren har man väl suttit med tusentals personer som man är halvbekant med och så pratar man om att man ska starta ett band tillsammans. Sen kommer det massor av erbjudanden ovanpå det, men för mig har det inte varit intressant. Allt jag velat uttrycka har jag kunnat göra med DT, så det var först när Niclas Engelin kom med en idé som jag hajade till. Vi är gamla polare och jag gillar sättet han skriver musik på så då rullade det på. Det var kul redan från början och det är alltid det viktiga. Klart du kan sätta ihop ett band med divers grymma musiker men det krävs mer än så. Ni ska umgås med varandra varje dag i flera månader och stå på scen ihop och dela alla känslor det innebär. Då behöver ni lita på varandra och känna varandra.

På frågan om hur arbetet med “March Of The Unheard” sett ut så förklarar Stanne att det fanns 17 låtar som var inspelade inför bandets debut “Days Of The Lost” och att de då tänkte att mer än hälften av låtarna för den nya skivan därmed var klara. När killarna dock började skriva nytt så kom man fram till nya insikter och beslutet landade i att det bara blev det nya som kom med på den nya plattan. Detta innebär även att de tidigare singlarna “The Defiant One” & “Become Surrender” skrotades från plattan eftersom de inte längre kändes “lika fräscha”.

Vad är annars den största skillnaden på denna och första skivan, innehållsmässigt?

– Jag brukar fråga mig själv vad jag vill säga med musiken. Vad är det jag ska förmedla och vad är det som är viktigt? Vad är det jag inte skrivit om tidigare som jag skulle vilja skriva om? Då blev det att första plattan handlade om att jag fokuserade på känslan som vi hade när vi var tonåringar och började umgås. Vad var det som drev oss och förenade oss där och då? Vad drog oss in i dödsmetallens mörker, när man bara ville lyssna på sånt och stå ut ur mängden?

– Jag brydde mig inte om klasskamraten som skröt om att han jobbade på sin pappas företag, för mig var det bara hårdrock och subkulturen som lockade. Allt annat i livet var något som alla andra redan hade och det var tråkigt. Allt detta ville jag återknyta till när vi skrev ny musik och idag har flera av oss barn som är i just tonåren så då undrade jag också vad som gäller idag, vad har våra barn för perspektiv? Det ställer jag i kontrast mot hur det var för oss när det begav sig.

– På andra plattan nu så är det en uppföljning, så nu kanske det snarare handlar om en 23-årings perspektiv. Allt man brottades med i tonåren, var ledde det oss? Det är teman och frågor som vi behandlar på de nya låtarna.

March Of The Unheard” släpptes via Nuclear Blast den 10 januari och The Halo Effect är just nu ute på turné som bland annat når Stockholm den 14 februari och Göteborg den 15 februari.

TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
INTERVJU: Mikael Stanne, The Halo Effect

Relaterade artiklar