Det här otroliga bandet som blandar black-metal, blues och “svart slavmusik” har blivit ett fenomen som verkligen aldrig slutar att imponera. På Debaser visar de ännu en gång hur otroligt musik faktiskt kan vara.
Konvent: 
Dansk blackened death doom (that´s a mouth full) inleder kvällen. Konvent blir en ny bekantskap för undertecknad men också en mycket angenäm sådan. Debasers egentligen ganska lilla scen utnyttjas här på bästa möjliga vis, där några ljuslyktor ramar in den annars ganska nedsläckta scenen och sätter rätt stämning för den suggestiva och mörka spelning som vi är på väg att bevittna. Det går kanske inte att urskilja många ord ur sångerskans Rikke Emilie Lists röst, men shit vad hon ändå säljer in sig. Det är mörkt och stenhårt, och när den fruktansvärt tunga sången gifter sig med det eminenta bas och gitarrspelet från Heidi Withington Brink & Amira Hernan så känns det som om du fått ett hårt slag i magen. Ouf.
Zeal & Ardor: 
Ja, så var vi här igen. Jag har hyllat Zeal & Ardor flera gånger tidigare och den här kvällen går jag in med inställningen att jag ska vara mer kritisk än vanligt, för inte kan väl bandet få tior hela tiden? Det visar sig snabbt att jo, det kan de visst. Jag kapitulerar ännu en gång och ställer mig i hyllningskören. Redan i den eggande inledningen “the Bird, the Lion and the Widkin” börjar det spridas fjärilar i magen och man bara vet att snart…snart kulminerar denna konsert. Det gör den, flera gånger om. Det handlar inte bara om att Zeal & Ardor, med suveräne Manuel Gagneux i spetsen, så gott som har skapat en helt ny genre och presenterat oss ett unikt sound, utan scennärvaron och leveransen på livespelningarna är även de av absolut högsta klass. Ingenting lämnas åt slumpen utan här är inlevelsen 100% rakt igenom och Manuel slår tillsammans med sitt band knockout på publiken, vars massiva respons får Manuel att brista ut i skratt, tagen av stunden.
Som redan nämnt så exploderar den här konserten mer än en gång, där riffvänliga, mäktiga och gåshudsframkallande låtar som “Götterdämmerung“, “Gravediggers Chant“, “Death to the Holy” och hitten “Devil Is Fine” får lokalen att skakas om. Att kunna kombinera olika musikaliska beståndsdelar och få dessa att klaffa tillsammans på detta konstnärliga och kraftiga sätt….det går inte att göra annat än att buga.
TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTO: Basse Hellgren (basse.hellgren@rockbladet.se)
KONSERT: Zeal & Ardor och Konvent
ARENA: Debaser Strand, Stockholm
DATUM: 2025-04-24
- Sister om nya albumet: “Det här är en genuin Sister-platta” - 2025-11-20
- Parkway Drive lyser upp i vintermörkret - 2025-11-16
- SKIVRECENSION: Sister – The Way We Fall - 2025-11-16
