Festivaler kommer och går, men Broken Summer i Stockholm, som lagt fokus på subgenrer som deathcore & metalcore, har faktiskt potential att bli en långkörare om de spelar sina kort rätt. Inte mig emot.
Det som oftast är bra med nischade festivaler är att den publik/målgrupp som man riktar sig mot inte blir för spretig. Visst, rock och metal är också brett och innefattar många subgenrer men i grunden är festivaler/evenemang med detta fokus ett betydligt säkrare kort än säg, exempelvis Bråvalla, som när det begav sig kunde affischera med Rammstein och Avicii som huvudakter. Kontrasterande och spretigt? Jo tack. Många festivaler som vandrat den där “breda” vägen, utan en ensidig och tydlig målgrupp har också slutligen gått i graven. Under tiden har nischade festivaler som exempelvis Sweden Rock hållit sig i över 30 år. Min uppfattning är just att den där nischen är en fördel och därmed borde också nytillskottet Broken Summer ha förutsättningarna för att leva vidare de med.
Förutom det uppenbara i att vi har att göra med en festival som har just den där tydliga målgruppen (som för övrigt också har framtiden för sig, då både band och publik är allt annat än lastgamla här) så ska även Broken Summer prisas för sitt arrangörskap. Visst, vid en första årgång finns det alltid skavanker som kan behöva rättas till inför nästkommande år. Exempelvis borde man nog placera festivalens merchandise vid en annan plats då den i år stod placerad mycket nära områdets entré och därmed skapade onödigt långa köer och trängsel. Vissa skyltningar skulle också kunna förbättras men hey, nybörjarmisstag sker alltid. Annars var mattält, VIP-område med mera bra placerat och måste även säga att Zinkensdamms IP, som i och med sitt geografiska läge, fungerade utmärkt som spelplats då det både är lagom stort och lätt att ta sig till.
Musiken då? Ja, faktum är att festen började redan dagen innan med “Broken Summer Pre-party” på Kollektivet Livet där det fanns möjlighet för både socialt häng och diverse aktiviteter som toppades med att japanska Jiluka uppträdde. Mina kollegor som var på plats där beskriver hur lokalen så gott som var fylld redan vid tiden för insläpp och att bandet i sin tur trollband publiken. En publik som var ständigt aktiv med både moshpits och walls of death. Kan Jiluka uppgradera sig och bli en bokning för nästa års officiella festival? Det vore nog inte mer än rätt.
Väl på plats på Zinkensdamms IP dagen efter förfesten så inleds dagen med Mental Cruelty som spelar i Sverige för blott tredje gången (båda första gångerna var i november som support till Cradle Of Filth) och i tanke på formkurvan är jag säker på att bandet kommer få anledning att fortsätta komma tillbaka.
Näst på tur kom Whitechapel, som i ärlighetens namn nog egentligen skulle ha spelat lite senare under dagen då många av dem som är på plats uttrycker att bandet överträffar sig själva och står för dagens absolut tyngsta och bästa gig. Efter Whitechapel får till och med Currents för sig att gå upp på scen före utsatt tid, nästan som om de känner sig omsprungna av föregående band och därmed bara vill få det hela överstökat.
Whitechapel:
CURRENTS:
De svenska inslagen på festivalen är uppstickarna Thrown och comeback-bandet Adept. En lustig detalj i sammanhanget är att Thrown som bildades 2019 alltså har funnits lika länge som Adept har varit frånvarande från scenen. Bortsett från det så har dock inte dessa två band särskilt många likheter i afton. Även om Thrown öser på med korta, koncista stenhårda spår så tycker jag inte riktigt att bandet får till rätt stämning för sitt material. Bandet kör på och gör vad de ska men det är inte mycket till publikinteraktion och det är tydligt att man hade kommit mer till sin rätt inne på ett klubbgig. Med några fler år på nacken är jag dock säker på att Thrown kommer fortsätta expandera, de har framtiden för sig.
Om Thrown brast i sin publikinteraktion kan man säga att det är raka motsatsen med Adept, som håller innerliga tacktal till att publiken tagit sig till dem igen efter flera års frånvaro. Det märks att Adept är glada över att få stå på scen igen och att de faktiskt haft en paus märks verkligen inte av under spelningen. Stärkta över det varma mottagande här på hemmaplan och stärkta av spelglädjen som bevisligen återuppstått så bjuder Adept på en härligt medryckande och energisk spelning där låtar som “Secrets” & “Grow Up, Peter pan!” aldrig låtit bättre. Även nya singlarna “Heaven” och “You“, där vi bjuds på ett estetiskt eldregn i den sistnämnda låten, säljer in sig. Adept är tillbaka med besked.
Den som annars stack ut mest på Broken Summer (bortsett från huvudakten Lorna Shore som ni kan läsa recension på HÄR) var fenomenet Poppy. Hon inledde sin karriär som Youtuber och med tiden blev det också musik. Först handlade det om tuggummipop med japanska influenser men med tiden har det blivit mer och mer metal. Det är alltid lite speciellt att se artister som inte är rädda för att hoppa mellan olika genrer, för vad är det egentligen som vi får höra? Det är sällan man vet svaret på det och under spelningen med Poppy blir det mycket riktigt en frisk blandning av både pop och metal. Ena stunden ska det rappas, nästa stund ska det growlas och plötsligt får vi en öm klapp på kinden i form av sammetslen sång som lika gärna kunnat varit en avkopplande visa. Det blir lite schizofrent emellanåt och det är inte lätt att hänga med i Poppys svängar. Rent musikaliskt låter det som bäst under dem hårdare partierna, hon kommer verkligen till sin rätt när hon tillåter sig själv vara metal och rått framför låtar från sitt senaste album “Negative Spaces” (mycket bra album för övrigt). Där är hon hemma, även om hon livemässigt ger ett litet introvert intryck. Kan även tillägga att det faktum att hon är den enda akten på Broken Summer som bestämmer sig för att fotoförbud ska råda känns både märkligt och lite divigt. Men men.
Överlag så blir Broken Summer ett mycket välorganiserat och lyckat evenemang och jag upplever att den absoluta majoriteten av åskådarna är nöjda med det som erbjudits, både musikmässigt och runtom. Ser fram emot nästa år för som sagt, sköter man detta snyggt kan det vara en långkörare som fötts.
SER DU DIG SJÄLV I VIMLET?
TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTO: Basse Hellgren (basse.hellgren@rockbladet.se), Mattias “Madcap” Nilsson (mattias.nilsson@rockbladet.se) & John Karlsson (john.karlsson@rockbladet.se)
EVENEMANG: Broken Summer 2025 och Broken Summer Pre-Party
PLATS: Zinkensdamm IP och Kollektivet Livet
DATUM: 2025-06-25 & 2025-06-26
- Europe är tillbaka med besked - 2026-09-27
- Velveteen Queen bevisar att framtiden tillhör dem - 2026-09-25
- Grimner aktuella med nya albumet “Stormvingar” - 2026-09-10
