Trots en oförtjänt liten publik så ser Europe till att folket på plats får vad de förtjänar, det vill säga en uppvisning i klassisk melodiös hårdrock när den är som bäst.
Det ska erkännas att som recensent finns det band som kan vara lite kluriga att skriva om. När man bevakat ett visst band flera gånger kan det helt enkelt bli svårt att hitta nya infallsvinklar och nya perspektiv. Inte minst om bandet dessutom har en tendens att bjuda på likartade spelningar. Europe är ett sådant band.
För det första så har inte Europe släppt någon ny skiva på åtta år. På lika lång tid har det inte ens blivit mer än en enda singel, “Hold your head up” som inte gör nämnvärt mycket väsen av sig under detta gig. För det andra tycks Europe ständigt vara ute på turné. Det i sig är förstås inget negativt men att fastna i rutiner och tappa motivationen till förnyelse är lätt hänt och sådant kan på sikt hämma ett band. För det tredje så går det inte att undkomma faktumet att Europes största låtar, som är obligatoriska att framföra, är allihop från 80-talet. Det finns med andra ord inte särskilt många möjligheter för bandet att ändra på sig och för en recensent blir det därmed också svårt att hitta något nytt att skriva om.
För ja, den här spelningen är inte ett dugg olik någon av alla dem spelningar som man kunde se 2024, 2023, 2022 eller ens 2017. Eller ja, “Inte ett dugg olik” kanske är lite hårt för på Sthlm Fields luftas trots allt några mer obskyra verk, som exempelvis “Aphasia” och “Memories”. Även “Stormwind” tycks sedan ett år tillbaka ha letat sig in i setlisten som ett återkommande inslag, vilket jag skulle säga är välkommet. Men överlag är allt sig likt. Får vi höra “Rock the Night“? Jajamän. Får vi höra “Open Your Heart”? Jajamän. Får vi höra “Carrie“? Självklart (även om just den till skillnad från alla andra gånger föregicks av att publiken fick sjunga “Ja må hon leva” till Mic Michaelis dotter som fyller år kvällen till ära). Får vi höra “Cherokee” och “The Final Countdown“? Ehm….Behöver ni ens fråga?
Även bland bandets “nyare” låtar (det vill säga sånt som åtminstone släpptes efter millennieskiftet) är det självskrivna val som “War of Kings“, “Last Look At Eden” och “Walk the Earth” det handlar om. Ni hör själva, detta har man sett förr och det är tämligen förutsägbart. Men så kommer vi då slutligen till det fina i kråksången: Europe är mästare på sin genre. Frågan är om det ens är möjligt för dem att göra en dålig spelning. Även om man kan fantisera om något nytt grepp ibland så kommer man inte ifrån att man i slutändan ändå VILL se Joey Tempest hoppa runt med stativet i högsta hugg till tonerna av “The Final Countdown” eller för all del även “War Of Kings”. Man VILL sjunga med i pampiga “Carrie” och digga till “Cherokee”. Europe vet vad de gör. Deras samspel som band är av högsta klass efter alla dessa år och låtarna är odödliga, hur många gånger de än återanvänds.
En favorit i repris är helt enkelt inte fy skam.
TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTO: John Karlsson (john.karlsson@rockbladet.se)
KONSERT: Europe
PLATS: Sthlm Fields, Gärdet
DATUM: 2025-06-25
- Sister om nya albumet: “Det här är en genuin Sister-platta” - 2025-11-20
- Parkway Drive lyser upp i vintermörkret - 2025-11-16
- SKIVRECENSION: Sister – The Way We Fall - 2025-11-16
