När alla 90-talisters punkhjältar Green Day ställer sig på scen ute på Gärdet under den första dagen av Sthlm Fields så är det nostalgi, energi och fest som är ledorden. Och inga bemästrar en punkfest av detta slag bättre än Green Day.
Ja, dagen må ha börjat med banden Bad Nerves, Millencollin och Weezer. Den sistnämnda drog för övrigt också storpublik och lockade, sitt harmlösa uppträdande till trots, fram hyfsat stark allsång till klassiker som “Say It Aint So” samt till jubel och idel leenden när de under “Beverly Hills” plötsligt byter ut textraden “Living in Beverly Hills” till “Living in Stockholm, Sweden”, men det är ändock smärtsamt tydligt att det är Green Day som publiken samlats för. Imponerande 25000 åskådare är det som fyller Gärdet till bredden denna regniga kväll och bortsett från några få undantag så skulle jag säga at majoriteten av besökarna är mellan 30 och 40 år. Det vill säga den generation som, liksom jag själv, växte upp under Green Days absoluta guldår under 90 & 00-talet och som spelade låtar som “American Idiot” sönder och samman, på sina Mp3-spelare. Vilka tider ändå.
Med andra ord blir det svårt att förneka att nostalgi är en bidragande faktor till den succé som denna spelning utvecklas till MEN varför ska man se ner på en sådan faktor, när bandet faktiskt är lika vitala än idag? När Green Day äntrar scenen, till just “American Idiot”, så är det som om både bandet och publiken injicerats med varsin adrenalinspruta för den livliga energi som uppstår är omöjlig att inte ryckas med i. Green Day bjuder också på en snygg blinkning till samtiden när Billie Armstrong sjunger “Im not a part of the MAGA-agenda” vilket givetvis lockar till jubel. Tror för övrigt heller aldrig att orden “Dont wanna be an American Idiot” någonsin har yttrats med så stark inlevelse som nu. Detsamma kan man säga om den nyare låten “Fuck Off“.
Segertåget fortsätter sedan där band och publik i samklang bockar av hits som “Holiday“, “Know Your Enemy“, “Basket Case” och “When I come Around“. Självklart så förstärks även liveshowen ordentligt med konfetti och återkommande pyro. Den stämning som bandet bygger upp kan inte beskrivas som något annat än glödhet och bandets spelglädje är otrolig, vilket inte minst basisten Mike Dirnts ansiktsuttryck vittnar om. Under kvällens mer lugna inslag, som vackra “Wake Me Up When September Ends” och “21 Guns” så känner man i luften hur hela publiken blir förförda tonåringar igen och 53-årige Armstrong både för sig och låter som om han fortfarande vore 30.
Konserten avslutas lika starkt som den startade, nu med en intensiv version av “Bobby Sox” där Tré Cool i låtens klimax både slänger iväg trumpinnarna och bokstavligen knuffar undan en del av trumsetet med ett flin samt en avskalad fin version av “Good Ridance (time of your life)” där Billie står ensam kvar på scenen och sjunger upp mot skyn tillsammans med publiken innan vi återigen bjuds på ett stort fyrverkeri som lyser upp Gärdet. Trots lite regn blev detta en festlig och vacker sommarkväll. Tack för det, Green Day.
Ps. Vem det än är i kanindräkten, som till tonerna av “Blitzkrieg Pop” värmer upp publiken strax före konserten….ge hen löneförhöjning!
TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTO: Sophie Carlbrant
KONSERT: Green Day
PLATS: Gärdet, Sthlm Fields
DATUM: 2025-06-24
- Sister om nya albumet: “Det här är en genuin Sister-platta” - 2025-11-20
- Parkway Drive lyser upp i vintermörkret - 2025-11-16
- SKIVRECENSION: Sister – The Way We Fall - 2025-11-16
