Johan Längquist sjöng på Candlemass ikoniska debutalbum “Epicus Doomicus Metallicus”, för att sedan hoppa av bandet och inte komma tillbaka som sångare förrän 2019. Nu släpps även ett album med soloprojektet The Castle som förutom Johan själv även består av gitarristen Erik Henriksson, basisten Fredrik Isaksson och trummisen Stafen Englin.
Undertecknad möter upp Johan Längquist och Erik Henriksson en solig försommardag i maj, ute på Järvafältet utanför Stockholm. Det slår mig snabbt att våran mötesplats för denna intervju knappast tillhör den vanligaste kategorin av intervjuplatser. Jag var inte ens född när Candlemass släppte sitt debutalbum “Epicus Doomicus Metallicus” 1986 men här ändock följt bandet och att nu plötsligt promenera ute i naturen tillsammans med Längquist känns smått surrealistiskt. Vid första anblick känns kanske inte Järvafältet och kohagen vi passerar särskilt metal, men samtidigt ska man komma ihåg att detta en gång i tiden var ett militärt övningsfält och att fältet varit bebott sedan vikingatiden vilket innebär att runstenar finns lite här och var. Lite rockigt, ändå!
Har du alltid haft en tanke om att göra något eget av den här stilen, som är bortkopplat från Candlemass?
– Ja, jag har ju alltid hållit på med min egen musik. Det var därför jag inte fortsatte med Candlemass från början för mitt hjärta låg hos mina egna prylar som jag hade ganska stora visioner för. Man ska tänka på att på den tiden var det inte självklart att få göra en platta, för på 80-talet kunde det kosta flera tusen att bara göra en demo. Så jag och de andra i bandet hade en dialog inför släppet av “Epicus” där jag var ärlig med att jag gärna ville göra en platta för att det var stort & kul men att jag också hade andra drömmar. De sa då att de gärna ville ha mig som sångare i alla fall och på den vägen är det. Sen har jag alltid velat göra egna låtar även om jag idag är tillbaka i Candlemass och Erik var ju den saknade pusselbiten, förklarar Johan.
Ja, med på Järva-promenaden är också gitarristen Erik Henriksson, som Johan beskriver som The Castles vicepresident. Killarna berättar att de träffades under pandemin under evenemanget Nox Rocks där de av en slump möttes backstage och började jamma. Detta ledde till att Johan och Erik började träffas mer kontinuerligt och spelade in akustiska låtar tillsammans. En kväll hemma bestämde sig Erik för att även lägga på elgitarr på en låt som sedan skickades till Johan.
– Sen dess har det varit hårdrock för hela slanten! Vi har hållit på till och från nu under 3-4 år, även om det ibland varit några uppehåll eftersom jag fick barn och Johan har varit upptagen med Candlemass, säger Erik.
– Vi lattjade och hade kul och spelade in massa låtar. Sen insåg vi en dag att det här låter riktigt jävla bra! Så då valde vi ut, kanske för ett år sen, åtta låtar som vi la extra mycket jobb på med målet att ge ut dem. Det har varit ett väldigt roligt samarbete, jag tycker att Erik varit jävligt bra på att få ihop ljudbilder så vi mixade också med låtarna själva för att vara säkra på att få det som vi ville, säger Johan.
– Jag är ju uppväxt med 80-tals hårdrock så för mig har det känts naturligt att jobba med det här soundet som vi har. Vi visste var vi ville tidigt och hur det skulle låta. När man tänker på det så hade ju allt kunnat stannat vid en demo egentligen men vi kände att “nu kör vi”, säger Erik.
När killarna ombeds att beskriva soundet så nämns influenser som Rainbow, Black Sabbath och Judas Priest. Johan förklarar att det viktigaste för honom själv är melodier. Killarna är också tydliga med att det här bara är “platta nummer 1” och att mer musik ska komma. Flera låtar finns liggandes redan.
– Jag och Erik är väl grundpelarna i “The Castle” men vi vill ju att det ska vara ett riktigt band också, säger Johan.
– Än så länge har vi allihopa bara träffats en gång men när vi spelade då kände vi verkligen att vi hade kul och att vi kan göra det här, säger Erik.
Johan förklarar att viljan till att spela låtarna live finns, men att det schemamässigt varit svårt att få ihop då han själv haft mycket att göra med Candlemass och basisten Fredrik Isaksson spelar till vardags i Dark Funeral.
– Candlemass har ju 40-årsjubileum i år dessutom så det är lite klurigt men just därför har jag sagt att just nu är det viktigaste att låtarna kommer ut. Om det sedan uppstår en lucka för att framföra dem live en dag så tar vi det då. Det är inte låtar som du bara ställer dig upp och kör utan det krävs lite mer för att få in låtarna i ryggraden, säger Johan.
– Vi har ändå pratat om att vi ska repa mer så att man faktiskt känner sig redo för att gig ifall en förfrågan plötsligt skulle dyka upp, säger Erik.
The Castles låtar lades ut digitalt efter att först ha fått nobben av ett skivbolag men efter ett tag blev Johan uppringd av bolaget (med det något ironiska namnet) “I Hate Records” som visade intresse för att släppa plattan. Vare sig Erik eller Johan är själva skivsamlare men uttrycker ändå att det varit en häftig känsla att hålla en fysisk vinyl med sin egna musik.
– Jag är ju egentligen bara en grinig gubbe som vill skriva låtar och som inte är så intresserad av allt det andra runtomkring. Hur ska man koda digital musik och hur driver man företaget som ansvarar för det här? Nu har jag motvilligt tagit tag i allt det där administrativa och det känns ändå fett nu. Man inser att man faktiskt kan göra vad man vill. Tycker du den här låten är dålig? Ja, det skiter väl jag i, säger Johan med ett skratt.
– Johan skriver det mesta av låtarna men vi har också samarbetat mycket. Vi går igenom låtarna tillsammans och kommer fram till hur det ska bli. Jag kan ha kommit med något riff till exempel och så har jag även varit med och utvecklat melodislingor och sådär. Ibland blir det nästan för mycket för jag är ju ändå gitarrist och gillar att lira loss och glömmer nästan bort hur långt ett solo blir, säger Erik och flinar lite.
Själva namnet, The Castle, var kom det ifrån?
– Det kom upp ganska sent, men jag ville i alla fall att vi skulle heta något mer än “Johan Längquist”. Självklart ville jag spela lite på namnet eftersom jag är lite etablerad genom Candlemass, men jag ville samtidigt det skulle vara ett namn som faktiskt associeras till ett band. Man kan väl säga att jag har byggt upp slottet och Erik har hjälpt till på slutet. Det är ett sagoslott dit du kan fly och där du kan göra vad du vill, i musikform, säger Johan innan han tillägger att det enda som fattas är att hitta ett slott som kan figurera som bandlogga.
Erik tar vid och konstaterar återigen att The Castle inte har en fast tidsplan men att det ändock finns stora planer för framtiden och att det kommer komma mer. Under min promenad tillsammans med de här killarna märker jag verkligen hur mycket båda två brinner för det musikprojekt de satt igång. Debuten “Johan Langquist The Castle” släpps i fysiskt format fredagen den 27 juni. Missa inte det.
TEXT & FOTO: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
INTERVJU: Johan Längquist & Erik Henriksson, The Castle
- Treat inleder Sweden Rocks sista dag med glädje och perfektion - 2026-06-11
- Ubermusikalisk leverans av The Hellacopters - 2026-06-11
- Korslagda fick Sweden Rock att koka - 2026-06-10
