Deathcores finest, Lorna Shore, är solklar huvudakt på den första upplagan av endagsfestivalen Broken Summer på Zinkensdamms IP, och ännu en gång bevisar bandet varför de blivit kungar av sin genre.
Vansinnigt, brutalt, våldsamt. Det finns flera ordval som passar för att beskriva en spelning med Lorna Shore, precis som förra gången jag såg bandet så är detta en urladdning av Guds nåde. Deathcore är inte direkt en genre för finsmakaren, utan här snackar vi musik som i stort sett ska låta som om inälvorna är på väg att forsa upp ur strupen. Det är en genre med dem sylvassaste riffen, de aptitligaste blastbeatsen samt den mest monstruös sång (beryktade breakdowns inkluderat) du kan föreställa dig. Låter det intensivt? Oh ja, det är det också!
Det krävs inte lång tid in i spelningen för en att inse att det är Lorna Shore som är kungarna av Broken Summer. Helvete, vilket tryck som uppstår redan under inledande “Sun//Eater” där bandet går ut med pondus och sångaren Will Ramos imponerar med sin, i brist på bättre ord, fruktansvärda sångstil. Jag har sagt det förr och säger det igen: Det är inte mänskligt att låta sådär. But we love him for it!
Djuriskt är ordet. Ja, för det är just våra djuriska instinkter som Lorna Shore väcker till liv och när Ramos uppmanar publiken till både crowdsurfing, moshpits och circlepits så vet vansinnet inga gränser. Publiken blir vild och i symbios med den galet brutala musiken så släpps vilddjuren loss. När bandet river av singeln “Oblivion” så känns det hela vägen inpå skinnet hur musiken omsluter dig och fan själv flyger i dig.
Evenemangets säkerhetsvakter får minst sagt en hektisk kväll när de ständigt tvingas ta emot surfande åskådare som kontinuerligt väller in över kravallstaketet. En och annan person får i tumultet också vård på plats. Vid ett tillfälle under konserten passar Ramos till och med på att tacka säkerhetspersonalen för deras viktiga arbete och den applåd som tillägnas dem är de minst sagt värda. Det betyder dock inte att Lorna Shore planerar att dra ner på tempot, utan tvärtom så eldar de upp sin publik igen med ytterligare en brutal urladdning i succén “To the Hellfire” där Ramos återigen misshandlar sina egna stämband. Vilket vansinne!
Konserten avslutas med den mästerliga och dynamiska “Pain Remains“-trilogin och bandet tackar publiken och verkar även genuina i sina ord när de utbrister att detta varit en av deras bästa kvällar på hela turnén. Säkerhetsvakterna får äntligen pusta ut och tagen av denna intensiva uppvisning står undertecknad kvar, skakandes på huvudet och med ett fånigt flin längst mungiporna. Förbi mig går en kille som blivit omplåstrad ovanför ena ögat efter att förmodligen ha levt rövare i en av många moshpits. “Det var en lyckad kväll!” utbrister han entusiastiskt när han går förbi mig. Det var det sannerligen.
TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTO: Basse Hellgren (basse.hellgren@rockbladet.se), Mattias “Madcap” Nilsson (mattias.nilsson@rockbladet.se) & John Karlsson (john.karlsson@rockbladet.se)
KONSERT: Lorna Shore
PLATS: Broken Summer, Zinkensdamm IP-Stockholm
DATUM: 2025-06-26
- Premiär för Danhagen Live, ny rockklubb i Göteborg - 2026-05-04
- Kreator blir bara bättre & bättre - 2026-04-26
- At The Gates går ut med ett mästerverk - 2026-04-26
