Opretentiös och självsäker klev Marcus King upp på scenen i ett fullsatt Fållan – utan stora manér med med ett stort hjärta. Han plockade upp sin hollow body-gitarr, kopplade in den med en old school spiralkabel och nickade mot publiken. Sedan lät han strängarna tala.
Från första tonen stod det klart att det här inte skulle bli ännu en vanlig Southern Rock-konsert. Visst hörde man spår av Allman Brothers och Johnny Winter, men Marcus King är absolut ingen kopia. Det som särskiljer King är hans röst – rå, själfull och helt unik. Få sångare i dag kan mäta sig med hans känslomässiga djup och naturliga frasering.
Bandet levererade ett set som balanserade tight samspel med uttrycksfull frihet. Under signaturlåten “Hero” bjöd King på ett fängslande gitarrsolo – oförutsägbart och levande – som vävde dessutom in sångmelodin som slidegitarristen Bruce Mendez fyllde på i stämma med sin Les Paul. En magisk stund.
Bakom sig hade King ett rutinerat gäng: Jack Ryans trygga trumkomp, Stephen Campbells nyanserade bas (som smidigt växlade mellan gående linjer och minimalistisk återhållsamhet), samt Matt Jennings, vars klaviatur och orgel gav kvällen djup och färg.
“Dark Cloud” bröt in med ett energirus av rock och visade Kings förmåga att överraska med ackordsbyten i refrängen och svävande, uttrycksfulla solon. Därefter vreds stämningen mot det funkiga med låten “Honky Tonk Hell”, en smutsig bekännelse om beroende och försoning. King sjöng:
“Heaven knows I miss my late night livin’, they been gettin’ along without me as far as I can tell…”
Texten i Honky Tonk Hell levereras med en blandning av smärta och stolthet, träffar rakt i hjärtat – särskilt med vetskapen att han själv levt dessa rader. För en ännu mer naken version, kolla upp soloversionen på YouTube om du vill höra honom på riktigt nära håll, inspelad i en gitarrbutik i Nashville.
Med en Telecaster i händerna tog King sedan en långsammare, soulindränkt låt och med bandets hjälp förvandlades det till ett utsträckt jam. Kings gitarrsolo byggdes upp från mjuka, rena toner stegvis till ett emotionellt crescendo – en prestation som fick både tid och rum att stanna. Det här var inte bara ett prov på skicklighet – det var ett berättande genom strängar.
Uppvuxen i Greenville, South Carolina, lärde sig King hantverket av sin pappa, en turnerande blues- och countrygitarrist. Redan som tolvåring satt han klistrad vid gitarren och nötte blues- och jazzskalor, och hoppade så småningom av high school för att satsa helhjärtat på livet som musiker.
I kväll gav han även publiken en försmak av framtiden, då han framförde tre nya låtar på akustisk gitarr – med en mer cowboy- och westerninfluerad känsla – som en föraning om vad som väntar på nästa album.
När bandet återvände för extranummer var det ingen i Fållan som tvivlade:
Marcus King isn’t just channeling the greats — he is the real deal.
TEXT: Peri Pastor
FOTO: Peter Thermaenius (peter.thermaenius@rockbladet.se)
KONSERT: Marcus King Band
PLATS: Fållan, Stockholm
DATUM: 2025-06-26
