Alltså…vad hände? I vilket parallellt universum har jag hamnat? Var Joddla med Siv en headliner? Det känns ta mig fan så.
Under mina år som musikjournalist har jag fått se vissa udda inslag på Sweden Rock Festival. Jag glömmer aldrig när jag år 2017 klev in på fältet i Norje för vad som då var mitt allra första besök på festivalen och det första jag fick bevittna var Black Ingvars som bokstavligen bjöd upp till dans och fick såväl svartrockare som raggare att sjunga med i allt från “Leende Guldbruna Ögon” till “Här kommer Pippi Långstrump” och jag undrade vart tusan jag egentligen hade hamnat. Ett annat år såg jag galenskaparnas galenskap i form av plojbandet Green Jelly (ni som vet, ni vet). Vi får heller inte glömma bort att lustiga bokningar som Electric Banana Band har uppträtt här ett år. Men jag tror faktiskt allt det där bleknar i jämförelse mot Joddla Med Siv, som tycks ha sett till att Norje invaderats av skåningar.
Långt innan spelningen ens startat så är det fullpackat framför Festival Stage och det skanderas “Joddla” med stor entusiasm, och då ska vi ha med oss att klockan inte ens är 14 och att festivalen dessutom kommit in på sin sista dag, det vill säga den dag då energin börjat tryta hos många besökare. Joddla med Siv gjorde succé på Sweden Rock redan för två år sen, då de slog publikrekord framför Sweden Stage. Att redan två år senare vara tillbaka på Festival Stage kändes på förhand lite väl mastigt men shit, vad fel man kan ha.
När spelningen drar igång med “Kaj ä gaj” så går publiken runtom mig längst fram fullständigt bananas. Det är ett tjatigt uttryck men det här aldrig passat in såväl som nu. Tusentals personer på en hårdrocksfestival står och fuldansar och jublar åt en låt på skånska med textrader som “Brorsan bytte sin rakade kvinna mot hårig anal” för att därefter i nästa låt skriksjunga “hadelittan hadelittan” så det troligen ekar hela vägen över länsgränserna….ja, hur ska man egentligen beskriva galenskapen?
Jag kapitulerar. Jag skulle inte kalla det här för bra musik men jag kan inte förneka den sinnessjukt goda stämning som råder under detta gig. H-E-RRE G-U-D vilken fest det är! Allsången är av en klass som jag aldrig sett på Sweden Rock tidigare och trots att det handlar om…ehm…litterära mästerverk som “Uma-Ness från Senegal“, “Tony Tuggar Tuggumi” och “Tjugo Pågar i Bastun” så går det inte att inte bli på gott humör av det här. Vem vet, bastu är ju hett (no pun intended) nu för tiden, den sistnämnda låten kanske också hade kunnat vinna Mellon.
I ett tidigt skede så varnar sångaren “Lyckliga Martin” för att det kommer förekomma svordomar och könsglosor under deras set men det är ju precis det den galna och älskvärda publiken vill ha nu. Och visst får vi även njuta av textrader som “Jag gömde täcket, men svärmor tog det och jag sover med rumpan bar” & “Vem ska nu få smaka på säden, tjofaderej det ska högernäven” i just stycket “Svärmor tog täcket“. För att inte tala om låten “Knudor på min snålle“. Den som vill läsa in sig på den texten får googla.
Mot slutet av spelningen går jag runt på festivalområdet för att försöka få en helhetsbild av det enorma publikhavet. Och hur långt bak jag än kommer så är det idel dans och allsång och leenden. ÖVERALLT. En del av mig fattar verkligen inte vad som än händer med återigen, stämningen är av en annan värld och när bandet tackar för sig så skanderas det efter mer. Det vore tjänstefel att kalla detta för något annat än en megasuccé.
TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTO: Mattias “Madcap” Nilsson (mattias.nilsson@rockbladet.se)
KONSERT: Joddla med Siv
PLATS: Festival Stage/Sweden Rock Festival
DATUM: 2025-06-07
- Candlemass firade “40 years of Doom” på Berns - 2025-11-02
- RECENSION: Red Steel släpper sin debut-EP “We Were Never Here” - 2025-11-02
- Mammoth: Jag ska göra musik resten av livet - 2025-10-30
