Det hade gått 16 år sedan AC/DC senast besökte Ullevi i Göteborg. Sen dess har bandet förlorat Malcolm Young, haft Axl Rose som sångare, blivit dödförklarat, återuppstått, släppt nytt album och lidit av några avhopp till. Många turer ledde slutligen hit, till en ny urladdning och ett nytt hårdrocksrekord för Ullevi då 64 542 i publiken skanderade “Thunder”. Det är fantastiskt.
Under en av många musikvideos på Youtube läste jag för ett tag sedan följande kommentar: “Elvis was the king of Rock N Roll but AC/DC IS Rock N Roll”. Det har varit en händelserik resa för dessa gudfädrar som gjorde sin första konsert i Sverige 1976, närmare bestämt i Halland som förband till dansbandet Jigs. Det är viss skillnad på dansbanan Cortina i Vinberg och att nu inneha publikrekordet för ett hårdrocksband på Nordens största arena. Man kan få gåshud av mindre märkvärdiga skeenden, så att säga. Av dem som står på Ullevis scen denna fredagskväll är det dock bara gitarristen och grundpelaren Angus Young som också var med redan 1976. Brorsan Malcolm gick bort 2017 och trummisen Phil Rudd samt basisten Cliff Williams (som båda också var med under 70-talet) deltar inte på den pågående turnén. Istället är det de inhyrda Matt Laug & Chris Caney samt Youngbrödernas brorson Stevie som håller ställningarna tillsammans med Angus och Brian Johnson, som varit med sedan 1980.
Det känns faktiskt inte riktigt som att det är ett komplett band vi har framför oss, utan snarare en duo med kompmusiker. Det är Angus och Brian som syns på alla affischer och det är deras ansikten som pryder merchandisen utanför arenan. Det är också dessa två som tar för sig av scenen och nästan uteslutande visas på arenans storbildsskärmar. Övriga håller sig i bakgrunden. Gör det som förväntas av dem utan att för den sakens skull ta åt sig av rampljuset. Lite skevt kan en utomstående säkert tycka men det här ÄR Angus och Brians kväll, det är de som bär bandets arv på sina axlar. Och uppenbarligen är dessa 70+ gubbars axlar gjorda av stål.
Jag har på förhand hört vissa kritiska uttalanden om Brian Johnsons sång. Han har alltid varit rosslig, det är liksom lite det som är hans signum men ovanpå det är han dessutom 77 år och var till och med borta från scenen några år för att inte riskera att bli döv. Nu går han ut och bara kör mot alla odds. Och hur låter det? Bättre än på länge, åren som han höll sig borta från turnerandet tycks ha gjort honom gott. När kvällen inleds med “If you want blood (you got it)” så riktigt morrar Brians fram tonerna, ackompanjerad av Angus sylvassa gitarrspel och ständiga energi. Vilken inledning! Redan som andra låt får vi sedan den effektiva “Back In Black” och när Brian ropar “We´re gonna have some fun!” så inser man att han verkligen menar det.
Mellansnacket lyser med sin frånvaro men Brians återkommande skratt samt fraser som “Allright!” och “Fuck yeah!” räcker gott, det är så de flesta av oss känner denna kväll. Stämningen på Ullevi är mycket god och klassiska publikfavoriter som “Thunderstruck” och “Highway To Hell” får även folket på läktarna att ställa sig upp (skam vore annars). Faktum är att det mesta är sig likt och egentligen ganska förutsägbart. Visst, vi bjuds på nya låtar som “Shot In the Dark” och pärlor som “Riff Raff” som spelas live mer sällan men vi får också de förväntade inslagen. Det vill säga den stora klockan i “Hells Bells” (som lockar fram många mobilkameror i publikhavet), Angus Young kör sina väl inövade poser med allt vad det innebär under det långa gitarrsolot i “Let There Be Rock” (är det någon som kan bära upp ett sådant solo är det Angus) och kanoner skjuter salut i den mäktiga avslutningen “For Those About To Rock (We salute You)“. Men äsch. Förutsägbart eller ej, det är ju precis det här som vi VILL ha!
Allra bäst låter det dock i “TNT” där bandet hittar en sagolik extra växel och i samklang med publiken verkligen får arenan att koka. Det är just under denna låt som jag också nås av nyheten att hårdrocksrekordet för arenan är slaget, lustigt nog är det deras tidigare vikarierande sångare Axl som med sitt Guns N Roses får se sig omkörda. Och vet ni? När man hör gubbarna rocka på ett sätt som får hela Göteborg att vibrera och samtidigt blickar ut över alla röd-blinkande djävulshorn i publiken så förstår man att detta inte är mer än rätt. AC/DC gjorde sig förtjänta av det där publikrekordet.
TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
MOBILFOTO: Jonas Lööw (jonas.loow@rockbladet.se) & André Millom
KONSERT: AC/DC
ARENA: Ullevi, Göteborg
DATUM: 2025-08-01
- Sister om nya albumet: “Det här är en genuin Sister-platta” - 2025-11-20
- Parkway Drive lyser upp i vintermörkret - 2025-11-16
- SKIVRECENSION: Sister – The Way We Fall - 2025-11-16
