Wacken Open Air är världens största och mest betydelsefulla metal-festival. Vare år vallfärdar 75 000 metal-fanatiker från jordens alla hörn till nordtyska lantbrukarbyn Wacken. Biljetterna som släpps varje höst brukar ta slut på några timmar och drivet efter dessa är enormt. Festivalen har funnits sen 1990 och numera varar festivalen en hel vecka i början av augusti varje år.
Wacken Open Air har utvecklats till ett världsomspännande nätverk för passionerade metalfans världen över. Festivalen har överlevt sig själv och nuförtiden ligger den mesta av attraktionskraften i festligheterna och gemenskapen kring den. Givetvis är banden fortfarande huvudattraktionen, men festivalen har utvecklat någon sorts helig kult runt fenomenet Wacken. Festivalen arrangerar även en kryssning som heter Full Metal Cruise.
Gemenskapen är enorm och alla besökare ingår ett slags nätverk som är väldigt unikt för festivalen. Den ikoniska Wacken-tröjan fungerar som en symbol för festivalens nätverk och brödraskap. Tröjan bärs med stolthet och fungerar nästan likt mc-kulturens klubbvästar. Den talar om att vi alla är bröder och systrar i detta världsomspännande kultnätverk.
Redan under bilresan ner till Tyska Wacken, spanas det bilar med bokstäverna W.O.A uppklistrat på bakrutan. Hälsningsfrasen är att tuta och med armar och händer skicka upp hårdrockshornen i luften. Då vet man att man är på väg till metal-musikens motsvarighet till Mekka.
I år stoltserar Wacken med bokningar som bl.a. Guns n Roses, Dimmu Borgir, Dirkschneider, Gojira, Krokus, Machine Head, Mastodon, Michael Schenker, Ministry, D-A-D, Nestor, Papa Roach, Clawfinger, The Hellacopters, Ugly Kid Joe, W.A.S.P. och ett hundratal akter till.
Utbudet av event, sideshows, föreläsningar och temaområden är i det närmaste ändlöst på festivalen. Det är allt från spoken-word, medeltidsshower, eldshower, metal-workouts, metal-yoga, motorshower, medeltidstorneringar mm. Artister spelar på LGH-klubb i Wacken byn och metalband uppträder även i Wackens bykyrka.
På festivalen finns även ett stort vikingatema-område som tillhandahåller shower, event och försäljning. Men även ett postapokalyptiskt wasteland-område för uppvisningar, teater, band och event. Utbudet av marknadsförsäljning är även enormt. Det finns allt mellan himmel och jord i den hårda metal-musikens jargong, att köpa på marknadsplatserna.
På det s.k. innerfieldområdet står de två största scenerna Faster och Harder. Mellan dem hänger det ikoniska brinnande kohuvudet som har blivit en symbol för Wacken. Den tredje största scenen Louder är placerad en bit utanför innerfield.
De två mellanstora scenerna Headbangers stage och W.E.T stage placerade bredvid varandra fast utanför själva innerfield området. På vikingaområdet står de lite mindre Wackinger och Wasteland scenerna och även en scen för spoken-word som heter Welcome to the Jungle. Givetvis finns det även en enorm Biergarten och fattas väl bara annat på en tysk festival.
Utbudet av festivalmat är givetvis omfattande. Vad sägs om dönerkebab, nachos, pizza, vegetariskt, kötträtter, tyska grillade bratwurstar, vitlöksbröd, asiatiskt eller varför inte glass. För vem festivalbesökare blir inte vrålhungrig av att springa runt på festivalområdet och förlusta sig med konserter och events. Wacken har införlivat ett cashless-pay system där man laddar upp pengar interaktivt på att armband. Detta armband använder man sedan vid respektive köpstation. Detta är ett väldigt effektivt system för att minska på köerna.
Wacken har även ett system för pant på de snyggt dekorerade Wacken-ölglasen som ger hela 2 Euro i pant. Detta ger ett ölpris på 5.80 Euro viket är väldigt konkurrenskraftigt i festivalsammanhang. Dessutom hålls området med detta fritt från skräpande ölglas.
I år är inte vädergudarna på festivalbesökarnas sida, utan det är utlovat regn och rusk för i stort sett hela veckan Man får helt enkelt klä sig efter rådande väderlek och det är stövlar, regnställ och varma kläder som gäller. Festivalen pågår egentligen en hel vecka från söndag till söndag. Men den stora huvuddelen av festivalen pågår från onsdagen den 30 juli till och med lördagen den 2 augusti.
Den underförstådda kutymen och hederskodexen på Wacken är att alla tar hand om varandra på bästa möjliga sätt Alla är vänner och man kan utbyta erfarenheter och vänliga gester från i stort sett alla 75 000 besökare. Tappar någon en värdesak lämnas den in. Om någon snubblar hjälper man dem upp. Man stjäl inte, man beter sig inte respektlöst och man utövar definitivt inte våld. Detta är faktiskt något som är ganska unikt för många stora major rockfestivaler ute i Europa. Man kan ju fråga sig varför det inte är samma typ av vänliga och gemytliga gemenskap runt en fotbollsmatch eller en stadsfestival. Där har världen utanför festivalen definitivt något att lära sig.
Första bandet ut på stora Faster på onsdagen är Italienska powermetalbandet Wind Rose. Ut på scen kommer ett gäng storvuxna skäggprydda sagofigurer. De ser mest ser ut som någon har hämtat dem direkt från filmen Sagan om Ringen. Jublet vet inga gränser och i publiken utbryter spontandans och t.o.m. någon enstaka crowdsurf. Regnet öser ner och hela innerfield förvandlas sorgligt nog till en lerig gyttjeåker. De charmerande herrarna i Wind Rose brölar på med sin hårda sagometal och det hela förefaller sig vara ganska underhållande.
Men mest underhållande blir det när det utbryter spontan gyttjebrottning ute i publikhavet. Det är säkert jättekul för deltagarna. Men problemet med denna konstform är, att deltagarna ska spendera ytterligare fyra dygn till på festivalen. När deltagarna efter en stund, förmodligen inser detta, blir det inte riktigt lika kul längre.
De charmerande och seriefigursliknande damerna i japanska Hanabie tog rejäl plats på Fasterscenen. Hanabie lirar en av den mest avancerade former av teknisk metal som jag någonsin hört. Jag hyllar djärvheten och det innovativa med hela spektaklet och publiken verkade älska dem. Hanabie är ett vitalt tillskott på dagens metalscen. Hanabie är definitivt ett bevis på att metal-musik kommer att ta sig nya grenar in i framtiden.
Jag tog mig ner till byn Wacken för att fly gyttjan lite och därnere var det full aktivitet på pubar och uteserveringar och folk strövade överallt. Tog mig in i Wackens kyrka där det var utlovad en mäktig akustisk konsert med tyska metalbandet Adoramus.
Klev in i kyrkan med gyttja upp till tänderna och slog mig ner i kyrkbänken. Men insåg ganska snart att jag vid tidpunkten hamnat mitt i en kristen högmässa. När hela kyrkan reste sig upp för att be fader vår och få syndernas förlåtelse (på tyska) insåg jag mitt misstag. Men då var det redan för sent att fly fältet. För att inte störa den högtidliga ceremonin, fick jag helt sonika sitta kvar under hela högmässan. Det var bara att vänta ut ceremonin med bibelläsning på tyska, kollekt och hela faderuttan lej. Amen!
På headbangersstage gick nytillkomna finländska stjärnskottet Lost Society upp på scen. Vilken käftsmäll man fick av deras brutalt lirade metal. Det var fullt blås från första sekund och ett jäkla larm helt enkelt. Stenhårt in i benmärgen och brutalt tekniskt lirat. Leadsångaren Samy Elbanna levererade en underbar utstrålning och spelglädjen var påfallande.
Det har surrats en del om svenska stjärnskottet Nestor på sista tiden och hyllningskörerna vet inga gränser av alla lovord om bandet. Nestor bildades i Falköping 1989 och efter inledande lokala framgångar upphörde bandets verksamhet i mitten av -90 talet. År 2021 återförenades gruppen och fick då sitt kommersiella genombrott.
Regnet öser ner när Nestor går upp på scen. Nestor överraskar förvånansvärt med sin melodiska 80-talsinspirerande hårdrock. De är musikaliska och så tekniskt spelskickliga att man nästan trillar baklänges. Musikerna utstrålar underbar spelglädje. Låtmaterialet är starkt med stora bombastiska refränger som sätter sig. Nestor har även en häftig scenshow med dansare, retro kläder och en snygg tidstypisk lasershow.
Frontfiguren och sångaren Tobias Gustavsson imponerar och utstrålar rutin, karisma och karaktär. Han är faktiskt en erfaren artist, musikproducent och kompositör. 2004 deltog han i melodifestivalen som ena halvan av duon Itchycoo. Nestor frälste publiken med sin 80-tals melodiösa hårdrock och stod för dagens absolut bästa konsert på Wacken Verkligheten försvann en stund under Nestors konsert. Plötsligt inser man att man befinner sig mitt i ett monsunregn på en tysk leråker.
Regnet fortsätter att ösa ner på festivalen och det blir allt mer geggigt och lerigt på området. Publiken trampar runt i gyttjan med stövlar och regn ponchos och det blir allt tuffare att transportera sig mellan scenerna. All heder till arrangörerna på Wacken som tvingas jobba under dessa olidliga förhållanden.
Det är blött, kallt och geggigt överallt och även den tuffaste festivalbesökaren börjar ledsna och få nog av eländet. Publiken börjar tunnas ut och dra sig tillbaka till sina tält, partytält och bilar för att söka skydd. Gränsen för rim och reson börjar snart att passera och man får en svag känsla i magen att detta snabbt kan bli väldigt farligt och kaotiskt.
Det är djup gyttja på campingen och man undrar i sitt stilla sinne hur alla tusentals bilar ska kunna ta sig hem från festivalen utan att köra fast i den decimeterdjupa geggan. Men festivalen har ett smart väder varningssystem likt ”hesa Fredrik”. Varningsmeddelande går senare under natten ut, att en åskstorm är på ingång och man uppmanar besökarna att sätta sig i sina bilar.
Man måste ändå hylla arrangörerna för den disciplinerade organisationen av festivalen. Man har noga förberett hela organisationen för alla eventualiteter. Entreprenadmaskiner och traktorer finns beredda på att dra loss fastkörda bilar, bussar och transportfordon.
Dagen efter är hela festivalen dränkt i vatten och decimeterdjup gyttja täcker camping och festivalområde. Det är riktigt jobbigt att ta sig runt på festivalområdet och man får räkna att det tar lång tid att transportera sig mellan scenerna.
Traditionsenligt öppnas denna dag av Wackens egna stoltheter Skyline. Bandet var Wackenfestivalens första headline under öppningsåret 1990 och har den dess traditionsenligt många år varit första band ut på Harderscenen.
Skyline öppnar festivaldagen sin tekniska 80-tals hårdrock och det låter förvånansvärt bra om bandet. Det svänger rejält om den melodiösa hårdrocken och medlemmarna ser ut att njuta på scenen. Mest allsång och jubel blir det under coverlåtarna Fool for your lovin ( Whitesnake), You´ve got another thing comin (Judas Priest) och Linkin Parks monsterhit In the end
Mina fotografkollegor vittnade om en legendariskt bra konsert med tyska Coppelius. Coppelius är ett band från Berlin som är utrustade med trummor, kontrabas, cello, klarinett och triangel. Det är stor show, teater, humor och underhållning och ni kan gissa om detta gick hem hos festivalpubliken. Coppelius är stenhårda och attityd stinna, samtidigt som de har en stor teatralisk glimt i ögat. Det var given succé och de fick nog en hel del nya fans idag.
Jag pulsar upp genom gyttjan för att ta mig till 90-tals hjältarna Ugly Kid Joe på Louder-scenen. Själva bandnamnet var ursprungligen tänkt som en humoristisk parodi på det vid tidpunkten populära glam-bandet Pretty Boy Floyd. Ugly Kid Joe fick -91 en monsterhit med låten Cats in the Cradle och blev snart namnet på allas läppar. Bandet splittrades -97 för att återförenas under 2010.
Det är lite svårt att kategorisera Ugly Kid Joe, men det hela är en mix av alternativ, funk, grunge och glam metal med en massa humor och glädje. Tyvärr har dagens Ugly Kid Joe förvandlats till en blek kopia av sig själva. Spelglädjen, humorn och vitaliteten är borta och de känns mest trötta och gubbiga. Dessutom har inte det gamla låtmaterialet åldrats med värdighet och de nyskrivna låtarna är synnerligen mediokra. Det blev tummen ner för Ugly Kid Joe idag. Men det skulle bara någon timme senare bli betydligt roligare på samma scen.
Svenska Clawfinger är ett fullständigt fantastiskt band som bara gått från klarhet till klarhet under tiden som gått sedan debuten Deaf Dumb Blind som släpptes -93. Förväntan är hög på Clawfinger på Wacken, Man genomförde bejublade spelningar på Wacken under 2017 och 2018. Dessutom har bandet turnerat sig till en stor fanbase i just Tyskland.
Clawfinger levererar sin antirasistiska och attitydstinna funk, rap metal rätt upp i ansiktet och ner i halsen på Wacken-publiken. Med sina knivskarpa texter, sin stenhårda funk-metal och med en attityd från helvetet, kan man inget annat än att bara kapitulera.
Clawfinger har roligt på scen och det smittar av sig ut i publiken. Det är enormt mycket underbar humor, självironi, glädje och man flabbar bara man ser dessa charmerande tomtar leva jävel på scenen. Musiken är stenhård och publiken sjunger med i refränger och vevar med armar och händer.
Basisten André Skaug vevar med håret och dansar runt som en skållad råtta. Jocke Skog på keyboard flabbar och stöder upp den karakteristiska frontfiguren Zak Tell med sång och dans. Zak själv rappar stenhårt och underhåller publiken med allehanda mellansnack och en runda crowdsurf. Norrmannen Bård Torstensen lirar fantastiskt bra funkmetal-gitarr. Det hela svänger så in i bomben och är samtidigt fullständigt stenhårt. Jag bara älskar den kombinationen av sväng och attityd.
Vi får bl.a. höra Nothing goin on, Biggest and the best, Warfair, Rosegroove, The price we pay, The truth och allsångsdängan Do what i say. Clawfinger har aldrig varit rädda för att provocera och vi får höra nya låten Scum. Om man lyssnar på texten till Scum är det inte speciellt svårt att förstå åt viket håll aggressionen riktar sig. Jag ger full pott åt Clawfinger idag och de stod för en av festivalens allra bästa konserter.
Slängde ett getöga på den tyska gitarrhjälten Michael Schenker (UFO, Scorpions och MSG) som plockat in ingen mindre än våran svenska stolthet Erik Grönwall ( H.E.A.T och Skid Row) på sång. Men problemet med Michael Schenker är att merparten av låtarna är alldeles för utdragna och att herr Schenker får full konstnärlig frihet med sin gitarr. Dynamik och underhållning, är inget denna något egotrippade gitarrhjälte har speciellt mycket känsla för. Jag och publiken tröttnade mer än fort på spektaklet.
Det blev dags för festivalens största headliner som var inga mindre än Guns n Roses.
Guns n Roses låter helt fantastiskt om det inte hade varit för Axl Roses bedrövliga sånginsats. Jag tror aldrig jag hört någon sångare förstöra en konsert på det viset som Axl gör i kväll. Axl kraxar värre än en kråka, sjunger rytmiskt fel och det är grovt falskt på sina ställen. Det är nästan så det gör ont att höra hans försök till att göra låtarna rättvisa. Man blir enbart ledsen och vill ta fram skämskudden för att gömma sig. Hur gärna man än vill att detta ska vara bra så går det bara inte.
Musikerna lirar dock fantastiskt bra och bortser man från den bedrövliga sången, låter det ändå grymt bra. Allra bäst är nytillkomna stjärnskottet till trummis nämligen Isaac Carpenter, som tidigare lirat med Duff McKagans Loaded och Adam Lamberts liveband. Det är mycket attityd bakom trummorna och det svänger ordentligt om Isaaks trumspel.
Guns n Roses bjuder på en hitkavalkad som sträcker sig över hela bandets karriär. Men låtarna är på tok för utdragna med långa och ointressanta, improviserade solopartier och diverse hittepå. Bitvis lyckas man ändå bortse från sången och sjunga med i alla välkända hits. Guns n Roses bjöd på hela 31 låtar och tre och halv timmes show. Det är mer än den mest luttrade festivalbesökare orkar med på en festival. Publiken var förmodligen överlag, enbart glada, när spektaklet äntligen var över.
Desto roligare var den traditionella eldshowen som hålls varje kväll uppe på Wasteland-området. Stora eldkastare som sprutade enorma eldfacklor i luften ackompanjerades av stenhårda Megabosch. Megabosch spelar någon form av teatralisk och apokalyptisk stenhård metal. Två eldslukare höll eldshow på scenen samtidigt som Megabosch spelade. Det hela var grymt stämningsfullt och imponerande stort i den sena nattimman.
Kärnan i hela fenomenet Wacken Open Air oavsett väder och andra yttre omständigheter, ligger i att leva i nuet, vara lycklig och skita i allt annat. Inte bry sig i att det regnar, inte bry sig i att man är blöt, inte bry sig att man är trött, inte bry sig att man är smutsig. Att bara glömma alla meningslösa levnads-koder, som vi moderna människor lever efter.
Att leva i nuet, att leva för stunden och vara lycklig och tacksam. Ta hand om varandra, hjälpas åt och sprida lite kärlek. Detta viktiga budskap tar vi med oss hem till den riktiga världen. Tänk om den riktiga världen kunde lära sig något från Wacken?
Sammanfattning av Wacken Open Air 2025
Bästa konserter : Nestor och Clawfinger ( Heja Sverige !!)
Största överraskning : Coppelius ( fantastiskt underhållande humor och teatershow ackompanjerad av klarinett, kontrabas trummor och triangel.
Sämsta musikaliska insats : Utan konkurrens går priset till ingen mindre än Axl Rose. Det till trots att spelningen började på exakt utsatt tid.
Största förbättring: Enorma videoskärmar spridda över hela innerfield området och fantastiskt bra, starkt detaljrikt ljud över hela området. Även de mindre scenerna hade överlag bra ljud.
Bästa side-show : Den magnifika eldshowen vid midnatt uppe på Wastelandområdet.
Bästa festivalmaten : Den himmelskt smarriga kyckling-dönerkebaben med chilisås.
Årets ridå ner : När undertecknad fastnade på en kristen högmässa i Wacken kyrkan och fick läsa trosbekännelse på tyska och förhoppningsvis vid tillfället få syndernas förlåtelse.
Sämst : Det kopiösa regnandet och den decimeterdjupa gyttjan gjorde vistelsen näst intill outhärdlig och gick över alla rimliga gränser för rim och reson.
När Rockbladets team skulle lämna campingområdet för hemfärd, fick vi sitta i bilen i timmar och vänta på att en traktor skulle dra loss ekipaget från lervällingen.
All heder och en stor eloge till arrangörerna på Wacken Open Air som trots allt lyckades arrangera denna enorma festival med allt vad det innebär i form av organisation, logistik och framför allt säkerhet.
Rockbladet niger och bockar för äran, att ännu ett år ha fått bevaka världens största och mest betydelsefulla rockfestival nämligen Wacken Open Air. Ses 2026 Rain or Shine
Foto : Karlona Vohnsen Karolina.vohnsen@rockbladet.se, Anna Lenasdotter Anna.lenasdotter@rockbladet.se
Reporter : Thorbjörn Skogh Thorbjörn.skogh@rockbladet.se
KONSERTBILDER
FESTIVALBILDER
- Wacken Lördag - 2026-08-05
- Wacken Fredag - 2026-08-04
- Wacken Torsdag - 2026-08-04
