Skivpanelen listar nu albumen från JULI 2025

All respekt till Alice och till allt han gjort för skräckrocken och hatten av till det faktum att det ursprungliga bandet återförenats efter 50 år. Det är ett stycke musikhistoria vi har att göra med i och med släppet av "The Revenge of Alice Cooper", det går inte att säga något annat. Men... bara för att historiens vingslag flaxar till så betyder inte det att låtarna håller och här finns tyvärr några lågvattenmärken. Sexlåten "Up All Night" känns unken, "Crap that get in the way of your dreams" känns som en banal demo och blues-experimentet "Intergalacti Vagabond Blues" känns malplacerad. Som tur vad finns det också motsatser som radiovänliga "Wild Ones" samt den mer skräckbetonade "Kill the Flies" som faktiskt hade passat på någon av plattorna från 70-talet. Sammanfattningsvis är alltså detta tämligen ojämnt, med några få toppar men också några djupa dalar. 

I en tid där vissa knappt vågar säga att de är ryssar så slår Slaughter to Prevail, med Alex Terrible i spetsen, till åt motsatt håll och släpper ett album som bland annat innehåller låten "Russian Grizzly in America". Man måste ändå låta sig flina åt en sån sak. Överlag är detta deatcore då den är som mest råbarkad, hård och intensiv och du har aldrig tråkigt åt dessa sjukt intensiva tempoväxlingar och Terribles minst sagt ilskna sång. Här finns både högt & lågt, där man bortom den monstruösa paketeringen kan ta in budskapet i antikrigslåten "1984" men också förfasas (och älska) galenskapen i låtar som "Song 3" där BABYMETAL gästar. Vill du få utlopp för din ilska och överskottsenergi? Slå på den här plattan och du blir inte besviken!

Upptäckte Calva Louise då jag av en slump såg dem live i vintras och gillade verkligen vad jag hörde. Den energi och adrenalinsprutande intensitet som bandet bjöd på live är dock inte riktigt lika närvarande i studioformatet på skiva, vilket är synd. Med det sagt är det fortfarande härlig lyssning och bandets mish-mash av alternativ rockmusik, punk och hardcore har en tendens att få fötterna att stampa takt. Det är tydligt att bandet inte utgår från en och samma mall utan låter den kreativa ådran leda dem dit de vill och ingen låt är den andra lik. Här finns både snabba och hårda spår på engelska men också experimentella låtar på spanska, vilket får dig som lyssnare att reagera. Jag kan sakna den där sista energiboosten för att ge högre betyd, men detta är värt fler lyssningar. Och framförallt...om ni får chansen att se Calva Louise live, ta den! 

Heaven Below behärskar sitt sound och har fingertoppskänsla för både harmonier och slagkraftiga refränger med tillhörande riff. Något som jag personligen reagerar på är det abrupta slutet i låten "Nightmare Rising" som till en början får mig att tro jag råkat byta låt av misstag men nej. Lite synd för hade låten som kommer direkt efter, "See Me Die Again", fått en tydlig övergång från föregående låt så hade det blivit ett plus i kanten för bandets storytelling. Det är många låtar här med fina & viktiga budskap, som de nyss nämnda plus "Slow Suicide" som berör. Det är tekniskt skickligt och explosivt, men samtidigt kan jag också uppleva att det blir lite tårta på tårta efter ett tag. Bortsett från de berättande texterna som förtjänar att prisas så känns många låtar stöpta i samma form vilket i längden blir lite enformigt. Men fortfarande välproducerat och kompetent.