Mammoth, mer känd som Wolfgang Van Halen, släppte sitt nya album “The End” den 24 oktober. För en tid sedan pratade Rockbladets reporter André med Wolfgang och bandets gitarrist Jonathan Jourdan och intervjun finns nu att läsa nedanför.
Nytt album på gång, med den lite speciella titeln “The End”. Vad ska vi dra för slutsatser av den?
Wolfgang: Jag skulle säga att det ligger hos mottagaren. När jag skrev albumet var det en ganska hektisk och tuff period i mitt liv, vilket säkert många andra också kan relatera till. Känslan av att “Nu är allt över” kan komma krypandes. Textmässigt så är “The End” ett ganska negativt laddat album, men den sista låten är lite mer hoppfull så man kan ju också tolka det hela som att albumet tar oss igenom slutet på en mörk period. Jag tror som sagt det ligger hos mottagaren. Det handlar dock inte på något sätt om att jag ska sluta med musiken, vilket många tycks tro. Jag ska göra det här för resten av livet.
Ja, som vi alla vet har du ju växt upp i en väldigt musikalisk familj. Har det alltid varit självklart att du skulle släppa egen musik och uppträda med den eller hade du någonsin tankar på att göra något annat?
Wolfgang: Åh, innan jag ens hade kunnat börja reflektera över karriärsval så var det så gott som redan för sent. Jag började spela med pappa (Eddie Van Halen) när jag var 14 och drogs in i den här världen. När jag sedan började jobba med Mammoth så såg jag det som en utmaning, jag ville se vad jag kunde åstadkomma på egen hand. Och det går ju bra, jag är glad över var vi befinner oss just nu. Att kunna leva på turnerandet och att spela för folk som vill se oss är en dröm, oavsett om vi spelar för 500 eller för 40 000. Ibland är faktiskt spelningen för en mindre publik bättre!
Jonathan: Det är alltid speciellt och lite läskigt när du spelar för en liten publik med bara några få, då du kan se nästan allihopa. Intimiteten skapar en helt annan sorts energi i rummet.
Hur brukar ni förbereda er inför spelningar?
Wolfgang: Många band och artister har ju ritual-liknande saker för sig, men vi är rätt normala. Det enda viktiga för oss är att lyssna på “Night Prowler” av ACDC (skratt).
Jonathan: Det är något med ACDC, som verkligen kickar igång en inför en show. Vi har “Night Prowler” och när vi var ute på turné med Metallica så märkte vi att de ville lyssna på “It´s A Long Way to the top” så ACDC är bevisligen det naturliga valet!
ACDC har ju varit högaktuella igen med turné den senaste tiden, och det brukar ju alltid finnas lite olika åsikter om det där med att gamla band fortfarande håller på. Vad tänker ni?
Jonathan: Jag respekterar verkligen band som fortfarande kör sitt race, även om de nu är 70. Och till alla kritiker skulle jag bara vilja säga: Gå själv upp på den där stora scenen när du är 70 och bevisa vad du går för. Det är tufft!
Wolfgang: Jag vill också spela när jag är 70 så jag kan verkligen inte säga något negativt om det (skratt).
Vi återgår till nya albumet. Det är ju Mammoths tredje album, finns det något särskilt som skiljer det här från dem första två?
Wolfgang: Det är mer moget och jag skulle också säga att vi är mer självsäkra. Ju mer du gör något, desto bättre blir du. Jag är stolt över dem första albumen också, men eftersom jag varit mer säker på vad jag gör nu så har jag vågat ta lite risker och det kan man höra. Det här är något som jag också tror kommer märkas på vår kommande turné, vi har en större produktion nu och kommer vara mer självsäkra på scen. Vi ska först turnéra lite i USA och under 2026 kommer vi förhoppningsvis ut ordentligt i Europa.
Jonathan: Det är så spännande! Vi kommer vara på större arenor nu än på vår förra turné. För mig personligen känns det väldigt stort, att få vara en del av det här och se hur det projekt som Wolf har drivit bara växt och blivit bättre & bättre.
En av låtarna på nya albumet heter “Same Old Song”. När du gör musik idag, hur ser du då till att ständigt utvecklas så att det faktiskt inte blir samma gamla sång om och om igen?
Wolfgang: Hehe, det handlar om den tid du lägger ner. Som jag sa förut så blir du bättre på det du gör desto mer du gör det. På vissa låtar är jag definitivt mer sårbar och har klivit ur min bekvämlighetszon, vilket jag nog inte riktigt hade vågat tidigare.
I tanke på din bakgrund, har du någonsin känt dig pressad?
Wolfgang: Varje dag! I tanke på vem min pappa var så har jag ständigt fått kämpa med att bevisa mig själv som artist. Det är tufft, men du måste vara dig själv och tro på det du gör för att det ska ordna sig.
När spelade ni tillsammans första gången?
Jonathan: Det glömmer jag aldrig. Vi uppträdde med “Distance” på Jimmy Kimmel show mitt under pandemin. Väldigt surrealistiskt och jag mötte bandet för första gången i bussen på vägen dit. Till en början tror jag faktiskt inte att de förstod att jag också var med i bandet (skratt)
Det måste ha varit lite udda att starta upp hela det här projektet mitt under pandemin?
Wolfgang: Ja, det är inget som jag rekommenderar, men man får göra sitt bästa utifrån omständigheterna.
Jonathan: Det var dock skönt att ha något att fokusera på under den mörka perioden och saker och ting gick ju bra för oss i alla fall. Se bara på oss nu, vi sitter här med vårat bästa album hittills! Jag tycker att “The End” är ett album som du ska lyssna på från start till mål, det är som upplagt för att spela på en vinylspelare där du bara åker med, tar in intryck och njuter.
Mammoth avslutar intervjun med en hälsning till sina svenska fans: “Tack för allt ert stöd, vi ser fram emot att komma och spela för er “in the land of meatballs and metal”!
TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTO: Basse Hellgren (basse.hellgren@rockbladet.se) Bild från Sweden Rock Festival 2023
INTERVJU: Mammoth
- Sister om nya albumet: “Det här är en genuin Sister-platta” - 2025-11-20
- Parkway Drive lyser upp i vintermörkret - 2025-11-16
- SKIVRECENSION: Sister – The Way We Fall - 2025-11-16
