Med ett Helloween som firar 40-års jubileum som band 2025 (trots att de bildades 1984) var det utlovat att klassiker samt en del sällan spelade spår skulle få ta plats i setlistan. Visst fanns de flesta klassiska låtarna där, men sånär som på ett par spår så var det inte direkt överflöd av deep cuts som dök upp i setlistan denna afton. Däremot värmde de konstigt nog publikfriande Beast In Black upp publiken väl trots en något platt konsertleverans och Helloweens framträdande och produktion fick Partille Arena-publiken i toppstämning!
BEAST IN BLACK
Den finska power metal:en i och med Beast In Black med sina sköna melodier hade fått äran att värma upp publiken innan Helloween denna turnévändan. Visst var det riktigt svängigt och publiken var med på noterna hela konserten, många sjöng med och publiken jublade till faktumet att de annonserade att nytt Beast In Black-album kommer landa på skivdiskarna 2026 (preliminär releasemånad Maj). Efter ett tag blev det dock väldigt tröttsamt då det mesta som de tryckte ur sig från scenen kändes som melodifestivaldisco med metaltema istället. Visst fanns både musiker- och sångresurserna där, men det kändes tyvärr mer som en melodifestivalsdeltävling med hårdrockswannabe-band man var tvungen att genomlida än en hårdrockskonsert. Kanske beror det på att de agerar förband och mixen inte var riktigt 100 för dem eller att Helloweens scen inte funkar för dem. Ja nåt var det i alla fall, jag har sett Beast In Black live förr där de varit flera snäpp bättre på i princip allt, det här kändes mer som en Temu-variant av de själva. Den här kvällen hamnade de tyvärr i discometal-melodifetivalsfacket. Däremot måste jag tillägga att sången från Yannis Papadopoulos var riktigt bra denna kväll. Kände mig lite snopen då jag vet att de kan bättre än så här.
HELLOWEEN
Intromusiken innan bandet drog igång var något något förvånande åter satt till Robbie Williams – Let Me Entertain You precis som under Pumpkins United World Tour 2017/2018 när Kai Hansen och Michael Kieske återvände till bandet, inget fel i det bara lite förvånande då man förväntade sig nåt mer i linje med 40-årsfirandet. Om inte till exempel Walls of Jerico varför inte Initiation eller Happy Happy Halloween-introt från Startlight? Hursomhelst – ingen skada skedd – showen drogs igång direkt när Helloween-skynket föll och till allas glädje och något överraskande kastade de oss rätt in i en grym partystarter i och med March Of Time. I refrängen kom första gåshudstillfället för kvällen i och med att Michael och Andi satte stämsången felfritt! Klockren start!
Produktionen innefattade massa fränt animerat filmmaterial eller miljöer som visades på en helscensskärm och som stilfullt ackompanjerade varje låt och förhöjde stämningen ordentligt. Speciellt hittade de rätt med det här greppet i This is Tokyo med en Helloween-tema-inspirerad shopping- och restauranggata, i Twilight Of The Gods med dataspelstema (som blivit mer aktuell än nånsin då den handlar om att vi byter ut de traditionella hittepågudarna mot AI), Universe (Gravity of Hearts) – bästa låten på nya plattan enl mig btw – med den universumliknande stjärnhimmeln med sångens text, animeringarna av I Want Out -seriegubben, fräna spöklika natt-på-kyrkogården under Halloween samt animerade gubbarna i Dr. Stein. Väldigt genomtänkt och underhållande må jag säga. Att de har The Keeper – ni vet filuren som syns på Keeper of the Seven Keys Part 1 omslaget – som någon sorts konfrencier som guidar oss lite under giget var ju lite fränt, men han dök bara upp typ 3-4 gånger och väldigt ojämt mellan varven. De kunde ha utnyttjat det och filat lite på det kanske för att knyta ihop lite lösa trådar, men ja ja… jag vet… petitesser. Det var rätt fränt som det var.
Att de 4 låtar som kördes under gigget från senaste plattan Giants & Monsters är komponerade av Andi Deris och Sascha Gerstner och förutom Into The Sun är några av de bästa låtarna på plattan talar sitt tydliga språk att snacket om att “de nya” inte passar in är det nu verkligen färdigtjötat om. Till och med Saschas tredje låt på plattan Hand of God hade lätt platsat live – även om Kais låtar mastodontlåten Majestic samt retro-helloween-låten We Can Be Gods även de inte skämts i dess sällskap. Annars var det inte mycket att klaga på setlistmässigt förutom att nån låt från första EP:n skulle kunnat ha fått luftats samt att We Burn, Into The Sun samt Hey Lord! borde ha bytts ut till förmån från några andra klassiker då dessa kändes något malplacerade i settet. Att Twilight Of The Gods ääääntligen var tillbaka i setlistan var lätt kvällens höjdpunkt och en låt jag väntat på att få höra live helat livet – och de levererade den med den äran – Kais häliga gitarrflärp och Kiskies sång – gåshud #2!
Annars var det väldigt kul att se hela bandets spelglädje, speciellt Kai när han kör stämsolo bredvid stenansiktet Michael Weikath – men visst är han ack så bedårande och så härlig att se ändå herr Weikath. Att det blir något tok i solot till Hell Was Made In Heaven gör inte ens något, låten är ju dessutom en av Andi-erans höjdpunkter och basistens Markus Grosskopfs bästa komposition i Helloween. Daniel Löbles trumsolo började med ett “inte nu igen” – men han lyckades faktiskt rädda upp det med en skön publikkontakt, pluspoäng på det. Sedan att samspelet mellan Andi och Kieske har utvecklats ytterligare så de delar med sig av delar i låtar de inte sjöng på skiva ännu mer så att kvaliteten i låtupplevelsen ökar flera snäpp var ju så coolt att höra och se. Fortsätt med detta och ta fler låtar till nya höjder – gött jobbat! Under ett mindre akustiskt set med Andi och Kiske brände de lättsamt av Pink Bubbles Go Ape via In the Middle of a Heartbeat för att landa i klassikern A Tale That Wasn’t Right som avslutades med hela bandet – gåshud # 3.
Halloween – gåshud #4! Perfekt tajmad och gigget nådde sin kulmen innan en liten paus för extranummer som avslutades med avslutande refrängen i Keeper Of The Seven Keys – Gåshud #5! Där knöt de verkligen ihop säcken. Trots att det fanns en del åsikter om det enda och det andra så var det här verkligen en av deras bästa leveranser sedan återtåget av Kai och Kieske och det ska bli kul att se dem igen på festival-season någonstans, åtminstone på Sweden Rock Festival i sommar. Hade ni inte chans att se dem denna sväng så se till att inte missa dem om ni befinner er på SRF – ni kommer inte bli besvikna!
TEXT: Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se)
FOTO: Michael Grundell (michael.grundell@rockbladet.se)
KONSERT: Helloween, Beast In Black
PLATS: Partille Arena, Partille
DATUM: 2025-11-08
- Toppstämning på Helloweens 40-års jubileumsturné i Partille Arena - 2025-11-13
- Arch Enemy i toppform på Partille Arena - 2025-11-12
- Skivpanelen listar nu albumen från JULI 2025 - 2025-09-14
