Den australiske kreatören Kim Dracula har beskrivits som ett “genreupplösande fenomen”. Och ja, det är en rätt bra beskrivning för under ett gig med nämnda Dracula så blir det allt från jazz, industrial, breakdowns och metal som serveras oss. Organiserat kaos skulle man nog också kunna säga.
Biljettförsäljningen kan knappast vara något som någon inblandad part skryter med för den här spelningen. Uppskattningsvis är det runt 70% av lokalen som gapar tom denna kväll. Tråkigt förstås, men det är vad det är och en sann artist ska ge järnet oavsett om det är 22 000 eller 22 personer i publiken. Kim Dracula är en sådan artist. Spelningen inleds med en speakerröst som uppmanar att publiken ska bana väg för Kim och mycket riktigt så vandrar kvällens huvudperson sedan igenom publikhavet (eller publikdammen kanske är ett mer passande ord denna gång) med en svart cape över sig. Väl uppe på scenen så spänner Kim sedan ögonen i åhörarna och väser fram att vi inte har någon tid att spilla. Därefter är det organiserade kaoset igång.
Den som har sett någon av Kim Draculas musikvideos är medveten om att det närmast är thrillerliknande filmer man har att göra med, där varje sekund innehåller något oväntat eller explosivt. Det vansinne som bevittnas där går inte riktigt att överföra i liveformatet, men ingen kan klanka ner på energin i detta framträdande. Faktum är att Kim, med sin karisma och scenpersonlighet, är en specialeffekt i sig, så rekvisita som kokande kittlar och svarta capes blir i slutändan mer som parenteser. Kim Dracula får i ärlighetens namn fortfarande ses som ett blåbär i de större sammanhangen och hans sound, där vi som sagt får se allt från metal till jazz i ett och samma paket, men för att ändå dra till med en bredare liknelse kan man kanske säga att det är som att se en mer speedad Johannes från Avatar. Det vill inte säga lite om vilken uttrycksfull artist som vi har framför oss och kvällens oerhört intensiva setlist gör gemene man mätt och tagen. Det smäller till som allra mest i låtar som “Make Me Famous” och “Drown“.
Om jag ändå ska sätta mig lite på tvären så kan jag återgå till det där med mättnad. Visst är det ständigt höga tempot och det unika soundet underhållande, men efter ett tag blir man som sagt lite mätt och trots ett lugnare saxofonsolo så blir spelningen inte särskilt dynamisk., utan känslan blir mer tårta på tårta. Sen kan man inte komma ifrån att när det är så oerhört få personer i publiken så påminner försöket till moshpit mer om “Hela Havet Stormar” på en förskola. Men nåja, man kan inte få allt.
Fotnot: Under kvällen uppträdde även Violent Vira. Inget som föll mig i smaken, då liveframträdandet kändes alldeles för introvert för det musikaliska uttrycket, men bandet har säkert framtiden för sig.
TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTO: Basse Hellgren (basse.hellgren@rockbladet.se)
KONSERT: Kim Dracula + Violent Vira
PLATS: Kägelbanan, Stockholm
DATUM: 2026-02-13
- FOTOGALLERI: Amaranthe, @Fållan-Sthlm 11/3-26 - 2026-03-14
- Kanonenfieber vet hur de ska ta publiken - 2026-03-11
- Jinjer är en urkraft i sin renaste form - 2026-03-08
