Det som sågs som en maffig och närmast unik bokning 2018 har med tiden plötsligt blivit ett givet inslag på Sweden Rock. Trots att jag är inbitet Maiden-fan så önskar jag dock inte att Maiden ska bli något sorts husband till festivalen. Den uppgiften får Saxon bära. Men med det sagt kan man fortfarande konstatera att Maiden ändå aldrig kan slå fel.
Jag får börja med att pudla. Under Maidens första besök på Sweden Rock svor jag att jag aldrig skulle se bandet live igen, bland annat för att jag tänkte leva efter devisen att “gå ut med flaggan i topp”. Så blev det inte, kärleken till Maiden-konserterna blev för stark och jag kommer helt enkelt fortsätta hoppas på att jag istället aldrig kommer få se ett Maiden som uppträder trots att de är på dekis. Naiv förhoppning? Kanske, men än är vi inte där.
Det ska sägas att spelningen på 2026:års festival inte är perfekt. Men det är inte långt ifrån. Ska man tillåta sig själv att vara en liten surgubbe så kan vi konstatera att “Murders in the rue morgue” tyvärr inte är en särskilt effektiv inledning, den är helt enkelt för mycket av en dold pärla för att fungera i en sådan roll. Förutom det så är bandet även något mer reserverade än vanligt, Bruce Dickinson nämner till och med att det regnoväder som rått tidigare under dagen gjort scenen blöt och hal, vilket i viss mån begränsar bandet. Visst kan man lite drömskt fantisera om tiden när hela bandet hoppade och for runt som yrväder. Även Nicko Mccbrain är, som det vildsinta monster han ständigt var bakom trummorna, saknad.
Stundtals känns det helt enkelt som att bandet är lite småtrötta men vet ni vad? Det är ok. Tidigare under dagen har Bruce Dickinson bokstavligen åkt pansarvagn in på festivalområdet, med en sådan entré kan man ha överseende med mycket av det som inte utspelar sig på scenen. Och hur simpelt det än må låta så är Eddie alltid en adrenalinspruta, så fort den enorma maskoten visar sig och i vanlig ordning retas med Janick Gers så höjs temperaturen. Sen får man heller inte glömma att bandets lägstanivå fortfarande är skyhög i jämförelse mot många andra jämngamla band.
Så som sagt, det är inte perfekt och det är inte den bästa Maiden-spelningen jag upplevt. Men det är inte långt ifrån perfekt och det vi bevittnar spöar fortfarande skiten ur 99% av alla andra band (sorry). Steve Harris basspel är out of this world. När Bruce står i en bur till tonerna av “Hallowed by thy name” samtidigt som mörkret lägger sig över fältet, när Winston Churchills mäktiga tal leder oss in i karusellen som kallas “Aces High“, leveransen av odödliga hits som “The number of the Beast“, “Powerslave“, “The Trooper” och inte minst “Fear Of the Dark” (med sin otroligt mäktiga inramning)… vad kan man egentligen klaga på? Eller ja, ok, “Iron Maiden” borde väl skrotas åtminstone EN gång.
När bandet slutligen tackar för sig så går de flesta därifrån med ett leende på läpparna och dessa heavy metal gudar har ännu en gång ställt skåp och visat vilka som sitter på tronen.
TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTO: Fredrik Olofsson, bild från Sweden Rock Festival 2023 eftersom endast ett urval fotografer tilläts under spelningen 2026
KONSERT: Iron Maiden
PLATS: Festival Stage, Sweden Rock Festival, Sölvesborg
DATUM: 4/6-2026
- Balladtungt med Counting Crows på Grönan - 2026-07-12
- INTERVJU: Korslagda - 2026-07-02
- Fantastiskt, The Warning! - 2026-06-28
