Tom Morello solo, skulle det kunna vara nåt? När man steppar utanför sina band och kör solo blir det ibland lite si och så med leveransen och med känslan då man hamnar på en helt annan platform för att leverera ett framförande. Så trodde jag det även skulle kunna bli med Tom Morello på Swden Rock Festival. Efter den upplevelsen som Tom Morello och hans band bjöd på så kan jag bara kapitulera och konstatera att jag har aldrig haft mer fel. Någonsin. Det här var tamigfan en spelning där han rörde vid publikens själar.
TOM MORELLO
Jag såg att Tom Morello skulle spela solo på Sweden Rock och tänkte väl att det där blir ett sådant där halvdant försök på att samla ihop lite material från karriären och några soloalster och dra av an halvdan konsert. Redan från start stod det klart att hans egna material i princip ligger i paritet med Rage Against The Machine och inte bara det utan han drar av rökare efter rökare med en energi och nerv som är få förunnat. Ibland kan man klandra honom för att det blir för mycket effekter med hans pitch-shifter som ofta står på +2 oktaver, men den tillsammans med hans killswitch på gitarren, som skapar den där hackande effekten, så gör han det enormt smakfullt.
De fem första låtarna bestod av hans egna eller var collab-material och bland dem stack Soldier in the Army of Love, Vigilante Nocturno samt Let’s Get the Party Started ut ordentligt och var något som verkligen drog igång publiken. Men när han drog igång The Ghost of Tom Joad, ni vet den där Bruce Springsteen-låten som de har framfört live tillsammans ett par gånger så gav den mig först gåshud och sen tårar i ögonen ju längre låten pågick. Vilken upplevelse! Man var nästan mentalt utmattad av all känsla efter den låten. Att Tom påtalade att vi måste stoppa fascismen genom att vi tillsammans skanderade detta samt att han visade text som var fasttejpad på baksidan av hans ljusblå Arm The Homeless-gitarr som sade “Ner med fascismen” var behjärtansvärt och alltid ett budskap som måste beaktas i dagens hårda samhällsklimat.
Efter den urladdningen startade andra akten med en energi som var helt otvivelaktig då han drog av ett Rage Against the Machine medley där headbangingmuskeln fick sig en törn som fortfarande sitter i, men herrejävlar vilket ös på scenen och publiken det var. Musiklycka när den är som bäst. Efter den urladdningen var det dags att sakta ner det lite och köra Like a Stone av Audioslave som hyllning till Chris Cornell. Ackompanjerat till bild på Chris Cornell samt bilder på nyligen bortgångna rocklegender såsom Taylor Hawkins (Foo Fighters), Ace Frehley (KISS), Ozzy Osbourne samt med en avslutande bild på Chris och Tom där de var glada på scenen fick Tom oss till tårar så vi knappt visste vart vi skulle ta vägen. Ack så sorgligt, men även så vackert, vilken hyllning. En eloge måste ges till kompgitarristen och kapellmästaren Carl Restivo som skötte sången på Stone riktigt bra. Musik är känsla!
Nästa sväng i denna konsertupplevelse-rollercoaster var rätt in till höger och tillbaka till Rage Against the Machine-dängan Killing in the Name där publiken fick stå helt för sången vilket de gjorde galant – refrängen satt som en smäck. Och återigen fick headbangingsmuskeln sitt. Puh…. men vilket drag. Lätt värt! Slutligen tog en förlösande och något mer känslomässigt mindre utmanande avslutning i och med ett par covers signerat John Lennon och Kiss tog oss i mål. Vilken resa vi fick vara med om där och då på SRF. Mer Tom Morello tack!
SKRIBENT: Tony Asplund (tony.asplund@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Tony Asplund – mobilfoto
KONSERT: Tom Morello
ARENA: Festival Stage, Sweden Rock Festival, Norje
DATUM: 2026-06-04
BÄSTA LÅTEN: The Ghost of Tom Joad, Killing in the Name, Like a Stone
- SHA-BOOM överraskade med fullt ställ på SRF - 2026-06-12
- Tom Morello golvade oss till tårar och gåshud på SRF - 2026-06-12
- Trivium var hårda, energiska och ödmjuka på Sweden Rock - 2026-06-12
