Det blir en balladtung afton med Counting Crows på Gröna Lund. Spelningen blixtrar till och berör mer än en gång men emellanåt är tillställningen även något seg.
När Gröna Lunds konferencier presenterar Counting Crows så nämner han deras framgångsrika debutalbum “August And Everything After” och jag märker hur folk runtom mig i publiken börjar småprata om albumet och om hur de upptäckte bandet. Jag själv var inte född när debuten släpptes, utan för mig är det är det låten “Accidentally In Love” som varit ögonöppnare, efter att den var med i “Shrek 2“. Det är lustigt när man tänker på det, hur olika generationer kan upptäcka ett och samma band på så olika sätt. När just “Accidentaly In Love” sedan framförs så märks det också hur det är mina jämngamla åskådare som jublar högst. Nostalgi ska verkligen aldrig underskattas och jag skulle hävda att låten med sina hookar är en av bandets bästa, även om Shrek-kopplingen inte hade funnits.
Det finns framförallt två saker som verkligen är värda att anmärka på med Counting Crows den här kvällen. Det ena är att de känns oerhört genuina när de tackar sina svenska fans. De flesta artister brukar tacka sin publik och berömma staden de befinner sig i men i det här fallet känns det inte bara som tomma ord. Sångaren Adam Duritz pratar med värme i rösten om bandets spelning på Cirkus i Stockholm för flera år sedan och påpekar även att man aldrig kan ta några framgångar för givet. När han säger “Att vi kan resa hit från andra sidan jorden och mötas av såhär många är helt fantastiskt, tack så jättemycket för att ni alla är här” så känns det verkligen som om orden kommer inifrån, och det i sig bevisar på ett sätt också vilken enande kraft musiken som konstform besitter.
Det andra som sticker ut är att Counting Crows inte är rädda för att experimentera lite med sin setlist och därmed inte heller väjer för att riva av hits långt före extranumren. Det är ett vågat men faktiskt ganska uppfriskande initiativ. Deras absolut största hit, “Mr Jones“, rivs exempelvis av redan som tredje låt vilket genast väcker liv i publiken som sjunger och klappar med. Redan nämnda “Accidentally In Love” rivs också av i ett tidigt skede, och även hyllade låtar som “Round Here” och “Omaha” avverkas innan vi behöver ropa efter extranummer.
Det märks på lång väg att bandet är rutinerade, deras genuina spelglädje sprider sig vidare till publiken och deras sätt att hantera harmonier är imponerande. När Adam Duritz sätter sig vid pianot under “A Long December” och sjunger med helt solklar stämma så kan man inte ge annat än två tummar upp. Samma inlevelse och klarhet visas upp under berörande bitar som “Start Again” och “Colorblind”. Avslutande “Holiday In Spain” är inte heller att leka med.I just liveformatet ska det dock sägas att det blir riktigt balladtungt. Alla nämnda låtar har berörande texter och framförs med bravur men det blir också lite segt med en konsert där mer än hälften av låtarna är ballader, dynamiken tycks liksom glömmas bort vilket blir ett minus. Mer upplyftande “Hanginaround” och “Rain King” (där vi till och med får till lite allsång) kompenserar men som sagt.. något segt sett till helhetsperspektivet. Dock också trevligt och väldigt kompetent.
TEXT: André Millom (andre.millom@rockbladet.se)
FOTO: John Karlsson (john.karlsson@rockbladet.se)
KONSERT: Counting Crows
PLATS: Gröna Lund, Stockholm
DATUM: 8/7-2026
- INTEVJU: Allt släpper sitt andra album “Ataraxia” - 2026-07-31
- INTERVJU: The Poodles om sitt 20-årsjubileum - 2026-07-26
- Biohazard förvandlar Gröna Lund till en stor circle-pit - 2026-07-19
