I år har vädergudarna lovat strålande sol i dagarna fem på årets Wacken Open Air, och det gläds vi alla åt. För vilken rockälskande metal-fanatiker tackar nej till världens mest betydelsefulla metal-festival som i år stoltserar med bl.a. Savatage, Def Leppard, Europe, Yngwie Malmsteen, Judas Priest, In Flames, Saxon, Black Label Society, Danko Jones, Sepultura, Arch Enemy, Airbourne, Alestorm och svenska stoltheterna Sabaton.
Wacken Open Air startades 1990 av Thomas Jensen och Holger Hubner. Den har med årens gång utvecklats till världens kanske inte största – men mest betydelsefulla – metal-festival. Vare år vallfärdar 85 000 metal-fanatiker från jordens alla hörn till nordtyska lantbrukarbyn Wacken under den sista veckan i Juli. Den beskrivs som metal-världens motsvarighet till Mecca. Biljetterna som släpps varje höst brukar ta slut på några timmar och drivet efter dessa är enormt.
Community Wacken har utvecklats till ett världsomspännande nätverk för passionerade metal-fans. Den har överlevt sig själv och nuförtiden ligger den mesta av attraktionskraften i festligheterna och gemenskapen kring den. Givetvis är banden fortfarande huvudattraktionen, men festivalen har utvecklat någon sorts helig kult runt fenomenet Wacken.
Gemenskapen i detta fenomen är enorm, och alla besökare ingår ett slags nätverk som är väldigt unikt för festivalen. Den ikoniska Wacken-tröjan fungerar som en symbol för festivalens nätverk och brödraskap. Tröjan bärs med stolthet och fungerar nästan likt mc-kulturens klubbvästar.
Varje år under festivalen slingrar sig köerna långa utanför merchbåsen. Alla besökare vill givetvis ha årets upplaga av den eftertraktade Wacken-tröjan. Symboliken i denna tröja är att vi alla är bröder och systrar i detta världsomspännande kultnätverk.
Redan under bilresan ner till Tyskland, spanas det bilar med bokstäverna W.O.A uppklistrat med svart gafflatejp på bakrutan. Hälsningsfrasen är att tuta och med armar och händer skicka upp hårdrockshornen i luften. Då vet man att i den andra bilen sitter systrar och bröder på väg emot samma slutdestination.
Nuförtiden startar festligheterna i byn Wacken redan söndagen innan själva festivalveckan. I den lokala rockklubben LGH Clubstage spelar mindre band och i tältet Welcome to the Jungle är det warmup party och DJ:s. Nere i byn är det fullt liv på pubar och uteserveringar, och utmed hela huvudgatan hålls det marknad i metal-tema. Festivalen är trots all metalmusik fortfarande väldigt patriotiskt tysk, men den är en del av charmen med det hela. Vi befinner oss i Tyskland och då tar man som god gäst självklart seden dit man kommer.
På det s.k. Innerfieldområdet står de två största scenerna Faster och Harder. Mellan dem hänger det ikoniska brinnande kohuvudet som har blivit en symbol för Wacken. Den tredje största scenen, Louder, är placerad en bit från de två huvudscenerna. De två mellanstora scenerna Headbangers och W.E.T stage är även de placerade bredvid varandra.
Utanför Innerfield har vi Wackingerområdet och Wastelandområdet, men även scen som heter Welcome to the Jungle. Givetvis finns det även en enorm Biergarten, fattas väl bara annat på en tysk metal-festival.
Hela Wacken-Open-Air med camping inkluderat har utvecklat sig till ett enormt upplevelseområde på hela 300 hektar. Utbudet av event, sideshows, föreläsningar och temaområden är i det närmaste ändlöst under festivalveckan. Det är allt från spoken-word, medeltidsshower, eldshower, workouts, metal-yoga, metal-gym, motorshower, medeltids-torneringar mm. Artister spelar även på redan nämnda LGH-klubb i Wacken byn, och metalband uppträder under inledningsdagen även i Wackens bykyrka.
På festivalen finns även ett stort område med vikingatema kallat för redan nämnda Wackinger. De tillhandahåller shower, event och försäljning. Ungefär som medeltidsveckan i Visby, fast ett helt eget område på Wacken Open Air. Man kan nästan påstå att Wackinger-området håller en egen festival i festivalen.
Det gäller även det post-apokalyptiska redan tidigare nämda Wasteland området. Att stiga in i Wasteland området är ungefär som stiga rakt in i en Mad Max film. Där hålls eldshower, temaföreställningar, skådespeleri, och givetvis konserter på Wasteland-scenen.
Husbandet på Wasteland heter Megaborch, och de spelar två gånger om dagen under hela festivalen. Scenografin under tyska Megaborch handlar om post-apokalypsm och musiken är rytmiskt enkel, men rå och kraftfull. Men ”hellre än bra” går hem och publiken älskar det.
Utbudet av marknadsförsäljning även är ändlöst. Det finns allt mellan himmel och jord i den hårda metal-musikens jargong att köpa på marknadsplatserna. Fantasin vet inga gränser för vad man kan köpa på metal-marknaden. Det finns även en s.k.farmers-market där odlare från bygden säljer lokalodlade råvaror att t.ex. lägga på grillen. Givetvis finns det även livsmedelsbutiker och enklare apotek.
Utbudet av festivalmat är givetvis omfattande. Vad sägs om dönerkebab, nachos, pizza, vegetariskt, kötträtter, tyska grillade bratwurstar, vitlöksbröd, asiatiskt, våfflor och även glass. För vem festivalbesökare blir inte vrålhungrig av att springa runt på festivalområdet och förlusta sig med konserter och events.
Jag har fastnat för den himmelskt smarriga tyska döner-kebaben. Krispiga grönsaker, nygräddat bröd och saftigt kebabkött med het chilisås är en given succé för en vrålhungrig hyperenergisk skribent.
Wacken har införlivat ett cashless-pay system där man laddar upp pengar interaktivt på att armband. Detta armband använder man sedan vid respektive köpstation. Detta är ett väldigt effektivt system för att minska på köerna, och all försäljning går smidigt tillväga.
Wacken har även ett system för pant på de snyggt dekorerade Wacken-ölglasen som ger hela 2 Euro i pant. Detta ger ett ölpris på 6.80 Euro/50 cl, vilket är väldigt konkurrenskraftigt i festivalsammanhang. Pantsystemet gör även att området hålls fritt från skräpande ölglas.
Den underförstådda kutymen och hederskodexen på Wacken är att alla tar hand om varandra på bästa möjliga sätt. Alla är vänner och man kan utbyta erfarenheter och vänliga gester från i stort sett alla 85 000 besökare. Tappar någon en värdesak lämnas den in. Om någon snubblar hjälper man dem upp. Alla besökare är förvånansvärt vänliga, trevliga och hjälpsamma. Alla är vänner och något bråk har jag inte sett på festivalen sen jag började besöka Wacken redan år 2000.
Man stjäl inte på Wacken, man beter sig inte respektlöst, och man utövar definitivt inte våld. Detta är faktiskt något som är ganska unikt för många stora rockfestivaler ute i Europa. Man kan ju fråga sig varför det inte är samma typ av vänliga och gemytliga gemenskap runt en fotbollsmatch eller en stadsfestival. Där har världen utanför festivalen definitivt något att lära sig.
Under inledningsdagen är det strålande sol, varmt, och humöret är sådär underbart förväntansfullt. Besökarna är taggade, och det råder en skön energi av förväntan och glädje. De flesta av scenerna är öppna och det råder full fart på underhållningen. Under dessa underbara förutsättningar är Wacken-Open-Air enkelt och överlägset världens absolut bästa metalfestival.
Prick kl 16 00 förklarar grundarna Thomas Jensen och Holger Hubner Wacken Open Air officiellt öppnad. På stora Fasterscenen står de eleganta japanska damerna från Tokyo i Lovebites och inleder årets festival på Innerfield. Jag förstår det kontroversiella med detta band, och de är dessutom riktigt vassa musiker. Men det hjälper föga när musiken är intetsägande och saknar hooks och refränger.
Desto roligare var det att se damerna i våra svenska stoltheter Thundermother. De har verkligen skapat sig en fanbase över hela världen, och i synnerhet här på Wacken där de tog publiken med storm. Solen stekte och publiken var med på noterna. Bandet har skiftat medlemmar genom åren men idag består de av bandgrundaren Filippa Nässil på gitarr, Linnéa Vikström sång, Majsan Lindberg på bas, och Joan Massing på trummor.
Solen och värmen har tagit det bästa ur publiken denna dag, och många söker skydd i skuggan under eftermiddagen. Jag flydde den stekande solen en stund och tog mig ner till Wacken-byn. Hela paradgatan i Wacken är full med festivalbesökare. Pubar och uteserveringar är smockfulla, och överallt spelas det hårdrocks och metal klassiker.
På Rockklubben Langasthof spelade Rage Against the Machine tribute bandet Ragetrack. Det var olidligt varmt på kubben när Ragetrack inledde med kioskvältarhiten Bombtrack. Det uppstod genast fullt larm i publiken och svetten formligen rann utmed väggarna på klubben. Kaosartade scener utspelade sig och folk flög till höger och vänster i publiken. Det är en mindre underdrift att påstå att Ragetrack välte hela stället.
Jag har förmodligen aldrig någonsin sett ett bättre tributeband i hela mitt liv. Ragetrack levererade på en oerhört hög nivå. Vi fick höra de flesta Rage against the machine-klassikerna och publiken hade inget annat val än att kapitulera. Jag var helt känslomässigt slutkörd av värmen och Ragetracks intensiva konsert på LGH klubben.
Sökte lite svalka i Wackens by kyrka där det var en utlovad konsert med symfoniska pirat-metalbandet Visions of Atlantis. Problemet var att kyrkan var överfull med besökare som också förmodligen var ute efter svalka och konsert. Det blev enbart en kort stående session.
Denna gången slapp jag trosbekännelse på tyska och hela ”ärad vare herren i höjden”( ni som läste mitt reportage från 2025 minns säkert hur jag missade tidpunkten i fjol och hamnade mitt i en högmässa på tyska). Ridå ned!
Efter det blev det electric-teckno-metal med tyska Electric Bassboy på stora Faster scenen. Det var tudelade meningar gällande Electric Bassboy ute i publiken. Vissa dansade med i tecknomusiken, och vissa skakade på huvudet och gjorde tummen ner. Det funkar förmodligen på en enda plats i världen, och det är just här på Wacken.
Desto roligare var det att dansa lite boogie-rocknroll till australiensiska Rose Tatto. Bandet har bestämt sig för att köra en sista turné kallat för One Last Ride. Rose Tatto har besökt Wacken en mängd gång tidigare och de har en stark fanbase på Wacken. Givetvis blev det succé med lite svängig blues-rocknroll i Wacken-natten. Det påstås att AC/DC blev influerade av Rose Tatto en gång i världen, och det låter inte helt osannolikt. Vän av ordning kan fråga sig vem som lånat riff av vem. I vilket fall har sångaren Angry Andersson för evig tid skrikit färdigt på Wacken.
Wacken liknar ingen rockfestival i världen. Har man en gång besökt Wacken Open Air blir man lätt ”hooked” for life. Man träder in i ett universum som existerar utanför den vanliga dödliga världen. Här finns bekymmerslös fest, starkt brödraskap och ovillkorlig kärlek till musik. Ett universum som vaknar till liv en vecka om året. En enorm gemenskap och ett världsomspännande community som har överlevt sig självt och kommer att ha evigt liv.
Ju äldre man blir desto mer påtaglig blir livets förgänglighet. Drivet att smaka på livets alla starka upplevelser och bergochdalbanor blir bara starkare och starkare. Man vet aldrig när man får åka den sista turen. Detta ger en lärdom av tacksamhet och att ta livets alla oändliga möjligheter när de serveras. Det ger ett livsbejakande perspektiv och det vet de flesta som besökt någon gång besökt Wacken Open Air.
Text: Torbjörn Skogh [torbjörn.skogh@rockbladet.se]
Foto: Karolina Vohnsen (karolina.vohnsen@rockbladet.se)
- Wacken Lördag - 2026-08-05
- Wacken Fredag - 2026-08-04
- Wacken Torsdag - 2026-08-04
