Äntligen var det dags för IN FLAMES att ta hem sin egna festival till hemstaden Göteborg. Den 22 augusti skrevs än en gång metal-historia på Bananpiren i Frihamnen i Göteborg. Åtta band, två scener, In Flames-museum, barer, food trucks, och 14 000 fanatiska fans. Manuset var skrivet för en extremt lyckad dag. Frågan är: hur blev resultatet?
Senast Bananpiren i Frihamnen stod värd för ett stort Metalevent var 2010, och då Metaltown där In Flames avslutade med en rejäl dos energi. Så pass att bron utanför gungade så mycket att man trodde det skulle vara omöjligt att en liknande tillställning någonsin skulle bli av igen. Så när nyheten kom i slutet av förra året att In Flames egna festival Göteborg Brinner inte bara skulle komma hem till Göteborg, utan att den också skulle arrangeras på Bananpiren igen, så blev det otroligt många glada miner, både från bandet själva som lokala och fans från andra delar av världen.
Klockan 12.00 var det dags att öppna portarna till festivalområdet, och det var mycket folk köandes redan från start. Festivalens område innehöll två scener; den stora utomhus och den mindre inomhus i en av Kajhus-byggnader som vette ut emot vattnet.
Mellan de båda scenerna fanns det en smalare passage där det fanns ett 10-tal foodtrucks och ett antal barer. För dem som lyckades paxa en plats så fanns det ett antal bänkar och bord för de som ville sätta sig ned och ta det lite lugnt samtidigt som de köpt någonting att äta och dricka.
De andra versionerna av Brinner-konceptet har verkligen bjudit en perfekt mix av både gammalt och nytt, och Göteborgs-versionen skulle inte vara sämre. In Flames, Avatar, Dark Tranquility, Raised Fist, Thrown, Napalm Death, Gaerea, och Múr spelade under dagen på två scener. Med dessa åtta live-akter blev verkligen festivalen rent musikaliskt en poängmässig fullträff. I princip var det ingen lugn stund, då de flesta av akterna började kort efter de föregående konserterna slutat.
I stort var festivalen en maxad upplevelse musikaliskt, men om jag ändå måste peta in något som var negativt så fanns en del saker som var under all kritik, framför allt om man tänker sig att detta kommer kunna bli något återkommande. Det jag främst tänker på är när det kommer till de begränsade antal barer och food trucks som fanns att tillgå till de ca 15 000 som besökte festivalen. Jag kom till festivalområdet ca klockan 13.00, dvs en timme efter portarna öppnat, då hade redan köer börjat ringla sig både framför food truckarna och barerna. Köerna minskade i princip ingenting under hela dagen. Jag pratade med flera lokalbor som undrade varför man hade begränsat den delen av området där de flesta barerna och food truckarna fanns så pass mycket. Det fanns en stor bit mark som hade kunnat göra det området större så att man kunnat ta in ännu fler food trucks och även barer.
För de som köpt premium-biljetter fanns två egna områden, där den större innehöll förutom barer också ett mycket sevärt In Flames-museum. Det fanns även ett område på högersida framför scenen som var välbesökt och mycket uppskattat. De fick en riktigt bra spot och kunde se scenen riktigt bra därifrån. Det större området som var beläget längst ifrån scenen där museet fanns var dock lite malplacerat, då i princip hela ljud- och ljus front of house-byggnade täckte större delen av scenen. Så där fick se till att ha ett skönt häng en stund och förfriska sig med bland annat In Flames egen-brandade produkter. Det som man saknade var att man kanske kunnat stoppa in ett antal foodtrucks på åtminstone det stora området. Kan nog tycka att det borde tagit bort lite av premiumkänslan när alla var tvungna att stå i samma köer för att köpa sig lite mat.
Valet att ha den andra mindre scenen i ett av Kajhusen har jag egentligen ingenting emot. Dock blir det lite problematiskt när dels lokalen var begränsad så att endast mindre än en tredjedel av besökarna kunde komma in, och passagen dit var via alla personer som köade för att köpa mat och dryck. Det blev ofta kaosartat, och då främst när Gaerea skulle spela. Då var det en otroligt lång kö av personer som inte fick möjlighet att se dem, då arrangörerna hade satt upp en gate innan man kom ut till Kajhusområdet där de till slut bara släppte in fler besökare när andra besökare kommit ut från Kajhusområdet. Så här i efterhand hade det nog varit bättre att bygga upp en mindre scen utomhus där åtminstone de allra flesta kunnat se och höra banden på håll, så hade nog problemet varit betydligt mindre för besökarna att ta sig från och till de två scenerna.
Det fanns så klart otroligt mycket bra som hände under dagen. Vädret var i stort sätt perfekt, det var kanske till och med lite lite för varmt vissa stunder.
Jag och mitt team på plats tog oss mellan scenerna och blev otroligt händförda av alla banden. Jag missade endast Gaerea på grund av folkträngseln, men vi inledde med att kolla in det isländska bandet MÚR. Otroligt mäktig start med att gå in i den mörka lokalen och njuta av deras mörka progressiva metal. Deras show hade nog helt klart blivit en blek version om de hade varit tvungna att spela utomhus mitt under den strålande solen.
Vi tog oss vidare bort till den stora scenen för att kolla in norrlands stoltheter Raised Fist. På väg till festivalen insåg jag att det är 20 år sedan jag såg dem live första gången på Hultsfredsfestivalen. Det är klart att det finns viss skillnad på maxkapaciteten när det kommer till energi på scenen, men jag står där och blir ändå nästan mer imponerad nu än då över hur i princip samtliga i bandet är helt sjöblöta av svett redan två låtar in i deras set.
Sångaren Alex var på ett otroligt glatt humör och passade på att dra anekdoter mellan var och varannan låt. Fansen fick sig både ett gott skratt och en rejäl energi-boost. Efter konserten sprang Alex ned till publiken och tackade de flesta i första raden personligen, otroligt starkt
Vi missade som sagt Gaerea som jag skrev tidigare, därav passade vi på att kolla in IN FLAMES-museet som fanns på det stora Premium-området. Här kunde man kolla in en massa saker. Allt från gitarrer, förstärkare, trummor, guldskivor, skateboards, posters, case:ar, tidningsutklipp, priser och en hel del saker de haft på scen under alla åren. Helt klart sevärt om ni får chansen, ta den. Framför allt om du är lagd åt Fans-nörderi.
Nästa akt på Stora scenen var ett av de andra banden förutom In Flames som var upphovsmakare till Göteborgs-soundet: Dark Tranquility. Mikael Stanne springer in på scenen med ett otroligt stort leende, inte alls det man föreställer sig att de ska vara, hårda och besynnerliga. Jag tycker det är otroligt kul och befriande på något sätt att de numera bjussar mer på sig själva på det sättet. Låtar som alltid för mig att bra live är Unforgivable, Atoma, och Punish My Heaven. Men det som definitivt kommer att kommas ihåg för lång tid framöver var inte bara Anders Fridéns inhopp på sista låten, utan hans och Stannes homage till den bortgångne frontmannen i At The Gates; Tomas ”Tompa” Lindgren, som gick bort för knappt ett år sedan. Otroligt starkt nummer och fina ord sagda.
Efter det starka avslutet så var det dags att gå in i den mörka och fuktiga inomhusscenen igen för att kolla in det legendariska brittiska metalbandet Napalm Death. En riktig härlig vitamin-injektion. Energin från scenen var enormt imponerande och trycket i publiken likaså.
Näst sist ut på Stora Scenen var det mäktiga showbandet Avatar. Så klart hade det blivit ännu mer maxat om de kunde spelat när solen hade gått ned, men det struntade de fullkomligt i. Även de är fullkomligt överlyckliga över att få spela inför så mycket folk igen på hemmaplan och på den anrika Bananpiren. Deras kompakta set innehöll det ena energimässiga fyrverkeriet efter det andra. Låtar som fastnade iite extra hos mig var Let It Burn, Bloody Angel, Smells like a freakshow, och den avslutannde låten Hail The Apocalypse.
Sista bandet på inomscenen var det stockholmsbaserade bandet THROWN. Helt klart ett av de banden jag sett fram emot mest att se. Och jisses vilken käftsmäll från start till mål. Jag såg några låtar med dem på Broken Summer förra sommaren, men nu fick jag se dem relativt nära scenen. Bandet gav verkligen allt och publiken gav allt tillbaka. Kanske ett av dagens största samspel mellan band och fans. Ska bli otroligt kul att se hur långt detta band kommer att gå i framtiden, känns som det är helt och hållet upp till dem själva. Jag har normalt lite svårt för genren generellt, men Thrown har ett så sinnessjukt starkt groove i låtarna, det svänger helt enkelt mer här än från andra band i samma genre.
Efter den utsvettningen var det dags för dagens stora huvudnummer IN FLAMES. Skrev tidigare om att vi hade en otrolig tur med vädret -i alla fall fram tills början av In Flames konsert skulle starta. Då kom det ett lättare regn som varade kanske i fem låtar eller så, därefter blev det bra igen. Mina tankar inför konserten var vilken typ av pyro vi skulle få uppleva, när väl konserten drog i gång så insåg man att de är precis som vanligt, inget snåleri här inte. Massor av eld och pang-pang fint regisserat till respektive låt, helt magiskt och magnifikt, jag rös långa stunder ända in i benmärgen.
Precis som under Dark Tranquilitys konsert, där Anders Fridén gästade under en av låtarna för att bringa minnen till den för ett år sedan avlidne frontmannen i At The Gates, Tomas ”Tompa” Lindgren, så innehöll även In Flames set en liknande del, där Mikael Stanne kom in och gästade under låten Behind Space. Det var ett otroligt starkt ögonblick, ett så pass starkt ögonblick för Anders Fridén, som i princip höll kvar resterande av konserten. I vart fall under mellansnacken var det märkbart att han fick kämpa för att inte tårarna skulle helt ta över, otroligt fint och självklart när en gammal barndomsvän gått bort. Förutom många av de mäktiga hitsen som Cloud Connected, Trigger, Only for The Weak, och Take this life, så var det otroligt roligt att få höra Gyroscope första gången på 14 år och så klart även det korta inhoppet av Triviums frontman Matt Heafy under låten Artifacts of the Black Rain.
Precis som jag inledde den här krönikan att Göteborg Brinner var en fullpoängare musikaliskt, vill jag nu bara avsluta med samma ord som Anders Fridén sade: hoppas vi ses på samma plats nästa år. Ta med de lärdomar från årets festival och finslipa dessa detaljer, så vill jag mer än gärna komma tillbaka för ytterligare ett Göteborg Brinner-event.
TEXT: Jonas Lööw (jonas.loow@rockbladet.se)
BILDER: Michael Grundell (michael.grundell@rockbladet.se)
EVENT: Göteborg Brinner
DATUM: 2026-08-22
PLATS: Bananpiren / Frihamnen / Göteborg
BAND: In Flames, Dark Avatar, Dark Tranquility, Raised Fist, Thrown, Napalm Death, Gaerea och Múr
