Vi kommer till Danmarks största metalfestival Copenhell belägen på Refshaleöon strax utanför Köpenhamn ,någon timme efter öppningsdags på onsdagen! Den årliga metalfestivalen Copenhell har funnits sedan 2010 och i år har det sålts 15 000 biljetter till de tre dagarna av stenhårt decibelbombademang! Lineupen är mycket stark i år och man har lyckats att boka band som Iron Maiden, Twisted Sister, D-A-D. Anthrax, Monster Magnet, Black label Society, Bad Religon, Within Temptation, ect.ect.
Det har precis regnat och det har medfört är det blivit lite pölar och blivit lite geggigt på festivalytorna ! Det är tjockt med muntra öldrickande danskar påväg till festivalområdet och stämningen är lugn och behaglig till skillnad från andra hårdrocksfestivaler där stämningen bitvis kan kännas hysterisk! Publiken verkar mest bestå av en mix av skäggiga hårdrockande medelålders män och blonda metalkvinnor! Klädseln på publiken är mer av sorten svarta bandtshirts och kortbyxor än av sorten, leopardthights, cowboyboots och bandana i baken, om ni förstår vad jag menar! Festivalområdet är beläget i ett gammalt hamnindustriområde och den karga hårda och industriella miljön blir en perfekt inramning till denna lite tuffare metalfestival! En gigantisk eldkastare signalerar med en enorm eldpelare när nästa live akt ska gå på scen! Vi möts av ett exploderande och energiskt Anthrax som avfyrar klassikern Caught in à mosh som öppningsnummer! Anthrax verkar vara i högform denna eftermiddag och serverar oss klassiker efter klassiker! Publiken är på och hakar med i texterna!
Arch Enemy löser av på den lilla scenen och det är högt, energiskt och vitalt i sann metalanda! Den nya karasmatiska sångerskan Alissa White- Glutz tar kommandot och Arch Enemy har verkligen hittat en ny frontfigur värd namnet!
Iron Maiden går på scen och dominerar festivalen med en fet kavalkad av Iron Maiden klassiker!
Det skäggiga gitarrfenomenet Zakk Wylde och hans Black label Society bombaderar ut mangel och avslutar onsdagen på den lilla scenen! Jag har följt Zakk ända sedan han spelade med Ozzy under 80 – talet och han är en enastående scenpersonlighet, legendarisk gitarrist och stor låtskrivare och verkar ha ett stort lejonhjärta av guld!
Det är något visst med denna typen av metalfestivaler och det är verkligen en fröjd att vara här! Ljudet är svinhögt och det känns i bröstet precis så som det ska kännas på en riktig metalfestival! Detta är något man ibland saknar på svenska musikfestivaler där ljudet är begränsat av decibellagstiftningen! Det känns mer som att detta är the real deal! Trots att vi bara har kört över öresundsbron och befinner oss ett stenkast från Sverige, är detta så mycket annorlunda fast i positiv bemärkelse! Danskarna är trevliga gemytliga, glada i hatten och det rökas fredspipa till höger och vänster! Detta bidrar möjligtvis, den hårda metalmusiken till trots, att göra danskarna något lugnare! Festivalområdet är litet och det blir en väldigt intim och gemytligt atmosfär! Alla verkar känna varandra på något sätt eller kanske det är så att metalmusiken har en förbrödrande effekt! Jag har inte sett några barn eller ungdomar och det är nog ganska vettigt med tanke på miljön och de enorma ljudvolymerna som bombaderas ut från de tre scenerna!
Nu har jag bestämmt att nästa gång jag går på en lerig och blöt festival ska jag inte ta långa marksläpande utsvängda jeans på mig!
REPORTER: Thorbjörn Skogh (thorbjorn.skogh@rockbladet.se)
FOTO: Fredrik Olofsson (fredrik.olofsson@rockbladet.se)
FOTO: Anna Skogh (anna.skogh@rockbladet.se)
SAMTLIGA BILDER
no images were found
