I ett kokhett Örebro på en festival blir det mandatoriskt att ha ett band vars sound lutar mot den klassiska crossover-thrashen hämtat från 90-talet. Dr Living Dead! blir detta band i fråga som bevisar att det är en genre vars sista andetag inte är draget än. Fullt med liv och ett redigt ös tillfredsställer dessa publiken utan ett endaste frågetecken.
Solen håller på att lägga sig i en lek av färger när grabbarna i Dr Living Dead! slänger på extra mycket nyans på kanvasen. Beklädda med gröna masker och en blå bandana a la Suicidal Tendencies, ges äran till herrarna att leverera ett röj utan dess like. Gungandes och slungandes via svängen i riffen kombinerat med den klassiska d-takten, syns inte bara kontrasterna i det visuella men även i soundet.
Wailande med den Joey Belladona-liknande stämman lyckas Dr Mania inte bara bevisa vad han går för i sångväg men även vilken extravagant frontman med glimten i ögat han är. Att kombinera sin extremt varma och humoristiska scenpersona med att skutta runt i hopp om att få ut energin i publiken, är en kombination som går hela vägen. Publiken röjer runt kring scenen och lyssnaren hamnar i en tidsmaskin som katapulterar en till 90-talets groove och thrash metal. Tuffandes på med riffgalenskapen likt en bulldozer kommer en in med lätthet och det märks på publiken. Moshen känns ändlös från start, där tiden springer iväg lika fort som musiken, men även välförtjänt.
Det må te sig klyschigt, men extremt välgjort. Ensemblen andas inte in något nytt i genren, men detta blir ett band som definitivt kan att ta över spiran från genrens giganter vid ett senare skede. Summa sumarum; ett band med potential och en gimmick som kan leda upp till Olympusen inom inte bara egna genren, utan även inom hela metalvärlden.
Betyg: 8/10
Lokal: Pappersbruket
Evenemang: Metallsvenskan
Datum: 2016-06-02
Skribent: Nikita Smirnov (nikita.smirnov@rockbladet.se)
Fotograf: Jim Bergqvist (jim.bergqvist@rockbladet.se)
