Över två år har gått sedan övervackra The Satanist släpptes och över två år sedan den breda massan av metalpublik fick upp ögonen för polska Behemoths dödsblandade bläcka. Finns det något band inom riktigt extrem metal som är lika populärt som detta?
Jag föll bildligt talat handlöst när jag traskade förbi största scenen på Getaway Rock Festival 2013. Vad tusan var detta för övermäktig, olycksbådande mörker som mullrade över mig mitt på blanka dan? På vänster scenkant tornar en brutal jätte upp sig i någon form av metall-lackad läderrustning och i mitten står en liten rakad vitmenad man och formligen vrålar ur sig hädiska visioner om gudsförakt och djävulsdyrkan. Well, där började min fascination för Nergal, Orion och Behemoth. Sedan dök The Satanist upp som gubben i den monstruösa lådan och sedan kom Boken. Och sedan världssuccé.
Turné har följt på turné sedan dess men nu verkar Adam "Nergal" Darski fundera på om han någonsin kan skriva något mer för Behemoth, The Satanist är ju hans Mona Lisa, det ultimata albumet. Så mellan konserterna jobbar han nu på ett bluesrockigt bluegrass-projekt som han länge åtrått att genomföra. Döballt!
Satan om inte ljudet skall sabba även denna spelning tänker jag när Behemoth river igång på Fire Stage strax innan 00:00 denna fredagsnatt. Den obalanserade rattningen sabbar de två första låtarna, bland annat O Father, O Satan, O Sun! och den förinspelade ljudmattan av körer som skall ligga bakom och skapa ohelig ambiens dränker både gitarrer och bas och gör ont även för skyddade öron. Infernos genialiska trummor låter dock sagolikt!
På scenen, som är utsökt smyckad med props a la Mörkrets furste, vrålar den behuvade Nergal åt oss att ge honom hornen och bredvid honom kliver den olycksbådande Orion runt på platåskor och vispar sin hårpiska mot publiken som nu är månghövdad. Jag retirerar bakåt för att ducka undan öronsmärtan men strax framför front of house utkristalliseras ljudslingorna. De melodiska gitarriffen blir klara och exakta och basen låter inte längre mörk och grötig, om än fortsatt mäktig. Nergal är mässande brutal och lotsar oss igenom en timma av ren sångmässigt perfektion. Visuellt är Behemoths Gefle-gig en uppstramning i "how to". Purpurrött, blått, silvergrått ljus pumpar i intensiv trumtakt och man sparar inga kostnader på smakfull pyroteknik som värmer i natten. Oändliga strömmar av rök väller från scenen, virar in Behemoth i dramatisk dimridå. Ack så vackert, ack så obevekligt. Vi är nöjda.
Kom igen Behemoth, ett album till. You can do it!
SKRIBENT: Emma Kling (emma.kling@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
BAND: Behemoth
ARENA: Fire Stage / Gefle Rock Festival
DATUM: 2016-07-15
