Inget annat band låter lika bra som Leif Edlings projekt Avatarium just nu! För varje gig vinner Jennie-Ann Smith och kompani hundratals, ja tusentals nya följare som bara vill se mer, höra mer, uppleva mer!
I Gasklockan har jag genom åren bevittnat några av mina mest minnesvärda konserter, främst tack vare att ljudet är så fruktansvärt jävla bra! Ekot är atmosfäriskt när det studsar mot byggnadens rundade väggar och detta gynnar förstås Avatariums doomdistade, luftiga Edling-sound till max.
Ösiga Girl with the Raven Mask från andra albumet med samma namn från i höstas river igång och jag slutar andas av ren eufori av hur maffigt det är! Ödesmättade ödsliga iriska hedar under stålgrå skyar. Gåshud.
Gudomligt vackra Jennie-Ann Smith i korpsvarta oversizade äppelknyckarbyxor och tillhörande sotig läderfrack med ståkrage i skarp kontrast till isblont hår ramar in och skapar en helhet till den berättande dramaturgins excellens. Underskönt skira vibrerande toner varvas med mäktiga smäktande kaskader av Jennie-Anns perfekt skolade röst. Black Sabbath hörs tydligt i Moonhorse där doomtyngd blandas med heavymetal riff signerat den fagerlockade och flyhänte Mikael Jidell.
Carl Westholm mästrar fram ett psykedeliskt kaos och progressivt skimmer över giget med orgel, synthar och theremin(!), så otroligt viktig för det avatariska soundet och får ett fint och underhållande utrymme i avslutande powerballaden Pearls and Coffins. Jon Lord applåderar från sin himmel.
Sju låtar är alldeles, alldeles för lite när man äntligen får stå inför pur musikalisk superkvalitet. Edling och Avatarium ge oss mer.
SKRIBENT: Emma Kling (emma.kling@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
DATUM: 2016-07-16
PLATS: Gas Stage / Gefle Metal Festival
BÄST: Dr. Carls orgelriff
SÄMST: Jennie-Anns mellansnack blir lite för prydligt perfekt
BETYG:
