The Sounds – Bråvalla 2016

Det är en gåta för mig varför The Sounds inte är större. Med attityd och en rockstjärnas kaxiga scenspråk är Maja inte jantelagens Sveriges frontfigur. Hon håller mer en internationell standard i sitt sätt att vara helt och hållet kompromisslös. Men det bästa och sämsta med The Sounds är just att hon är bandet.

Den minsta scenen på festivalen fylls till längd och bredd med hängivna nostalgiger. Inte är det för bandets ständiga produktivetet och oförutsägbarhet som gemene man vill se bandet. Du får det du förväntar dig, och väldigt lite därtill. Men räcker det hela vägen? Både ja och nej. Bandet har väldigt få riktiga hits och för många mellantempo-låtar. Kanske är de färgade av 90-talets bubbelgumspop och alla 80-talsreferenser hämtade från Blondie. Det här är trots inte ett rockband och det är endast Majas distinkta attityd som luras om annat.

Sist jag såg bandet var de på en större scen på samma festival och allt var ett supersize-versionen av vad spelningen var idag. Den var mer teatralisk, publikflirtande och intensiv. Solen var framme och allt var minst dubbelt så intressant och bra. Du ser, det går tyvärr inte att tänka på The Sounds i kontext utan att vara nostalgisk: Och där ligger problemet med dem. Vasst liveband i all ära, men den här ändlöst snudd på ofelbara albumkatalogen besitter de inte på långa vägar.

Maja och company är ohotat ett av Sveriges bästa liveband. Men det finns många hungriga yngre band som är hungriga på att peta dem från tron, så säkra kort går inte i all oändlighet. 

Men med låten Living In America kanske de menar att det är tacksamt att inte ha de mest storslagna ambitionerna och planerna. Lagom är ju bäst i Ikea-landet – Eller hur?

Betyg:RB-Betyg-6_10
Skribent: Philip Almén (philip.almen@rockbladet.se)
Foto: Tommy Hansson (tommy.hansson@rockbladet.se)
Event: The Sounds, Bråvalla Festival 2016
Arena: Juno-scenen, Bråvalla Festival 2016
Datum: 2016-07-01
Bäst: Majas osvikliga charm
Sämst: Nostalgin snubblar på lathet

Relaterade artiklar