Säga vad man vill men det är tufft av de här unga grabbarna, med Albin Selerud i spetsen, som fortfarande går på gymnasiet att starta upp ett sådant här projekt, Östgöta Rockfestival. Även om de anordnat flera event tidigare så har det inte varit något i denna storlek. De lyckades med att boka en stark lineup i olika rockgenres, en mix som passar en bred rockpublik.
Östgöta Rockfestival kunde ha börjat på ett bättre sätt. Förutom det kalla vädret så hände ytterligare en tråkighet, att ett PA-system gick sönder precis innan kvällen skulle börja vilket skapade en tidsförskjutning på cirka en timme. Om det var det kalla vädret som höll publiken undan till en början eller om det helt enkelt inte varit tillräckligt med reklam för eventet vet jag inte. Det var cirka 180 biljetter sålda så publikhavet var inte speciellt stort men de tappra som tagit sig till Lejongropen i Folkparken i Norrköping fick i varje fall en kväll fylld med bra musik.
Missödet med strömproblemet gjorde att Smash Into Pieces var tvungna att ställa in sin spelning. När det blev den tidsförskjutningen och det inte blev någon rockad i spelordningen så var de helt enkelt tvungna ställa in sin spelning, eftersom de redan nästa dag skulle fortsätta sin turné i Tyskland. De hälsar till alla sina fans att de är ledsna över att de var tvungna att åka och hoppas att de snart kan bjuda på en spelning hemma i Sverige igen.
Inledningsvis på kvällen tog jag och Tommy ett snack med Smash Into Pieces. De släppte i början av året sitt nya album Rise and Shine. Det är det materialet som de nu vill ut och turnera med. De säger själva att de vill utmana sitt sound för varje ny sak de gör och nog har de växt sedan starten. För dem är det viktigt att det finns ett kvalitetstänk varje gång en låt skrivs, det ska vara något som de själva verkligen kan stå bakom till 100%. En av deras stora influenser är Alterbridge. Namnet kom till av att de verkligen inte är något som ska få stå i vägen för de i livet för då blir motståndet krossat. Att det var många som var besvikna att de ställde in spelningen gick det inte att ta miste om och de är verkligen ledsna över att det blev så, eftersom det var omständigheter som de själva inte kunde styra över.
Melonkvartetten var första band ut, ett nytt och starkt band från Norrköping som jag fick chansen att upptäcka tack vare denna kvällen. Det ligger absolut något retro bakom deras sound men ändå en känsla av något nytt. Musikslingorna ligger snyggt mot sången och Tova Larsson som sjunger har mellan varven en röst som påminner mig om Sinéad O’Connor. Deras sound är en mix mellan snygg synth-pop och grungerocken och de överraskade mig positivt.
Nästa akt var Revolverine, som också är ett band från Norrköpingstrakten. De startade 2014 och deras debutalbum ”Samsara” är en platta som är riktigt bra och fortfarande håller måttet. Genren är metal med snygga gitarrslingor tillsammans med hårda riff och en grym sång. Är du från Norrköping med omnejd och gillar metal, så bör du kolla in dem.
Efter Revolverine så klev Yxmord upp på scenen. Blytung Death Metal från Kiruna. Jag hade hört en del av deras låtar så det här var verkligen en akt som jag såg fram emot att få se live. Lika mörkt som vinternätterna kan vara där uppe i norr, lika mörk var deras musik men Claes Töyräs röst sken igenom som det vackraste norrsken. Det här var verkligen ett band som levde upp till de förväntningar jag hade och att de bara existerat sedan oktober 2016 är svårt att förstå när man ser dom live. De intog scenen med attityd och levererade verkligen till 100%. De håller på att spela in en EP, och de hoppas att den ska kunna släppas under hösten 2017. Får ni chansen att se Yxmord så gör det, har man någon passion för dödsmetal så kommer man att älska det här bandet. Jag stod med ett nördigt leende under hela giget och njöt till fullo. Det här är bandet som verkligen håller Norrbottens fana högt!
Efter en rejäl akt av Death Metal fick vi en skön dos av hardcore rock från Västeråskillarna i Kill The Kong. De har precis blivit signade på Gain Records vilket de hoppas ska kunna ge dom en rejäl skjuts framåt i karriären. De är verkligen duktiga på att tända den publik som var på plats. De två sångarna harmoniserar väl mot varandras röster och det röjs bra på scenen. Energin ligger högt och personligen är det här ett band som jag gillar mycket. Att det florerade feber och förkylning i bandet märktes inget av under showen. De har en sådan där energi som man blir varm av i hela kroppen och scenshowen de bjuder på är verkligen på en hög nivå. Under hösten /vintern 2017 hoppas de att det nya albumet ska vara släppt. Här närmast kommer de spela Adrenaline Cruise samt Helgeåfestivalen senare under sommaren.
Nästa band på tur var Linköpingsbandet Solence. Det här var också ett nytt band för mig. Även om de kör en poprock med mycket elektroniska inslag, som jag vanligtvis inte lyssnar så mycket på, så blev jag riktigt imponerad. Det var ett gäng unga grabbar some rent musikaliskt redan är väldigt skickliga. Det var en helhet i deras koncept som bara växte under spelningen. De tog scenen bra och deras mellansnack gjorde att man fick följa med på deras musikaliska resa. Det här är helt klart ett band som jag vill se mer av! De hade starka texter och låtarna ”Emotions”, ”Ghost” och ”Warrior” var sådana där låtar som satte sig direkt i hjärtat.
Efter Solence var det dags för mannen med både rösten och vemodet, Jay Smith. Han har en stämma som jag verkligen är svag för. Det känns som att Jay behärskar i stort sett varenda musikgenre som han tar sig an. Jag, personligen är väldigt svag för det här konceptet som han numera kör. Naket med bara en akustisk gitarr och sjunger countryrock. Det är ett koncept som passar hans röst perfekt och jag njuter av varenda ton han bjuder på. Låtar som ”Anchor in you”, ”God damn you” och ”Kiss my country ass ” är otroligt bra! Publiken står och ropar att han ska köra Madonna-covern” Like a prayer”, han låter sig övertalas och han gör den minst lika starkt med akustisk gitarr som när han körde den i Idol 2010. ”The Devil named music” är en låt som berör mig i både själ och hjärta! Att det var många som var där som kommit för Jays skull förstod man när det skanderades Jay Smith. En av kvällens överraskningar blev duetten mellan Jay och Martin Westerstrand från Lillasyster. Det blev ett finstämt avslut på Jays show och deras två röster passade som handen i handsken.
Eftersom Smash Into Pieces var tvungen att ställa in sitt gig, så var det nu dags för festivalens sista stora akt Lillasyster. Jag har följt dem sedan de började för drygt 10 år sen, och jag tycker de har en gedigen låtskatt. Det här är ett band som aldrig kör med några inövade poser, de röjer loss efter musiken och Martin står lika mycket på knä som upprätt. När han hoppar över kravallstaketet, så är den publik som är på plats i extas. Största allsången uppnåddes i låtarna ”Fått nog av dig”, ”Hårdrock”, ”Krossat glas” och ”Berätta det för Lina”. De levererade en högklassig show och man blir alltid varm inombords när Lillasyster äntrar scenen.
Trots kallt väder och strul med PA och lite ljudmixning så måste jag ändå säga att det var en otroligt kul kväll med oerhört mycket bra musik. Det kändes som en bra start på festivalsommaren 2017!
BILDER FRÅN KVÄLLEN
no images were found
SKRIBENT: Christina Wernersson (christina.wernersson@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Tommy Hansson (tommy.hansson@rockbladet.se)
EVENT: Östgöta Rockfestival
ARRANGÖR: Östgötska Festivalbolaget
PLATS: Lejongropen / Folkets park i Norrköping
DATUM: 2017-05-12
