Allt skall förmultna, allt skall förtäras – Unleashed, Merciless och Grave live på Kraken i Stockholm

En fredagkväll i Stockholm. Vad passar då mer ypperligt än att höja glasen för att hylla en trio starka namn inom svensk dödsmetall? När Grave, Merciless och inga mindre än Unleashed tar över Kraken sker ett storslaget fälttåg lyssnares trumhinnor sent lär glömma.

Grave

Efter en inställd spelning i Stockholmsområdet tidigare i år, har Grave med Ola Lindgren i täten, tillslut börjat låta sina HM-2:or ljuda för en publik här.

Med snortunga riff börjar kanonerna skjuta vilt runtom. Brölandes som om ingen morgondag existerar, levererar Ola gutturaler från en annan dimension. När klassikern Souless tuffar på med sitt tuggande riff blir headbanging nästan en oundviklig företeelse. Det tunga bastrycket i ljudbilden sätter skarpa klor i nacken. Likt en kniv på varmt smör, flyter det på utan några konstigheter. I sedvanlig ton blir känslan som en person klampandes med kängor som har en lätt fjädring under sig.

Mentalt färdas en tillbaka till den svunna tiden då svensk dödsmetall vandrade jorden likt en stor tyrannisk dinosaurie. Än har den ännu inte dött ut och här är ett prima exemplar av denna hänsynslösa best.

Att se samspelet och kamraderiet mellan Lindgrens två officererer Tobias Cristiansson och Mika Lagrén är en fröjd för ögon att bevittna. Dessa två bildar ypperliga flankangrepp i Olas briljanta krigsplan. Fotsoldaterna i publiken engagerar sig väl i Graves stenhårda musik och uppdraget är därmed slutfört.

Betyg: 6/10

Merciless

Efter en trimufal återkomst markerad av Close-Up båten under fjolåret har även turen kommit till landkrabborna. Dessa är inga mindre än gamla hederliga Merciless.

Det infernaliska gapet öppnas upp i en kaotisk kavalkad. De mentala bilderna lyssnaren får upp i huvudet är tagna ur de absolut dunklaste cirklarna av helvetet beskrivna av Dante Alighieri. Likt en stor best som sväljer syndare reser sig detta storslaget.

Manglet tuffar på och lyssnaren känner sig tämligen borttappad. Tyvärr är det lite som en hagelbössa, många projektiler för att träffa mycket men blir ingen centrerad styrka.

Ringrostigheten hörs en aning i början, men bandet kompenserar med en vild scenshow där gångjärnet inte har några problem som helst. Det ungdomliga rovdjuret på insidan har inte dämpats, utan tvärtom. Den har enbart förfinats och slipat till sina huggtänder.

Att bjuda in gamla hederliga Jörgen Sandström för ett gästframträdande kramar om den gamla dödsmetallaren likt en vacker godnattvisa. Här börjar även bandet visa upp vad de står för, kanske var detta gästframträdande vändpunkten för att ge bandet vind i seglen?

Riffen har ännu icke förlorat sin charm. Lyssnaren bjuds inte på en relik från en svunnen tid, snarare ett band som än idag kan resa sig mot genrens namn och lämna avtryck. Vokalisten Roggas ryckiga scenrörelser är ett förkroppsligande av den hals-över-huvudet-känslan bandet levererar. Bandets kontakt med publiken är på en jordnära nivå och enastående.

Allt-i-allo är paketet lika stenhårt som sig bör, men med en alltför sliten och bräcklig form. Dock är det inte en endaste person som står still till det majestätiska ångloket till verk under avslutningslåten Pure Hate. 

 

Betyg: 7/10

Unleashed

Nu skall de sista trupperna anlända i land för att plundra och dra liv ur de sista överlevande. På långbåtar från fjärran kommer de originella vikingmetallarna i Unleashed.

Vi färdas till Vallhallas ståtliga ölhallar, med hornen (både gesten och det som tillämpas för att konsumera alkoholhaltiga drycker) i högsta hugg hör vi brutala riff som skanderar. Även fast Unleasheds formel må te sig klyschig och låtarna aningen enformiga, så fungerar den slående väl. Varför fixa något som inte är sönder?

Galloperande riff för lyssnare till solnedgång i en idyllisk vy. De mäktiga riffen i This is Our World Now är ett slående exempel på hur detta skall göras. Allt detta backas upp av en pompös rytmik med hård accentering. Detta gör att Lindisfarne enbart ter sig som en barnlek. I Defenders Of Midgard visar bandet storform, samt hur extrem-metal skall låta live, med dessa storslagna riff i en kompakt förpackning.

Publikkontakten från frontmannen Johnny Hedlund är nog världens åttonde underverk. Varje gång bröl hörs i ett försök att koppla med publiken, förs en till tidigare nämnda ölhallar av ära och storhet. Det är svårt att ryckas med i hans karismatiska uttryck. Allt från hans krigsvrål till publiken mellan låtar, till att under To Asgaard We Fly hälla ut dryck från sitt horn i publiken, känns inte krystat på något vis.

Bandet tuffar på och gör kvällens mest stabila set. Kvartetten vet var skåpet skall stå och visar det med en sällan skådad finess. 

Betyg: 7/10

 

Evenemang: Unleashed, Merciless, Grave
Lokal: Kraken, Sthlm
Datum: 2017-09-15
Recension: Nikita Smirnov (nikita.smirnov@rockbladet.se)
Foto: Mattias Nilsson (mattias.nilsson@rockbladet,se)

Relaterade artiklar