INTERVJU: Niklas “Dango” Källgren från Enigma Experience

NIKLAS KÄLLGREN, även kallad DANGO, har släppt debutskivan Question Mark med det nystartade bandet ENIGMA EXPERIENCE. Fredrik Brolin ville såklart veta mer om detta och satte sig ned med Niklas för en pratstund.

Allt som kommer ut ur coronaåret 2020 är inte hästskit och det kan vi tacka jordens alla musiker för. Mängder av bra musik har släppts och Enigma Experience debutalbum Question Mark är ett av dem. Rockbladets Fredrik Blid recenserade plattan här.

När “Dango” inte håller på och släpper debutskivor med nystartade band är han mer känd som en av de drivande medlemmarna i Truckfighters. Han driver även skivbolaget Fuzzorama Records. När vi satte oss ned för ett snack hade vi precis konstaterat att vi bor i grannkommunerna till varandra.

Du har ju flyttat till Stockholm och vi bor ju inte långt från varandra. Vad tycker du om livet i förorten?
Vi bor i ett radhus och det är otroligt skönt att kunna komma ut om man känner för det. Vi har ett så okomplicerat liv här i förorten och vill man in till stan så tar det bara en kvart med bilen. Vi har ju lika långt in till stan båda två.

Håller med dig. Det var bara i somras som det var kaos på Sveavägen eftersom alla som skulle in till stan tog bilen istället för kommunaltrafiken. Det tog 2h för mig att ta mig Sveavägen till Sergels torg med bilen. Jag hann med att lyssna på en hel konsert med Metallica från 1989.
Ja, jag minns när jag skulle passa ett flyg och tog direktbussen till stan. Det var tvärstopp strax efter Skanstull och vi kom ingenstans. Det slutade med att jag hade sparat tid på att istället ta bussen som stannar vid Gullmarsplan. Detta var ju ändå mitt på dagen, en vardag.

Vi ska ju prata lite trevligare saker än trafiken i Stockholm – Enigma Experience. Är det ett band eller ett projekt?
Det känns som att det blev ett band av det. I början så visste man inte på vilken nivå man skulle lägga sig. Då ville jag ju mest skriva en skiva eftersom vi hade paus med Truckfighters och jag hade varit sugen på att skriva låtar en längre tid. Men allt blev så konstigt i och med att vi visste att vi skulle ta en paus och Ogge inte kände för att skriva något. Det blev inte av att jag tog tag i någonting i min kreativitet förrän vi faktiskt tog pausen. Så jag skrev ihop några låtar utan att egentligen ha någon färdig plan om vad jag skulle göra med dem, ett soloprojekt, ett band eller något. Jag skrev i princip grunderna till låtarna på 2-3 månader. Våren 2018 var allt nästan klart. Jag hade inte spelat in någon sång än men alla grunderna var fixade. Jag hade en kompis som egentligen skulle ha sjungit på låtarna men han bangade ur när han inte fick någon vision i huvudet om hur allt skulle bli. Han är inte så hårdrockig av sig. Jag lät allt ligga och hoppades att rock ‘n’ roll guden skulle ge mig en uppenbarelse. Tiden bara gick och sedan kom vi på att vi skulle börja spela med ”Truck” igen. Då hade det gått över ett år och jag kände att jag var tvungen att göra färdigt plattan eftersom jag inte visste när jag skulle få tid till det igen. Corona var det ju ingen som tänkte på då. Så jag bestämde mig för att sjunga själv. Jag skrev texter och melodier och tränade på att sjunga. Detta var det första som jag aktivt hade gjort med skivan på över ett år. Så jag började lägga sång under sommaren 2019 men hann inte klart med allt eftersom vi skulle börja spela med ”Truck” och allt fick då läggas på is igen.

Var du ok med att sjunga så du slutade att leta?
Vi turnerade hela hösten och sedan i november stötte jag på Maurice i Oslo när hans band öppnade för oss. Jag låg och halvsov backstage. Vi hade flugit från Madrid och hade på grund av förseningar fått sova på flygplatsen och var rätt seg i skallen. Då hörde jag en jävligt fet röst och undrade vad det var för något. Jag minns att jag hade noterat det när vi bokade in det förbandet och tänkte att det var en bra sång. Deras inspelningar var inte så bra med mycket dubbningar och effekter och skit så jag undrade hur sången skulle vara live. När jag väl hörde rösten var det bara att kvickna till och gå och lyssna på deras gig. Jag blev så imponerad att jag var tvungen att snacka med honom efteråt. Det ena ledde till det andra så jag sket i min sång. Tre veckor senare kom han hem till mig och vi spelade in halva skivan i mitt vardagsrum. Resten tog vi i studion i Örebro i januari när jag hade kommit hem från vår turné i Australien.

Det gick alltså så snabbt att sätta sången helt problemfritt?
Vi märkte rätt snabbt att det lät rätt tråkigt när han bara sjöng mina melodier. Vi lade då upp allt några steg eller oktav för att anpassa till hans röst. Det är därför vi fick in lite 80-90 tals vibbar i rösten. De flesta av mina stämmor har vi faktiskt kvar men vi mixade ner dem i bakgrunden. Det är mycket mer tvåstämmigt än vad det var skrivet från början. Det bara blev så.

Så ni har egentligen två versioner av alla låtar?
Ja, någonstans ligger en rough-mix kvar med bara min sång.

Det är inget ni funderar på att ge ut som outtakes eller b-sides?
Ja, kanske. Vi får se.

Omslaget. Vad föreställer det?
Det är abstrakt konst av Mr Pezo, trummisen. Vi tyckte att det passade bra med Enigma och frågetecknet, det blev lite flummigt.

Hur går det att leta basist. Jag hörde att ni sökte för ett tag sedan.
Det går bra. Vi har hittat en som ska spela bas. Nu ska vi bara spela tillsammans också för att se hur det känns. Det är svårt att repa när sångaren är från Oslo också.

Ni täcker halva Norden.
Japp, Stockholm, Örebro, Oslo, Göteborg.

Kan ni repa någonting alls?
Nä, men nu har vi bestämt att vi ska repa utan sång nästa vecka. Det är mest bara för att komma igång lite.

Hur har du som musiker blivit påverkad av den rådande pandemin?
Det var ju bara att lägga ner allt. Vi hade i och för sig inte så jättemycket inbokat till den här sommaren på grund av att Ozo skulle få barn igen. Vi hade fyra gig som blev inställda i mars och som vi ändå åkte på. Vi skulle ha spelat torsdag, fredag, lördag och söndag. På onsdagen blev torsdagens gig i Köpenhamn inställt men vi åkte ändå ner dit eftersom vi hade bokat flyg till Schweiz. De hade ju inte ställt in. På fredagen, när vi var på flygplatsen i Köpenhamn så ställde de in lördagens gig i Bulgarien men återigen tog vi flyget vidare till Schweiz eftersom de inte hade sagt något. Vi var på spelstället när det kom en ny presskonferens och de stängde hela jävla landet så det var bara att ställa in allt. Så vi flög fram och tillbaks till Schweiz utan anledning. Det var den direkta påverkan. Sedan har vi även haft festivaler med Truckfighters som har blivit inställda och det är ju inte så kul. Man kan ju inte planera något heller. Först började vi planera för hösten, men vi insåg rätt snart att det inte skulle bli något då heller. Vi hade vår festival på Debaser i Stockholm som vi fick skjuta upp ett år. Med Enigma visste vi inte heller om vi skulle släppa skivan eller om vi skulle skjuta upp det ett par månader, men vi bestämde oss till slut för att släppa den. Man vet ju inte vad som är rätt eller fel men det känns jävligt underligt att släppa en skiva och sedan inte kunna turnera på den. Vi vet ju inte hur länge det här håller på. Man kan ju inte bara sitta och inte göra någonting. Vi får väl göra en ny skiva om det tar för lång tid haha

Det var egentligen min nästa fråga, om känslan att inte kunna spela låtarna ni släpper live på ett tag.
Det är skitkonstigt. Och det är nu helt omöjligt att nå ut till folk för internet är helt översållat av allt som ska pushas på olika sätt. Allt från skivsläpp till webbshoppar och så vidare.

Ni har inte tänkt på att göra någon livestream på distans?
Ja, något måste vi ju hitta på om det här drar ut på tiden. Vi kanske kan köra bandet för sig och så får Maurice sjunga på distans.

Är det viktigt vilka singlar man väljer ut?
Det är det säkert men det är jävligt svårt att veta vilka låtar. När du har jobbat med en skiva så tycker man alltid att alla låtar är väldigt bra. Det är helt omöjligt att veta om man gör rätt eller fel med att välja ut en låt av alla.

Ni har släppt två låtar som singlar och Lonewolf är en av dem. Jag gillar kontrasterna i den mellan det jazziga och det fuzziga. Berättar lite om låten.
Att vi valde just den låten som förstasingel var att det är den enda låten på skivan som är normal i arrangemanget. Den har ett intro, vers och refräng och sedan vers och refräng och sedan en brygga och en dubbelrefräng. Vi tänkte att vi går ut lite lätt innan vi drar in folk i alla progressiva delar. Jag kände faktiskt bara för att göra en låt som var baserad på sväng och gung och inte så mycket avancerat låtskriveri. Det är ett skönt sväng och en skön melodi.

Ja, den återkommande slingan sätter sig direkt.
Haha, det är bra! Hoppas att många känner samma sak och att det blir en hit.

Jag läste i en annan intervju att låten My mind, my secret place är om din grabb.
Ja, de två sista låtarna är det. De sista två spåren är som en låt. På vinylen sitter de ihop, men jag tror inte att de gör det digitalt. I my mind, my secret place handlar inte bara om min son som har autism, utan om alla människor som behöver en plats där de känner sig trygga. Det kan vara ett barn som behöver en snuttefilt till exempel. De flesta växer ur det där men min son gör inte det. Det är som en säker borg men att man bygger murarna lite för högt och det blir till slut som ett fängelse där det istället begränsar världen för dem eftersom det är så lätt att gömma sig där. I hans fall är det iPad som gäller. Det är såklart ett hinder från att upptäcka nya saker när han väl är inne där men i början var det verkligen räddningen. Om vi till exempel skulle sätta oss i bilen för att åka någonstans så kunde han ha sin iPad och känna sig trygg i det. Istället kan det nu vara så att det nästan är omöjligt utan en iPad, inte som specifik en pryl utan mer som ett generellt synsätt för människor, som lider av ångest, depressioner, dåligt självförtroende eller likande och har likande tankegångar i sina hjärnor. Man stänger in sig själv och gör inte en massa saker utan man håller sig där man känner sig trygg. Då kommer vi in på nästa låt och den handlar om att leva i en liten värld. Ibland vågar man sticka ut sitt huvud eller en fot och då upptäcker man att man inte är ensam om det. Den låten handlar mer om att se möjligheter och inte bara att se problemen. In my mind, my secret place är mer en beskrivning av hur problematiskt det kan vara.

Det är nog många som känner igen sig i detta tema. Framför allt i dessa tider, då många människor har fått ändra sin livsstil rejält och då höstmörkret hägrar.
Ja, precis. Livet är ju väldigt annorlunda nu än vad det var för ett år sedan. Det gäller ju för alla i hela världen. Allt är ovisst och jag tror att det är många som lider av depressioner, ångest och ovisshet i tillvaron nu.

Vad är en ideal längd på en skiva?
Oj, bra fråga! Vad är det för längd på den här skivan?

47:34
Den perfekta längden på en skiva är 47:34 haha Nej, jag ser en skiva som en helhet och som en liten färd. Ibland kan färden vara klar på 45 minuter medan vid andra tillfällen kan det ta en timme. Det är ganska få skivor som är längre än en timme och som är bra rätt igenom. Jag ser hellre att man tar bort en låt som kanske inte riktigt passar in än att man gör någonting långt bara för sakens skull.

Hur ser du på framtiden för bandet?
Jag hoppas att vi kan komma ut och spela och upptäcka hur bra vi är live också. Det är ganska kul att ha någon på sång som verkligen kan sjunga med power live också. Jag gillar även trummisen Pezo som har varit med i Truckfighters i omgångar. Det är väldigt kul att spela tillsammans. Men va fan, jag vill ju spela de här låtarna live och göra det jag är van vid. Jag vill kunna sprida musik genom att spela live och det är som sagt skitkonstigt att det inte går nu överhuvudtaget.

När ni startade skivbolaget Fuzzorama, var det för att underlätta med rättigheterna till er egen musik och att ni var herrar över det som spelades in och släpptes?
Delvis, innan dess sände vi in demos till tio olika 10 skivbolag men kände sedan att det sög. Så vi bestämde till slut att starta vårt egna skivbolag. Sedan tänkte vi även att det vore kul att signa andra artister också och inte bara släppa vårt egna material. Innan vi blev lite mer erkända som artister var det nästan som ett minus att säga att vi ringde från Fuzzorama men när vi blev lite mer populära kunde vi bara säga att vi även spelade i Truckfighters så hjälpte det. När vi blev lite mer kända så blev det nästan coolt att det var vi i bandet som är skivbolaget.

Hur många band har ni i skivbolaget?
8-9.

Ni kommer väl få en hel del att göra när nytt material släpps, gissar jag?
Om ett tag kanske. Än så länge har det inte varit något alls. Witchrider släppte nytt i november men annars har det inte varit någon jätteboom. Jag såg i sociala medier att Skraeckoedlan har spelat in lite, men de har inte sagt något om det till oss. Samma sak med Valley of the Sun, de skriver på sin Facebooksida att de snart ska in i studion, men de har inte sagt någonting om det till oss. Det kommer säkert 2-3 skivor från skivbolagets band nästa år.

Är det tuffare att få genomslag i Sverige än i övriga världen? Ni turnerar ju i hela världen.
I början kan det ha varit så. Vi försökte som fan med att få spelningar i Sverige. Vår musikstil fanns ju knappt när vi började spela. Det var ju ingen som visste vad det var, i allafall inte i Sverige. Vi kunde skicka hundra mailförfrågningar och bara få in en ynka spelning. Men helt plötsligt hörde folk från andra länder av sig och ville boka in oss. Det kom förfrågningar från till exempel Finland, Italien, Tyskland och Belgien och så har det egentligen fortsatt. Det gick så långt att vi nästan helt slutade med att försöka få spelningar i Sverige utan vi spelade bara om det var någon som hörde av sig till oss. Det var så jävla mycket jobb för att få så lite tillbaks. Därför blev vi mer populära i utlandet än vad vi var i Sverige. Sedan kom det igång här också. Jag tror att undergroundscenen med Fuzz/Stonerrock eller vad man nu ska kalla det kom lite senare. Den var lite poppis med Kyuss i mitten av 90-talet men sedan försvann den ju helt under 2000-talet. När scenen kom tillbaks igen började det nere i Centraleuropa för att senare sprida sig till norra Europa. 

Kommer du fortfarande använda dig av namnet Dango när du spelar med Enigma eller är det helt tillägnat Truckfighters?
Nej, jag kallades faktiskt för Dango redan innan vi startade Truckfighters.

Jaså? Jag tänkte precis lyssna med dig vad dessa mexikansk-klingande smeknamn som alla medlemmar har tog sin start?
Haha, ja mitt namn är ju det enda om har en historia. Med Ogges namn lade vi bara till ett O eftersom han redan kallades Oz, så det blev Ozo. Jag arbetade som studiotekniker och spelade in ett band från Örebro som heter Kenneth & the Knutters. Sångaren i det bandet är sååååå bra på artistnamn – hans är Kenneth men han heter Leif. Han sa till mig att jag var tvungen att få ett smeknamn. Jag hade berättat för honom att jag inte direkt hade något smeknamn som var allmänt vedertaget. Jag glömde sedan bort det där men så kom han en morgon och berättade vad de skulle kalla mig – Niku-Dango. Det är köttbulle på japanska haha. När jag sedan berättade det för mina kompisar så blev det till slut Dango. Om man googlar på Dango så är det en japansk rund grej som man äter. Niku betyder kött.

Snabbfrågor

Detta är frågor som jag försöker få tid till att ställa till de flesta som jag intervjuar. Ibland hinns det inte med, men plötsligt händer det.

Är du skivköpare?
Lite.

Vinyl eller CD?
Vinyl.

Hur sorterar du dina skivor?
Inte.

Vem har du mest skivor av? (Truckfighters är fusk att säga)
Det måste vara Pearl Jam. De har jag ganska många skivor av. De har jag dessutom samma saker med på både vinyl och på CD. Jag är inte sådär manisk att jag måste köpa vinylen om jag redan har CD-versionen av en skiva. De skivor som jag har från 90-talet har jag nästan bara på CD.

Har du hört dig själv på bootleg?
Ja. En sak måste jag berätta. Vi var i Ryssland och det kom en kille med Mania-skivan på CD som han ville att vi skulle signera. När vi tittade på den så såg vi att det var ett helt annat skivbolagsnamn på omslaget. Istället för att signa hans CD bytte vi den med honom och han fick istället en signerad Fuzzoramaversion och vi fick hans kopia. Vi har kvar den i studion som souvenir.

Har du träffat någon av dina idoler som du gladde dig extra åt?
Vågar man säga Josh Homme? Hade det varit idag hade det inte varit så tufft för att han har ju gått ner sig totalt musikaliskt. Men när jag  träffade honom 2010 tyckte jag att det var rätt tufft. Annars måste jag säga Kim Thayil, gitarristen i Soundgarden. Vi stötte på hela bandet (minus Chris Cornell) på flygplatsen i New York. Vi skulle byta flyg till samma flyg och spela på samma festival. Vi snackade rätt mycket med dem och det slutade faktiskt med att jag fick låna Kims gitarr till vår spelning eftersom min egen inte kom fram i tid. Vi snackade även med dem efteråt och de var skittrevliga. Kim ville även ha en Truckfighters-tischa, vilket ju var skitstort!

Hur tänkte du fira jul?
Vi har inte bestämt det än. I vanliga fall gör vi det med morsan och farsan men det kommer inte att hända i år. Eventuellt firar vi tillsammans med något syskon med familj eller så coronasäkrar vi järnet och stannar hemma bara.

Tack som fan för ett trevligt samtal! Jag önskar dig och familjen en God Jul och ett stort lycka till med Question Mark! 

Se till att lyssna in er ordentligt på Enigma Experience i mellandagarna nu!

 

 

SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
INTERVJU: Niklas “Dango” Källgren (Enigma Experience)
AKTUELLA MED: Debutalbumet Question Mark (läs recensionen här)
SKIVBOLAG: Fuzzorama Records
RELEASEDATUM: 2020-11-20