INTERVJU: Jørn Kaarstad från BOKASSA

Norska stoner-groove-punk-metal-bandet Bokassa släppte för drygt 2 veckor sedan sin tredje fullängdare Molotov Rocktail. De har fått ihop ett riktigt svängigt album där de groovat till sig lite ytterligare sedan tidigare album samt försiktigt men ändock experimenterat en del. Jag ringde upp deras gitarrist och sångare Jørn för ett snack om nya plattan, influenser, metallica-turnén 2019 samt redan nu lite om nästa platta. 

 

Nytt album med Bokassa – gött!!!

Ja fan, jag är lite nöjd alltså. Det är sjukt kul att det kommer ut. Vi har väntat länge på att det ska få komma ut.

Ja, men precis ni har ju fått vänta ett tag på att släppa det också. 

Ja, plattan har varit färdig i ett och ett halvt år nästan. 

Men hade ni något tema för albumet när ni började skriva? 

Nej, det är väl samma grejer, vi driver med som vanligt med en misantropisk glimt i ögat. Så inga direkta koncept, nej. 

I texterna hör jag lite kängor till samhällets hantering, religion och de som kapitaliserar på religion. Det finns en skön humor där hela tiden. Ni verkar ha det rätt skoj. 

Ja, man måste alltid ha en liten glimt i ögat. Till exempel kan texten vara seriös, men så kan videon eller titeln på låten få allt i ett annat ljus. Det är ungefär som om du har ett samtal med en vän för att berätta något, då är det inte 100% seriöst hela konversationen, det är lite så också.

Om du jämför med hur du har skrivit låtar tidigare är det någon skillnad på den här plattan? 

Jag tror att vi har lite mer självförtroende på denna plattan och så tror jag att man kan höra en naturlig utveckling i låtskrivandet. Jag tänker lite att vi har ju redan gjort en Crimson Riders platta så det är inte vettigt att göra exakt en sådan platta igen utan vi försöker hela tiden utvecklas lite. Det har fortfarande Bokassa-soundet men det har kanske blivit lite mer melodiska inslag, komplexa arrangemang och gitarrarbete. Lite mera nya saker.

Hur går det till när ni skriver låtar? Är det fortfarande du som börjar, eller är det någon annan som kommer in så börjar ni med någonting, eller hur går själva processen till? 

Jag skriver låtarna och sedan skickar jag dem till de andra när de är färdiga . Men det som är lite roligt den här gången är att både Olav och Bard har bidragit med riff.  Vilket är införlivat i några låtar. Det är riktigt coolt, tycker jag.

Vilka låtar har deras riff hamnat på? 

Huvudriffet på Molotov Rocktail-låten det är Olav. Bridgen på Hereticules det är Bard och samma med bridgen på Code Red det är också Bard så det är väldigt tufft.

Coolt, då kanske det kommer det dyka upp massa coola riff från de andra killarna nu då när de har kommit igång ock släppts in i musiken liksom. 

Haha.

Har du gett dem lillfingret så.

Ja snart kommer soloplattorna. Haha.

Flödade kreativiteten eller fanns det någon form av skrivkramp fram till nya plattan? 

Nej, egentligen spelade vi in 14 låtar, så verkligen inte. Vi var “on a roll” efter turnén 2019. Så vi spelade faktiskt in lite fler låtar än vi använde som blev över. Det var inte för att de var svaga, det var mer för att vi inte vill ha en lång platta. Så tanken var att först ta alla 14, men då tänkte jag att ”Det finns ingen som lyssnar på skivor som är längre än en timme 2021!”, så då sparade vi 3 så vi fick ner det till 40 minuter.

Men då kanske de dyker upp på nästa platta då?

Det kan de faktiskt göra ja. 

Vad var svårast med att göra plattan då? 

Jag vet inte. Det var verkligen var mycket trevligt i studion. Det blev ju lockdown så då var det många som plötsligt inte hade så mycket att göra. Till exempel kom vår ljudman förbi och bara umgicks och drack lite öl och lite kompisar kom förbi och hängde och hade trevligt. Vi väldigt vana att jamma i studion och då spelar vi typ hela dagen många, många timmar och vi var i studion till sent på kvällen och gick upp tidigt och spelade igen. Men den här gången hade vi en tekniker, Ruben Willem, som var väldigt angelägen om att bara jobba 8 till 16. Så det var det var kanske det svåraste eftersom jag verkligen ville fortsätta när klockan blev 16. Samtidigt var det lite skönt att inte vara helt utmattad efteråt också.

Var det inte ibland att ni var på topp vid 16 och sen ”Fan, måste vi lägga av nu när vi är på topp och har fullt med energi på gång?”

Så var det ibland, men nån gång sa han ”Okej, vi kör lite till!” så det var kul.

Om man lyssnar lite på gitarren då så tycker jag att den är lite skarpare och lite krispigare,  men fortfarande har den här feta soundet på plattan innan Crimson Riders. Hur har du arbetat med gitarrljudet? 

Jag tror alltid att vi måste ha det sound som vi har live, och jag är väldigt förtjust i mitt sound – fat hold och chugget och så. Det är lite det vi har gått in för och vi har faktiskt spelat in med samma förstärkare, lite olika gitarrer och lite annorlunda pedaler. Men, men vi stämde ner till C den här gången så att du får det ännu mer heavy, så det kan ha gjort lite för ljudet.

Din drömgitarr, har du hittat den än? 

Ja det har jag. Jag köpte min drömgitarr i januari 2020 då jag fick tag på en Don Armstrong – en plexiglasgitarr, men den stals i oktober 2020. De stal 3 gitarrer i replokalen och det var all de som jag hade spelat med på plattorna så det var ju förjävligt.

Hemskt. Försöker du leta efter en likadan? 

Jag letar, men de dom finns de tillverkades 1969 och 2006 och nåt sånt, så det finns inte så många av dem, men jag håller koll på gitarrsajter så om det plötsligt dyker upp någon till salu, så kanske jag får tag i en igen.

Vi får, ja vi får väl hoppas på det. Jag håller tummarna. Jag tycker att det är basen och trummorna och är riktigt bra proddade också. Virveln och pukorna de sätter en otrolig tyngd i rytmmaskinen och precis som du sa, så tycker jag att det låter det som ni har fått fångat live är soundet där lite grann också. 

Tack. Jag är jävligt nöjd med det ljud vi har. Vi var jäkligt glada att Machine (Gene Freeman) som har gjort bland annat Clutch och sånt ville mixa och mastra så att vi verkligen kunde få det där stora rockljudet som vill ha som gör att man känner att det låter jävligt massivt. När vi fick de första mixarna så det var nästan ingen som behövdes ändras. Det var basa som ”Det låter jävligt bra det här!”

Om vi kollar lite på låtarna här då – Carless (In The Age of Altruism) Ja, jag måste spekulera lite då vi borde ju vara mer osjälviska och medmänskliga, men social Media verkar ju ha ställt till det lite så man ser i videon där som ni har gjort också. Vi tror att det kommer säga att vissa är så pass likgiltiga när vi borde vara bäst i universum på ta hand om varandra. 

Den handlar om sådana huvudpersoner på ett sätt. Jag har blivit lite trött på världen, och du måste stänga in dig och bara leva i din egen bubbla och ha det bra där och försöka undvika världen. Varje gång du kommer ut i världen, då är bara skit, eller hur? Och vad det är är inte? Det är inte att det nödvändigtvis finns ett budskap eller någon moral, det är bara så. Jag tror att många människor känner så just nu att det bara är ”Skit i det och det där. Jag håller mig till mitt!”.

Då var jag delvis lite fel ute. 

Det är trumpet i Low (And Behold), eller hur?

Det stämmer. Det är trumpet i Low, Burn It All, Hereticules och många andra.

Hur kom det sig att det blev trumpet?

Det är faktiskt Harald, han som säljer merch, som spelar trumpet. Det startade med Burn It All där det går en melodislinga i slutet som fick mig att tänka på introt till How I Met Your Mother. Det gav mig en idé att det skulle varit coolt med trumpet där och då sa Harald ”Jag spelar trumpet, jag är på!”. Då sa vi ”Kan du inte komma in och pröva lite?”. Det som jag tycker var riktigt häftigt var att när vi bytte ut en del gitarrdelar mot trumpet istället så gav det låtarna en riktigt cool krydda.

Och så ”More cowbell!” i Godless också, haha!

Hell yeah!!! Det var jävligt fett för fet finns cowbell överallt, och sedan körde vi med sån där vibraslap som bl a Motörhead använt för att få lite rattlesnake ljud. Vi körde på mycket av det där och så är cowbell jävligt coolt om man anväder det rätt också.

Haha. Förlåt jag kan inte låta bli att tänka på sketchen bara. Ni måste ha tänkt på den när ni spelar in det, eller? 

Ja ja, det blev nämnt många gånger det. Haha.

Körerna på molotovcocktail är ju sköna också. 

Ja det är två tjejkompisar till oss. För enkelhetens skull sjöng jag in körerna först. Men sedan stannade de till i studion för att de lade cheerleader-körerna på Pitchfork och sedan tänkte Karsti att de kunde prova att sjunga på Molotov också. Jag tycker det blev riktigt fränt. De är också med i  musikvideon för Solong Idots och Hereticules.

Solong Idiots videon är ju inspelad i en tagning rätt igenom. Hur många tagningar körde ni på den?

Det var många försök för att få till den. Många one-takes. Det var så lite folk för den spelades in när det var lockdown och man bara fick vara så och så många människor. Om du tittar på vår trummis Olav i bakgrunden spelar han väldigt mjukt, egentligen skulle han ha spelat som vanligt men han spelade så högt att vi andra inte kunde höra låten. Därför ser det lite konstigt ut.

Fan vad roligt! I en av era undertexter i videon såg jag ”Guitarrist clearly thinking about Rob Thomas and Carlos Santanas ‘Smooth’ while playing own solo”. Haha. Berätta – var det så du tänkte? 

Haha. När jag tittade på det vi hade filmat till den där videon så tyckte jag det hade varit häftigt om vissa saker kom upp som att det var en TV-sändning bara. Och så såg jag mig själv ha ett sånt där gitarr-solo-fejs som gitarrister kan ha ibland. Då tänkte jag ”Ja, det ser ut som jag spelar DET solot på nåt sätt.” så då fick vi skriva något om det.

Jag såg Burn It All videon och även behind the scenes till den. Det måste ha varit riktigt kul att göra den videon. 

Ja jag tror att det är det är den roligaste videon vi har gjort. Det var jäkligt skönt att dra ut till en stuga mitt i skogen i 2 dagar. När vi var färdiga med inspelningen så drack vi och grillade. Det var så fett. Det var väldigt häftigt för när jag spelar den gamle mannen fick jag ha fejk-hy för att jag skulle se gammal ut, det var väldigt kul att pröva. Fast det var rätt jobbigt då det var runt 30 grader ute där vi var, så när vi gick runt i skogen i corpse paint så var det massa myggor och flugor och sånt som fastnade i sminket. Haha.

Haha. Ja ska det bli bra får man lida lite.

Så sant, så sant. Haha.

Ni spelade in albumet i början på pandemin. Vad har ni pysslat med sedan dess? Det var ju ett tag sen, har ni spelat in något nytt till och med?

Ja eftersom vi arbetar hela tiden med det här har vi mycket nytt som är färdigt.

Men ni ska ut på turné nu.

Ja först blir det turné, först Norge i september sedan Europa i oktober och sedan tillbaka till Norge igen i november, så det blir fett.

Ja  såg inget datum där för Sverige, men det kommer – eller hur? 

Det går ja, Sverige är med han som har flera datum 2022 så det det kommer att ske. 

Perfekt. Vi måste ju prata lite om om Metallica turnén också naturligtvis. Jag hörde att när du fick höra om det först så la du på luren direkt. 

Ja, det stämmer. När  folk ringer från ett okänt nummer så tänker man att det är en säljare eller något liknande. Så när det plötsligt ringer från ett amerikanskt nummer tänkte jag att det var nån sån. Sen fick jag ett SMS och så var det vara att ringa upp direkt.

Ja det måste ju varit ja helt helt galet. Vad tänkte du då? 

Nej, det var jag helt sinnessjukt.  Jag kommer ihåg att jag ringde de andra och sedan bara berättade där. De trodde inte riktigt på mig. Jag trodde att jag skulle busa med dem, men då var det sant och så vidare. Vi gick hem till mig och sedan hade vi egentligen bara en fest. Vi bara drack och ”Whaaat the fuuuck!!!”.

Lars hade skickat ett sms också?

Ja, han skickade mig ett SMS dagen efter där han skrev ”Ha ha ha, you thought it was a prank!”

Vilka är dina favoritminnen från den turnén? Det verkar som det var mycket glädje på den turnén.

Så nästan varje plats vi var var helt sjukt cool, ungefär som det snygga Slane Castle Irland där vi spelade i regnigt väder, Ryssland spelade vi på stora stadion, i England, i Rumänien, i Göteborg. Så allt var coolt! Det var precis sådär helt så sjuka upplevelser varje gång.

Hade ni några pranks på turnén eller var det något stående skämt ni hade banden emellan? 

Nej inte direkt. Jag tror att det är speciella tillfällen, till exempel som att vi hängde mycket med Ghost – the ghouls, det var alltid trevligt. Efter konserten fick de alltid pizza förresten. Efter varje konsert hade de pizza backstage. Så vi frågade ”Varför? Varför alltid pizza?”, och de ”Men det står i ridern. Vi ska alltid ha pizza när vi är färdigspelade!” och då tänkte jag ”Shit, det får jag också ta och skriva!”, haha.

Har du några favoritlåtar med Metallica eller Ghost förresten eller plattor? 

Den senaste Ghostplattan (Prequelle) är jävligt kul och så favorit-Metallicaplattan är Reload. Det var den första Metallicaplattan jag hade och så har den ju lite av stoner-rock-riff som jag gillar.

Vilka album inspirerar dig då förutom de här med Metallica och Ghost? 

NoFx – So Long and Thanks for All the Shoes och Guns ‘N Roses – Use Your Illusion II.

Klockrent. Vilken var din din första skiva? 

Jag tror det var Aerosmith – Get a Grip.

Vad vad tycker du om den idag? 

Är så jävla hög klass, Cryin’, Amazing, Eat the Rich, Livin’ on the Edge  – det är jävligt många hits det.

Ni har ju ett par olika vinyl varianter av Molotov Rocktail också, är du intresserad av vinylformatet och samlar du plattor själv? 

Ja, det gör jag, så jag tycker det är jäkligt coolt. Sedan finns det olika färger, för jag tycker att det är så häftigt. Jag är väldigt intresserad och inblandad, till exempel för Molotov Rocktail har jag sett till att kommer den kommer på guld, vit transparent lila. Jag tror att det även finns något i gult och i och rosa i motsvarande. Jag tror att det är skitkul för det är så jag samlar. Sedan försöker jag få det i de olika färgerna, men vi sålde ut, men jag har i alla fall minst 3 olika färger.

Det är samma sak. Med Ghost har vi sett hur många färger de har sina. Det är sjukt mycket. Vad samlar du för plattor mest? 

Ja, det är som mest typ sånt NOFX. Men NOFX har ju egen sån vinyl klubb som gör att det finns mycket att samla.  

Hårdare musik då? Vad var det som drog tag i dig? Vilka eller vilken platta var det som drog in dig i lite hårdare musik? 

Jag hade hört Offspring och sen köpte jag Smash vilket var jävligt kul, men men så plötsligt så hörde jag NOFX och Bad Religion som var liksom lite mer aggressivt och snabbare. Det tyckte jag var vansinnigt coolt, det tycker jag fortfarande att det är.

Spelar du något annat instrument? 

Gitarr, bas och trummor.

Ja, så då har ingen sån här cittra som som sitter och väntar på till nästa platta som ska in. 

Jag spelade banjo på första plattan på Walker Texas Danger, så jag har tänkt på varje skiva sedan dess att jag ska få med banjo för att få spela banjo igen, men jag glömmer alltid av det. Så jag måste komma ihåg banjo inför platta 4.

Vad gör du på på fritiden? 

Jag gillar att game:a, jag gillar Fallout och Farcry. En i bandet har en dart klubb som vi drar iväg till ofta. Sen gillar jag skräckfilmer – lite B filmer, slasher och holder osv, de ger bra inspiration till musik, texter och merch.

Jag vet att du inte kan avslöja allt för mig, men hur tror du att nästa platta kommer låta om du hör den i huvudet nu? 

Det kommer nog bli en vidareutveckling av Molotov Rocktail-soundet, men kanske med lite hjärtliga element.

Lite mer cow bell alltså? 

Hahaha.

Och banjo!

Haha. Och vet du vad som är så kul – sådana trummor med sprängda trumljud som greppar tag i låtarna. Det kommer komma mer sånt och lite mer experimentering av ljudet där.

Man blir redan nyfiken på nästa platta när man säger när du säger att ni har gjort några låtar som ligger på lut och att ni har 3 kvar från från förra inspelningen.

Ja. Ja den kommer den. 

Låter bra det. Gött snack! Tack så mycket och vi syns på turné. 

Ja det gör vi. Ha det fint!

 

SKRIBENT: Tony Aspluind (tony.asplund@rockbladet.se)
INTERVJU:  Jørn Kaarstad (Bokassa)
AKTUELLA MED: Nya skivan Molotov Rocktail
SKIVBOLAG: Napalm Records
RELEASEDATUM: 2021-09-03