
Äntligen en rockfestival igen! Så kände garanterat många av oss som tagit sig till Debaser Strand och Bar Brooklyn för andra upplagan av Truckfighters Fuzz Festival. Ettan blev en utsåld succé 2019 och har nu utökats till två dagar med 16 band som lirar non-stop fuzz klockan 18.15 till 00.00 under fredag och lördag. Utöver arrangörerna Truckfighters så gigar även Skraeckoedlan för andra gången och i år som headliner på lördagen. Några sena återbud från Kings Destroy och Firestone har gett spelslottar till svenska Spiral Skies och finnarna i Craneium.
FREDAG
The Gristle
En nybildad blågul duo som endast släppt två låtar får den stora äran att inleda årets festival. Med rå garagerock gör de sin blott andra livespelning och blir en rätt perfekt festivalöppnare. Ett kul drag är att de tryckt upp limiterade tröjor med texten “First Hundred” i nacken som säljs i merchen. Den 15:e december släpps en EP med 5 låtar som proddats av Niklas “Mr. Dango” Källgren och spelats in i Truckfighters studio.
RoadkillSoda
Festivalens rumänska bidrag verkar jäkligt taggade, speciellt sångaren Andrei Gherghel som är överallt inklusive på golvet bland publiken. Bandet drar över tiden något men får spela en låt extra till publikens stora förtjusning. Med sin intensiva sludge blir de festivalens aggressivaste inslag. Kan mycket väl vara första gången jag lyssnar på rumänsk rockmusik och det kanske är en outforskad guldgruva?
Spiral Skies
För bara ett par dagar sedan värmde Stockholmskvintetten upp för Orange Goblin på Debasers scen men ikväll får de nöja sig med Bar Brooklyns mindre dito. Gensvaret är finfint när denna teatraliska ockultrocksensemble bjuder på material från en ny platta som lär komma under nästa år. Lucifer möter Purson och Eyes Wide Shut.
Asteroid
En sällsynt fågel som varken släpper ny musik eller livegiggar särskilt ofta. Vilket är svårt att tro för det här var ruskigt tight, groovigt och fruktansvärt bra! Trion är en av Sveriges bäst bevarade rockhemligheter som borde ge ut skivor oftare och turnera jorden runt mest hela tiden. Eller så fortsätter de bara att vara så här härligt exklusiva. Är för övrigt Örebro Sveriges näst bästa rockstad efter Göteborg?
Steak
Fläskig stonerrock från London. Det är svårt att inte tänka på Eddie Vedder när man hör sången och det kan aldrig vara dåligt. De rullande riffen har skönt driv och får många huvuden att nicka framför Bar Brooklyns lilla scen där det nu är rejält trångt. Ett band jag aldrig hade hört innan men som blev en trevlig ny bekantskap.
Stoned Jesus
Kvällen stora överraskning står den här ukrainska orkestern för. Hade bara lyssnat litegrann innan och det ville inte riktigt fästa men livs levande ikväll blir det knock-out. Allsången är rejäl och stagediven avlöser varandra under kvällens hittills bästa publikrespons. Under ett trumpallsbyte får vi en spontan El Condor Pasa, bara en sådan sak. 16 minuters eposet I’m The Mountain är makalös och jag är såld.
Vokonis
Borås-trion gick från rätt ordinär doom på sina två första album till inspirerande och egensinnig prog metal på de två senaste. Växelsången mellan Simona Ohlsson och Jonte Johansson är dynamisk och låtbyggena påhittiga. Tyvärr låter det inget vidare inne på undermåliga Bar Brooklyn. Synd för Vokonis har det.
Truckfighters
Fuzzikonerna tillika festivalarrangörerna avlutar fredagskvällen på ett knökat Debaser. Mr Dango är klädd för match i boxningsringen och hans superhjältar till bandkollegor verkar minst lika spelsugna. En dag på jobbet-spelning finns inte på kartan för det här gänget som alltid går all-in. Kul att de luftar en låt de inte spelat på 20(!?) år och som dessutom har Dango på sång. Desert Cruiser är den ultimata stonerlåten och 9,3 miljoner lyssningar på Spotify kan i det här fallet inte ha fel.
LÖRDAG
Dunes
Det är glest med folk i lokalen och de som är där känns sådär lagom bakfulla som publiken ofta gör vid den andra festivaldagens första spelning. Ganska skönt då att ljumma igång med en återställare till det här Newcastlebandets småputtriga fuzzrock som i sina bästa stunder andas en del Queens Of The Stone Age.
Elden
Karlstadbördiga Elden varken ser ut eller låter som det typiska stonerbandet. Det är snyggt och modernt där bra melodier och blytunga riff samsas i en ren ljudbild med rejäl trycka. Innehåller en stor dos amerikansk metal som ibland angränsar till thrash. En frisk fläkt.
Craneium
Nu börjar det fyllas på ordentligt framför scenerna och det väntas minst lika mycket folk ikväll som under fredagen. Cranium fick hoppa in sent som ersättare för Kings Destroy som fick ställa in pga reserestriktioner orsakade av Covid. Finnarna har både ett purfärskt tredje album (första på The Sign Records) och ett snack i Rockpodden i ryggen när man kliver upp på scenen. Det är lite upp och ner; i de äldre, mer skitiga fuzznumren är det fantastiskt medans vissa spår från senaste skivan känns något intetsägande. Martin Ahlö är en stark scenkaraktär som bjuder till ordentligt med rockposerna.
Enigma Experience
Första livegiget någonsin för Dangos sidoprojekt som med debutalbumet Question Mark släppte ett av förra årets bästa album. Trummisen Oscar “Pezo” Johansson har ersatts av Joel Alex och Johan Cronquist har tillkommit på bas sedan skivinspelningen. Att se Dango utan bar överkropp på scenen känns lika konstigt som att han står still i nästan en hel låt, öppnaren Realityline. Fuzz Festival bästa pipa bor i Maurice Adams som sätter en prägel av såväl 80-talets hårdrocksscen som 90-talets grungedito. Tillsammans med de fuzziga stonerriffen blir det en härlig cocktail som sticker ut.
Besvärjelsen
En av de spelningar jag hade sett fram emot mest innan. Tyvärr blir upplevelsen rejält naggad i kanten av både utdragna basproblem som gör att vi går miste om minst två låtar och en sång som fullständigt drunknar i mixen. Lea Amling Alazam är en skitcool frontkvinna och hyllar bortgångne Hank von Hell med både ansiktsmålning och en bit av I Got Erection. Gillar allra bäst när det sjungs på svenska och doomen kryddas med hednisk dalafolkmusik. Det här vill jag se igen under bättre omständigheter!
Lowrider
Kvartetten gjorde sensationell skivcomeback förra året med hyllade Refractions, 20(!) år efter förra tillika första albumet Ode To Io. Refractions-låtarna luftas således för allra första gången ikväll och som det görs. Detta är så underbart laid-back stoner med så mycket swag att man blir alldeles varm inombords. När orgeln får fullt spelrum i Ode To Ganymeide når Fuzz Festival #2 sitt absoluta klimax.
Skraeckoedlan
Bandmedlemmarna har setts mingla bland publiken och spana in de andra spelningarna under helgen och nu får de själva sätta punkt för hela festivalen. Just som jag står och tänker att Skaeckoedlan alltid spelar samma låtar när jag ser dem så serveras vi sällsynta Kent-covern Pärlor och den aviga riffperfektionen El Monstro. Om det var tokröjigt under giget 2019 så är det totalkaos i år (dock ett lyckligt sådant) där Robert Lamu till och med avbryter Haven för att be publiken lugna ner sig lite. En låt som för övrigt får symbolisera 10-årsjubileum av både albumet Äppelträdet och bandet Craneium där Martin gästar på scenen. Om någon i publiken påstått något annat än att avslutande Cactus är världens bästa låt så hade personen i fråga kastats ut med huvudet före från Debaser.
Ännu en succékantad Fuzz Festival är i mål. Arrangörerna har fått till en riktigt lyckad variation av band inom en genre som annars kan upplevas som snäv. Samtliga artister har något som tilltalar mig och jag slukar allt med hull och hår förutom Swan Valley Heights då även rockreportrar behöver ta ett matbreak ibland. Det råder en glad och uppslupen stämning trots ett jäkla röjande och knuffande framför scenerna.
Tyvärr är det bara Debaser som håller måttet som konsertlokal, Bar Brooklyn brottas med trista ljudproblem under flera gig. Det blir dessutom alldeles för trångt i passagerna mellan lokalerna som ligger precis vid Bar Brooklyns scen vilket skapar stopp. Längst bak i den lilla lokalen är det betydligt glesare med folk men där ser man knappt scenen då golvet lutar åt fel håll. Jag hoppas arrangörerna överväger alternativa lokaler till nästa år eller kör alla gigen på Debaser. För att Fuzz Festival kommer tillbaka nästa år räknar jag kallt med efter de här publiktillströmningarna. Festivalen får väldigt gärna bli en lång tradition likt fuzzkusinerna Krökbacken och Desertfest. Tack för den här gången! In fuzz we trust.
Rockbladets sex bästa utan inbördes ordning:
Asteroid
Skraeckoedlan
Truckfighters
Lowrider
Stoned Jesus
Enigma Experience
Bildgalleri
SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Oskar Wiklund (ozzyoskar@hotmail.com)
KONSERT: Fuzz Festival #2
ARENA: Debaser + Bar Brooklyn / Stockholm
DATUM: 2021-11-19–20
- Royal Rock Fest i Sandviken – sista festivalen på hur länge? - 2021-12-29
- Fuzz Festival #2 – en varierad stonerfestival - 2021-12-06
- Fuzz Festival #2 har spikat spelschemat - 2021-10-31